Det fanns ett säkert tecken på att jul närmade sig i det gamla skärgårdshuset där mina morföräldrar bodde, att julkrubban plockades fram och placerades vid ingången till glasverandan. Det var morfars uppgift att duka fram figurerna och bygga upp miljön på det låga bordet. Där fanns Jesusbarnet, Josef och Maria, herdarna och fåren som de vaktade, de vise männen och änglarna. Där fanns ett stall och i det även andra djur som nyfiket och förvånat betraktade det nyfödda barnet i krubban. Det som avbildades var berättelsen om Jesu födelse, det som kallas för julevangeliet och som berättas i Bibeln. Som barn var detta omsorgsfullt uppdukade skådespel centralt i julfirandet och något som närde min fantasi. Och så är det fortfarande, nästan ett halvt sekel senare. Nu är det jag som tagit över uppgiften att ställa fram krubban. Hos oss är det i form av ikoner som står på högkant och avbildar Jesusbarnet, föräldrarna och alla de andra som bevittnade denna födelse.
Gud väljer att bli ett litet människobarn
Julevangeliets innehåll är skälet till att vi firar jul. Det vi uppmärksammar och firar är att Gud blir människa i det lilla barnet. Detta är ett stort mysterium. Den osynlige Guden stiger ner till vår nivå, för att bli möjlig och begriplig, så långt det nu är möjligt att begripa Gud. Det är därför julkrubban är så viktig för mig, för den ger näring åt tanken att leva sig in i dramat och på så sätt ta till mig hälsningen från Gud som finns i denna berättelse.
Den osynlige Guden stiger ner till vår nivå, för att bli möjlig och begriplig, så långt det nu är möjligt att begripa Gud.
Gud vill kommunicera med oss genom Jesus
Guds hälsning i julevangeliet är att Gud genom sin son Jesus Kristus vill kommunicera med mig på ett sätt som jag kan förstå. Jesu födelse är en historisk händelse och är därför färjad av sin tid. Hade födelsen skett idag hade herdarna förmodligen haft ett annat yrke och stallet som platsen för födelsen kanske hade varit ett flyktingläger eller en liten friggebod som ett tillfälligt boende i brist på annat. Det som överraskade i dramat var att Gud sträckte sig hela vägen till mänskligheten genom att själv bli en människa. Lev därför med öppna sinnen och med en förväntan på att höra Guds personliga viskning på ett sätt som du kan relatera till.
Gud är med oss, även i ensamhet och mörker
En annan hälsning som finns för den som lever sig in i julkrubban handlar om de svåra omständigheterna som omgärdar födelsen, den utsatthet som Maria och Josef upplever att föda i ett stall eftersom det inte fanns plats för dem någon annan stans. Änglar hade besökt både Maria och Josef för att förbereda dem på vad de skulle vara med om, så långt det nu var möjligt att förbereda. De hade fått höra att barnet skulle kallas Immanuel. Namn på denna tid var betydelsefullt och ett uttryck för identitet. Immanuel betyder Gud med oss. Ingen av oss styr helt över våra omständigheter, vi drabbas av lidande och sjukdom. Oavsett hur livet ser ut är du inte ensam. En människa klarar nästan vad som helst, bara hon inte är ensam. Du är inte ensam. Gud med dig.
Julens händelse är Guds gåva till oss
En ytterligare hälsning som finns i julevangeliet för den som lyssnar noga är att det finns någon som förstår. När Gud blir människa i Jesus Kristus innebär det att Gud vet vad det är att vara människa. Att Gud i sin egen person och erfarenhet känner både det som ger mig glädje och det som är svårt och kämpigt. Det finns någon som förstår mig som ingen annan gör, också mina djup och hemligheter. Och som sträckt sig hela vägen ned från himmelen med barmhärtighet och nåd. Berättelsen om Jesus födelse är skälet till att vi firar jul. Den är en gåva som om du utforskar den, tar den till dig och tror förändrar hela ditt liv. Att Gud blir människa betyder att Gud vill kommunicera med dig på ett sätt som du förstår, att du inte är ensam och att du har en förtrogen som förstår allt. Det är en stor gåva att tacka för och fira.
