Kultur

Dylans främsta inspiration är den amerikanska låtskatten och Bibeln

81 år gammal och still going strong. Nils Bakke tecknar ett porträtt efter att ha upplevt Dylan live i Göteborg tidigare i höst

Han är inne på sitt 82:a år men ser uppenbarligen ingen anledning till att gå i pension. Den dynamiske Nobelpristagaren är just nu ute på en tre år lång världsturné (2021 – 2024). Med ett program som kan ta andan ur de flesta. Dagen var på plats när Dylan besökte Göteborg i slutet av september.

Bara under oktober månad håller Dylan hela 21 konserter, i sex olika länder. Även de nordiska länderna, inklusive städer som Stockholm och Göteborg, finns med på turnélistan. Nästan 82 år gammal och fortfarande på gång, i rörelse. Som ett engelskt ordspråk säger: “rullande stenar samlar ingen mossa”. Redan på 1970-talet omtalades han som en levande legend, denne judiske unge man, som växte upp i delstaten Minnesota. 2004 listades han som nummer två i den seriösa tidningen Rolling Stones omröstning “Alla tiders största artist”. Bara omsprungen av The Beatles. Detta trots att John Lennon, sångare i samma band, skrev låten “I am a Looser” och klassade sig själv som en förlorare, efter att ha hört Dylan för första gången och jämfört sig med honom. 2015 rankades Dylan av samma tidning som den allra bästa låtskrivaren, före både McCartney och Lennon.

Det var nästan en overklig och “religiös atmosfär” när Dylan klev in på konsertpodiet i Scandinavium. När han satt halvt dold bakom sitt piano kom klassikerna som från ingenstans. Publiken fick ingen förstorande bildskärm - vilket ledde till stor frustration. Kanske för att understryka att det inte är han, utan musiken och budskapet som är viktigast och inte Dylan som person?

Men 2012 gav Barack Obama honom “President’s Medal of Freedom” – USA:s högsta civila utmärkelse. Och Obama berömde sångaren för att ha bidragit med stora kulturgärningar, och poängterade hans ständiga sökande efter sanningen.

– Jag minns hur jag lyssnade på Dylans musik under college, och hur min värld öppnades. Han fångade något mycket betydelsefullt i det här landet, konstaterade den tidigare presidenten.

Och långt innan dess, 1997, bjöd Bill Clinton in Dylan till East Room i Vita huset och hedrade poeten med “Kennedy Center Honor”. Clinton uttryckte sig sedan med lovord:

– Sångaren hade nog ett större inflytande på min generation än någon annan kreativ artist. Hans röst och texter har inte alltid varit lättlyssnade, men under hela sin karriär har Bob Dylan aldrig arbetat för att behaga andra. Han har stört friden och gjort de mäktiga obekväma.

Och det gjorde artisten, när han 1979 kom ut med sin tydligt bekännande kristna skiva Slow Train coming. Och miljontals sekulära fans runt om i världen blev chockade. Dessa ville att “talesmannen för en generation” och den ledande figuren i den växande amerikanska motkulturen, skulle fortsätta ge ut låtar som Blowin’ in the Wind och The Times They Are A-Changin’ som var viktiga för medborgarrättsrörelsen i USA och krigsmotståndare världen över. Men som litteraturprofessor Erling Aadland säger:

“Dylan har alltid överraskat, brutit med förväntningarna och vägrat låta sig placeras. När alla har vant sig vid en variant av värdigheten förändras han. Hans vägran att få offentlig uppvaktning är den mest uppenbara aspekten.”

Därpå följde två andra plattor som hyllade Jesus, men sedan blev det abrupt tyst kring hans andlighet. Många var lättade över att “Dylans religiösa period nu är över.” Och gåtan Dylan var, som nästan alltid, tyst mot journalisterna. Rykten gick då att han hade konverterat till judendomen, då han bland annat sågs i Israel framför Klagomuren. Kommande skivor präglades mer av att de var sekulära.

Vad hade hänt med mannen som 1979 deltog i bibelstudier vid Vineyard School of Discipleship i Reseda, Kalifornien? Pastor Kenn Gulliksen var då Dylans andliga vägledare och berättar det så här:

“Larry Myers och Paul Emond gick över till Bobs hus och predikade för honom. Han svarade faktiskt med att säga `Ja, jag vill ha Kristus i mitt liv.´ Varpå han bad den dagen och tog emot Herren.”

Med sin judiska bakgrund var Dylan väl förtrogen med många av Gamla testamentets berättelser. I en intervju från 1985 uttryckte Dylan det så här: “Det jag lärde mig i bibelskolan var bara en förlängning av vad jag hade trott hela tiden, men som jag inte hade kunnat sätta ord på.”

Som Erling Aadland också påpekar: “Bob Dylan är briljant, inte för att han uppfunnit allt själv, för det har han inte, det har ingen. Men det han har skapat, och det antalet låtar han gjort, det är imponerande - i kvantitet, kvalitet och mångfald.”

Hans främsta inspiration är den amerikanska låtskatten. Den andra huvudkällan är Bibeln.

Hans främsta inspiration är den amerikanska låtskatten. Den andra huvudkällan är Bibeln. Han har också inspirerat, citerat och lånat, från många världspoeter: Rimbaud, Eliot, beatpoeterna, Blake, Shakespeare och på senare år Ovid, Homer, Vergil och många, många fler. Få av Dylans sångtexter är likgiltiga, väldigt många är bättre än det mesta som finns. Och en stor del av dem har blivit kulturikoner som nästan “gått vidare i generna på generationer av lyssnare”, för att åter citera litteraturprofessorn.

Medan Dylan förblev tyst om sin andliga hållning, fortsatte hans ständigt närvarande “never ending tour”-konserter runt om i världen. Tydligen 3 887 i antalet hittills. Där uppträdde han med sin repertoar på långt över 600 låtar från sina 39 producerade studioalbum. Förutom att skriva böcker, göra filmer, radioprogram, göra teckningar, målningar och skulpturer. Och publiken fick fortsätta att undra, trots hänvisningar till Bibeln under alla tidigare år: Var han avfälling eller fortfarande kristen?

Album på album kommer. Det kristna budskapet är inte längre ett huvudfokus. Men 2009 dyker märkligt nog julskivan Christmas in my heart upp. Av alla klassiska julsånger som omfamnas av bjällerklang och flygande renar, hörs här Dylans nasala basröst, med änglakörer dessutom, när han sjunger om Betlehemskrubban. Och i O’ Come All Ye Faithful sjunger han “Kom, låt oss dyrka honom, kom, låt oss tillbe honom, Kristus, Herren” med en sådan innerlighet att man börjar undra. I O lilla Betlehems stad framförs frasen: “... inget öra kan höra hans ankomst. Men i denna syndens värld kommer ödmjuka själar fortfarande att ta emot honom. Käre Kristus. Amen.” Samtidigt, i en av hans sällsynta intervjuer – som publicerats på hans hemsida – kommer gåtan Dylan med ett tydligt svar när intervjuaren konstaterar: “Du levererar den här låten som en sann troende!” På vilken Dylan lugnt svarar. “Jag är en sann troende”.

Någon gång innan detta var Dylan den förste att göra cover på Leonard Cohens senare berömda Hallelujah. Under den nu aktuella turnén har han valt flera av sina musikstycken som refererar till Gud, inte minst huvudlåten från hans första kristna album You Gotta Serve Somebody (“...du måste alltid tjäna antingen djävulen eller Gud”). (Han vann för övrigt en Grammis med detta album.) Som alltid nuförtiden avslutades konserten med Every Grain of Sand, Dylans stora psalm, inspirerad av Matteus 10:30.

Tidningen Dagens Industri satte nyligen följande rubrik till en artikel: “Dylans verk kommer överleva alla nu levande människor” och jag är beredd att hålla med.

---

Fakta: Bob Dylan

  • Född som Robert Allen Zimmerman den 24 maj 1941 i Duluth i Minnesota, är en amerikansk singer-songwriter, författare, regissör, poet, gitarrist, keyboardist samt munspelare, vid senare tid även programledare i radio.
  • Tilldelades Nobelpriset i litteratur 2016.
  • Aktuell med pågående världsturné, där han under september gästade bland annat Göteborg och Stockholm.

---

Fler artiklar för dig