En gedigen kunskapsbank om den komplicerade övergången från katolsk till evangelisk-luthersk lära i Sverige. Dagens recensent rekommenderar portionsförpackningar av boken, för att inte all information ska leda till övermättnad.
I början av 1600-talet måste biskop Olaus Bellinus i Västerås en dag bege sig till Simtuna församling i största hast, sedan han fått bud om att sockenborna spöat upp sin kyrkoherde. Denne vägrade nämligen fira det katolska helgonet Sankt Lars med en mässa den 10 augusti, som brukligt var, och en upprörd allmoge måste lugnas av den kyrkliga överheten.
Händelsen finns återgiven i historikern Gunnar Wetterbergs bok Prästerna. Även om författaren briljerat med sin känsla för kombinationen lärdom och humor i tv-program som På spåret och Fråga Lund, så finns nog inte anekdoten där för att roa läsarna. I stället får den belysa en utdragen och komplicerad övergång från katolsk till evangelisk-luthersk lära i Sverige.
Det var inte så att ett enigt folk applåderade nyordningen. Tvärtom, församlingsbor försvarade stundom med kraft den tro och tradition som ibland vuxit ihop med förkristna seder och bruk. Och motståndet fanns inte bara på gräsrotsnivå.
Men striden handlade inte bara om teologi. Den handlade i hög grad om ekonomi, och om makt. Gustav Vasa förstatligade det mesta av kyrkans egendomar (och behöll ett par tusen hemman för egen räkning). I Stockholm hopades guld, silver och kostbara klenoder som kungens fogdar hämtat från kyrkor runt om i landet. Detta har kallats den största ekonomiska omdaningen i svensk historia.
Här hamnade prästen ofta i en lojalitetskonflikt. Från predikstolen skulle han – det var garanterat en han ända fram till 1960 – mana till lydnad för den världsliga överheten. Samtidigt hade prästen att företräda specifika kyrkliga intressen, när kanonisk rätt krockade med landets sed och de världsliga makthavarnas bestämmelser.
Men prästlivet bjöd inte bara på besvärliga konfliktytor. Att bli präst kunde också vara ett sätt att finna en god försörjning och få tillgång till en klättervänlig social stege.
Ibland blir Gunnar Wetterberg lite för mycket Gunnar Kunskapsberg.
Allt detta redovisas noggrant, på gränsen till nördigt, av författaren. Eftersom boken spänner över tusen års historia så rekommenderas portionsförpackning, för att inte all information ska leda till övermättnad. Det kan vara svårt att uppbåda samma uthålliga entusiasm som författaren inför det digra materialet. Ibland blir Gunnar Wetterberg lite för mycket Gunnar Kunskapsberg.
Men berätta kan han. Bäst tycker jag författaren blir, när han släpper statistiken och beskriver den vardagliga relationen präst-församling. Här får jag lära mig mycket om prästgårdens roll som kulturellt centrum i socknen.
För mig är det ändå inte detaljerna utan de stora linjerna som är bokens främsta behållning. När Sverige kristnades tog vårt land steget in i en civilisation, som bytt blodshämnd och ständiga släktfejder mot tio Guds bud. Kyrkan kom med barmhärtighet, med omsorg om sjuka och svaga, med utbildning och utveckling.
[ Joyce Meyer verkar leva i en annan värld - Birger Thureson har läst "Åldras utan att bli gammal" ]
Kyrkan är också bildningens källa och vår kulturs vagga. Barmhärtighet blev en dygd, och den kristna kärleken blev ett hjärta, som fortfarande bultar i det sekulära samhällets bröst.
Prästerna är en bok som beskriver denna process, och gör det med övertygande fakta. Sverige har fått en efterlängtad lärobok, nyttig inte minst för religiösa analfabeter.
---
Fakta: Prästerna
- Genre: Kyrkohistoria och Litterärt reportage
- Författare: Gunnar Wetterberg
- Utgiven på: Albert Bonniers förlag
- Omfång: 447 sidor
---
