Victoria Vasquez försöker vara öppen för att livet kan ta svängar man inte kunnat förutspå. Hon är bibelnörden som aldrig hade planerat att doktorera. Men redan som barn visste hon att hon skulle bli teolog.
– Jag brukar säga att hade du frågat Victoria tio år, vad hon vill göra när hon blir stor, så hade hon svarat “studera teologi”.
Tio år? Det låter inte helt vanligt.
– Ja, det var så lillgammalt av mig. För du vet i den åldern – alla ville bli sådant som artist eller delfinskötare. Jag tyckte att det lät orealistiskt, och så var det någon som sa att man ska göra det man tycker om, berättar Victoria.
Hon visste att hon tyckte om Bibeln och Jesus. Hon frågade sin då femtonåriga bror vad man kan göra då, och han berättade att det finns något som heter teologi. “Jaha, då är det klart. Det är vad jag ska göra”, tänkte Victoria, som efter gymnasiet gick en bibelskola och övervägde att bli pastor.
Väl på bibelskolan blev hon avrådd från att studera teologi av några av ledarna.
– Det fanns en fördom om att man kan förlora sin tro. Jag tror att det har funnits en rädsla för teologi och den sortens utbildning i frikyrkan. Jag känner att det förändras hela tiden.
Skepsisen mot teologi blir mindre, men Victoria förstår ändå den som utmanas av att läsa teologi.
– Det kan vara svårt. Man kastas liksom in i en tvättmaskin, i en miljö man inte varit, där man tvingas ifrågasätta vissa antaganden man vuxit upp med. Det är klart att det kan vara jättejobbigt för många, och jag vill inte förminska det.
Men för Victorias del har teologistudierna tvärtom fördjupat tron.
– Ibland kommer brottningar där man verkligen tvingas ifrågasätta saker och tänka efter, men i det absolut stora hela har det varit en vinst för mig på min vandring med Gud att studera teologi. Gud var inte exakt som jag föreställde mig, men också så mycket mer.
Kan du ge ett exempel på hur Gud har visat sig vara någon annan än du tidigare trott?
– Att frånvaron av lidande inte är det främsta kännetecknet för det kristna livet, säger Victoria efter att ha funderat en stund och utvecklar sedan resonemanget:
– Gud går med oss i lidandet. Jesu död på korset innebär inte att jag aldrig kommer att gå igenom svårigheter. Jesus har i stället lidit med oss och visat att det finns ett hopp. Jag har landat mycket mer i den gudsbilden, att det finns hopp i att se en lidande Gud. När det började sjunka in fördjupades min gudsbild.
[ Tvivel är en del av det kristna livet ]
Efter att ha avslutat studier vid Johannelunds teologiska högskola och Uppsala universitet har Victoria nu blivit doktorand. Valet av ämne föll på Nya testamentets exegetik, och evangelierna.
– Jag tycker om evangelierna för att de är narrativa, berättelser. Och så är det starkt att få komma närmre den tidiga Jesusrörelsen.
Victoria ska skriva en avhandling om Jesu död i evangelierna. Hon drogs till ämnet när hon läste en kurs där man diskuterade vad evangelierna är för litterär genre.
Victoria talar som en riktig forskare, vill inte avslöja för mycket av vad hon ska studera innan hon kommit fram till några resultat. Men hennes ögon lyser, och jag blir nyfiken på hennes drivkraft.
Kan du använda din personliga relation till Bibeln i dina studier?
– Det är klart att min drivkraft i att göra det här är min kristna tro. Dels drivs jag av en nyfikenhet generellt, men den är i sig driven av min tro och att Bibeln varit en ständig följeslagare hela min uppväxt och hela mitt liv. Så för mig blir forskningen något som ger näring till min kristna tro.
För Dagens läsare är Victoria förmodligen ett bekant ansikte. Hon har skrivit krönikor under de två senaste somrarna, om ämnen som kroppspositivism, tvivel, att kanske inte vilja ha barn och problemet med att betrakta Gud som en spådam.
Jag frågar Victoria hur det kommer sig att hon är så bra på att balansera en konstruktiv och kritisk ton i sina texter. Det visar sig att hon värjer sig för att kallas kritisk.
– Det var ett intressant sätt att beskriva det på, jag tror egentligen inte att jag har tänkt i de termerna förut. Jag har oftast bara utgått från mig själv. Jag är uppvuxen i frikyrkan, så jag har velat ta upp sådant som jag tänker skaver lite. Jag vill vara en röst inifrån som pekar på vad det saknas samtal om eller perspektiv på.
– Men utan att vara en kritiker... Jag vill inte vara någon som bankar ner och säger “det här är dåligt” utan att också erbjuda en ny synvinkel eller tanke som pekar på evangelium.
Victoria är uppvuxen i Stockholm och gick i Södermalmskyrkan i Stockholm, numera We are one church, fram till det att hon flyttade till Uppsala tillsammans med sin man för att studera. Där blev de aktiva i Uppsala pingst.
[ Gå inte till Gud för att få reda på din framtid ]
När du säger att du vill visa på det som skaver, är det sådant du sett under din uppväxt?
– En del är grundat i just min uppväxt, men jag tror att det jag skriver om är sådant som många andra som är uppväxta i frikyrkan kan känna igen sig i.
I framtiden hoppas Victoria på att kunna använda sina teologistudier för att inspirera andra, kanske utbilda blivande pastorer eller på annat sätt låta den akademiska kompetensen komma frikyrkan till gagn.
Hon återkommer till tanken om att en förändrad eller fördjupad gudsbild inte behöver innebära att tron går förlorad.
– Jag tänker på Stilla veckan och påsken. Vi skyndar gärna till påskdagen och uppståndelsen, på det sättet har Svenska kyrkan en fördel att man har en liturgi för Stilla veckan och stannar upp vid det svåra. Där tror jag det finns något att förmedla; inte att det kristna livet är svårt och mörkt, men att ondskan ska besegras. Det är det som är hoppet - inte att jag ska vara lycklig här och nu.
Vad tror du att fokuset på “här och nu” beror på?
– På ett sätt är evangeliet här och nu, gudsriket har brutit in. Att jobba mot orättvisor och att människor ska få vård och hälsa, till exempel, det är en del av evangeliet. Jesus helade människor och sade “Gudsriket har kommit”, så det finns ett här och nu. Men det finns också ett “ännu inte”. När vi ber för människor om att de ska bli helade är det en försmak av himlen, och att Guds rike har fått bryta igenom vår sargade värld.
– Men det är så viktigt med balans, och det är också en av de svåraste sakerna för människan. Men Nya testamentet ger en balans mellan “redan nu” och “ännu inte” som vi är kallade till att hålla. Människan däremot väljer gärna sida, det kanske känns mera radikalt. Men då missar vi något komplext, något av det som är livet.
---
Fakta: Victoria Vasquez
- 29 år.
- Uppvuxen i Stockholm och bor i Uppsala tillsammans med sin man.
- Doktorerar i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet. Ska skriva om hur Jesu död framställs i evangelierna.
- Gästkrönikör i Dagen.
- Kattmänniska och bokslukare.
---
