I Anselm Kiefers konst gestaltas såväl religiösa frågeställningar som politiska brytpunkter. Fram tills 8 januari 2023 visas hans utställning Essence-Eksistence på Artipelag i Stockholm. Teologen Lars Johansson har varit där.
Anselm Kiefer, en av samtidens mest betydande konstnärer, visas nu på Artipelag i Värmdö. Det är första gången i Sverige. Konsthallens magnifika utsida och miljö bland skärgårdens träd och klippor matchas denna gång av ett innehåll som är storslaget. Kolossala verk, varav det längsta är fjorton meter, kopplar upp besökarna till de stora existentiella frågorna, till historiska brytpunkter, motiv ur myter och olika religiösa traditioner. Utställningen är en knockout.
Kiefer föds 1945 i slutskedet av andra världskriget, i en sjukhuskällare i Sydtyskland. För att dämpa dånet av bomberna som faller ovanför dem stoppar föräldrarna vax i barnets öron. Samma natt bombas familjens hus. De överlever för att de är på sjukhuset. Anselm leker bland ruiner som barn och tolkar dem senare som utgångspunkter för skapandet av något nytt, också som konstnär. På en vägg i Artipelag finns ett programmatiskt citat: “Jag rör mig åt två håll samtidigt – mot det förflutna och mot framtiden – ruiner tillhör faktiskt framtiden. Ty allt som är, kommer att försvinna.”
Bearbetningen av den tyska historien är central i Kiefers tidiga verk. 1969 ställde han ut bilder där han iförd sin fars soldatuniform gjorde nazisthälsningar på olika platser i Europa. Reaktionerna blev starka. Provokationen ville utmana den tystnad som Kiefer då tyckte hade lagt sig över Tysklands förflutna, en utmaning han menar behövs än mer i dag.
Många av verken ger intryck av att gestalta ett tillstånd efter en väldig katastrof. Målningen Schwarze flocken (2006) avbildar ett öde vinterlandskap med döda svarta grenar som kan tolkas som vinstockar, kors på en kyrkogård eller något liknande. Titeln på verket är tagen från en dikt av den judiske poeten Paul Celan som ofta återkom till Förintelsen i sina texter. En liknande, men något ljusare stämning, kan uppfattas i målningen Böhmen liegt am Meer (1991) som uppkallats efter en dikt av den tyske poeten Ingeborg Bachman. Kiefer hämtar sin inspiration ur dikter. Han liknar dem vid hållpunkter i en oändlig rymd, vid bojar på havet som han simmar emellan: “utan dem är jag vilsen”.
[ Yavari-Ilan: Jag förstår inte att min konst är så omtyckt ]
Dikterna bearbetas i material som olja, akryl, lera, aska, glas, trä, olika växtdelar och inte minst bly. När den stora domen i Köln skulle renoveras så köpte Kiefer blytaket! Skilda material kombineras och lagras på varandra och skapar olika meningsbärande lager. Verkens titlar, eller ord som är skrivna med snirklig text i konstverken, lockar betraktaren att leta efter djupare innebörder. Och Kiefer återkopplar inte bara till historia och poesi utan till olika religiösa traditioner. Han använder även mera konkreta material och bilder än föregångare inom den moderna konsten som Kandinsky, Mondrian och Rothko vars sökande efter en förening mellan andlighet och konst ofta landade i abstraktioner och geometriska mönster, uttryck som Kiefer distanserar sig ifrån.
Hans föräldrar var hängivna katoliker och tiden som korgosse har bidragit till att Kiefer än i dag kan den katolska mässans latinska liturgi utantill. Och associationer till den judiskt-kristna traditionen finns i hans konst, som i Jakobsleiter (Jakobs stege, 2007) med sin sönderbrutna stege, liksom i verket Am anfang (I begynnelsen, 2008). Den senare visar dånande havsvågor under oroliga moln, ett slags urhav. En smal stege sträcker sig från bildens överdel ända nedanför tavlans kant. Men vilket slags begynnelse handlar det om och vilket slags nedstigning åsyftas?
Verken är fulla av mångtydighet. Några av dem återkopplar exempelvis till den judiska kabbalistikens teorier om världens tillblivelse och återställelse. Andra till alkemins idévärldar. The Secret Life of plants for Robert Fludd (2001/02) är en serie bilder som vill gestalta Robert Fludds rosencreuziska teser om att det finns förbindelser mellan växterna på jorden och stjärnorna, kopplingar mellan mikrokosmos och makrokosmos. En grundtanke i den esoteriska traditionen.
I en av salarna ligger en palm i naturlig storlek med uppryckta rötter framför en väldig vägg där de flesta av de trettio bilderna innehåller palmblad i ljusa och varma färger. Verket heter Palmsonntag (Palmsöndag, 2010) och anknyter till Jesu intåg i Jerusalem som inleder påskdramat. På tre av väggens bilder står en strof på latin: “aperiatur terra et germinet salvatorem” som vid närmare granskning visar sig vara ett citat från Jesaja 45:8: “Må jorden öppna sig, räddningen spira”.
Palmsöndagen tematiseras även i två andra verk på utställningen och där menar Bo Nilsson, museichef på Artipelag, att också de helande aspekterna av Kristi lidande och triumfen över döden gestaltas. Utställningen är drabbande innehållsrik och underlag för många utläggningar och samtal. I en intervju säger den ständigt aktive Kiefer att han framför allt drivs av den stora frågan: “Varför finns jag till?”
[ Konstnären Janeric Johansson: Kyrkan sysslar mer med propaganda än att möta folk ]
---
Fakta: Anselm Kiefer
- Tysk målare och skulptör, född 8 mars 1945 i Donaueschingen i Baden-Württemberg.
- Aktuell med utställningen Essence-Eksistence på Artipelag i Stockholm, som pågår till 8 januari 2023.
---
