Natalie Gerami var nära att ge upp kampen mot människohandel – hon orkade inte ta in fler mörka berättelser från utsatta kvinnor och barn. En uppmuntran fick henne att fortsätta och nu ger hon ut sin första roman på temat.
Inlåsta kvinnor, till och med barn, som dygn efter dygn tvingas sälja sex till okända män. Det är svårt att ta in att det är något som försiggår över hela världen, men slaveriet är ett faktum. Även i Sverige. Sexhandeln är världens tredje största illegala industri, näst efter droger och vapen.
I sitt arbete att bekämpa människohandel har Natalie Gerami mött alla de karaktärer som hon beskriver i sin bok Flicka saknad. Här finns den likgiltige förövaren, som vill rättfärdiga sina handlingar genom att intala sig att “flickorna ändå behöver pengar”. Hon beskriver den kallsinniga halliken som profiterar på sexslavarna, och offren, som på olika vägar fastnat i den omänskliga sexhandelns nät där människor förvandlas till varor. En vara som lätt byts ut när den är förbrukad.
Det var när Natalie Gerami jobbade för Läkare utan gränser och Ecpat som hon kom i kontakt med hundratals barn och kvinnor som antingen befunnit sig i riskzonen, eller som varit utsatta för människohandel, men som fått hjälp att ta sig ut. Hon jobbade bland annat i Mocambique med att utbilda flickor om barns rättigheter och fick där lyssna till deras erfarenheter.
– Jag tänkte först att det inte kunde vara sant det de berättade, att jag måste ha uppfattat fel på grund av språkförbistringar. Det var så grova övergrepp som beskrevs, säger Natalie när vi slagit oss ner i en hotellobby nära Stockholm central.
– Jag blev också chockad över att de inte kände till att de hade några rättigheter. En flicka jag pratade med hade tvingats att ha sex med sin mattelärare för att få betyg, utan att veta att det han gjorde var fel. Hon förstod inte varför hon mådde så dåligt.
Jag tänkte först att det inte kunde vara sant det de berättade, att jag måste ha uppfattat fel på grund av språkförbistringar.
— Natalie Gerami
Under det intensiva arbetet med att utbilda flickorna började Natalie brytas ner. Hon orkade inte längre lyssna till deras mörka berättelser – hon visste inte vad hon skulle göra av dem och kände en stor hopplöshet. Dessutom var skammen stor över att hon mådde dåligt, när det var de som blivit utsatta.
– Jag sa till gruppen att jag inte visste hur jag skulle kunna förvalta det förtroende de hade gett mig – att jag inte visste vad jag skulle göra med deras berättelser. “Vadå förtroende?”, var tjejernas reaktion. “Vi berättar för dig så att du kan skriva och låta världen veta hur det är.”
– Det fick mig att orka fortsätta. Orden gav mig hoppet och tron som jag höll på att förlora. Det gick att göra något konkret.
[ Irina räddades från att fastna i trafficking - jobbar i dag som ungdomsledare ]
I dag bor Natalie i Gävle, hon är gift och har tre barn och jobbar inte renodlat mot människohandel längre. Men engagemanget har inte gått att släppa. När möjligheten att samla sina erfarenheter till en ny bok dök upp tog hon därför chansen. Hon hoppas att deckargenren når ut till en bredare läsekrets. Efter intervjun ska hon och tvååriga dottern Matilda, som sitter med, bege sig till releasefesten för boken.
– Statistiskt sett är det ju så att både du och jag känner personer som köpt sex. Men det är ingen som medger det, säger Natalie plötsligt och jag känner instinktivt att jag vill försvara mig. Inte kan väl någon i min bekantskapskrets ha något med sexhandel att göra?
Men det är tyvärr betydligt vanligare än många tycks tro, menar Natalie. Hon har vid många tillfällen föreläst på företag och arbetsplatser om människohandel och mötts av reaktioner som ”Men det händer väl inte här i Sverige?”. Det är också därför hon vill fortsätta sprida information; för att folk ska fatta att det pågår, närmare än vi tycks tro.
– Det otäcka är att detta är så svårhanterligt och att det därför kan fortgå. Många vill helst blunda för att detta finns mitt i våra städer. Men den dag vi fyller 18 år har vi en skyldighet att försöka finnas där för dem som ännu är barn och som är utsatta. Tänk så mycket smärta och lidande vi skulle kunna lindra om alla tog sitt ansvar.
[ Familjer där allt ser bra ut kan dölja mörka hemligheter - tecken att vara vaksam på ]
Natalie är trött på den svenska individualismen och tystnadskulturen som säger att det är fult att lägga sig i. Skulle vi göra det och anmäla så fort vi misstänker något vore det till stor hjälp, menar hon. Hon ger som exempel de lägenheter i större städer som fungerar som bordeller. Att olika män kommer och går i ett trapphus dygnet runt borde väcka mer uppmärksamhet, menar hon. En persons misstanke och anmälan kan vara den pusselbit som saknas för att polisen ska kunna göra ett tillslag.
Dottern Matilda, som mest suttit och fnissat åt Babblarna på mammas telefon, börjar bli otålig och har i stället börjat intressera sig för några prydnadsblommor som står på hotellets småbord. Jag frågar Natalie om det faktum att hon själv är mamma förändrat hennes engagemang för utsatta barn och unga kvinnor. Då delar hon ett minne från när hennes äldsta dotter Emilia var tre år.
– Jag var väldigt stressad när jag hämtade på förskolan den dagen och försökte dra på Emilia jackan för att det skulle gå snabbare. Då sträcker hon ut sin lilla hand och skriker “Stopp min kropp!”. Jag blev så rörd. Hon var tre år och hade lärt sig att hon har rätt att säga så. Det blev en oerhört stark påminnelse för mig – att så många barn inte vet sina rättigheter och inte heller blir lyssnade på.
– De flickor vars berättelser jag hört finns med mig varje dag. Och jag påminns hela tiden, tack vare barnen. Det är jag tacksam för.
[ Pandemin ökade antal kvinnor som säljer sex ]
---
Fakta: Natalie Gerami
- 43 år, bor i Gävle.
- Gift, tre barn i åldrarna, 9, 6 och 2.
- Tidigare arbetat för Läkare utan gränser och Ecpat, med bistånd och barns rättigheter.
- Aktuell med spänningsromanen Flicka saknad.
---
---
Fakta: Natalies tips för att förhindra sexuella övergrepp
- Orka läs på om svåra ämnen. Kunskap är makt och genom makt kan vi förändra.
- Lägg dig i! Ta ditt ansvar som medmänniska och anmäl alltid om du ser något misstänkt.
- Informera dina barn om riskerna med att ha kontakt med okända personer på internet. Lika väl som du frågar hur det var i skolan bör du fråga hur dagen varit på nätet.
---