Han var längst ner på samhällsstegen, men fick hjälp av Pingstkyrkan i Södertälje att klättra. Nu trettio år senare arbetar han som chefsläkare i Burkina Faso. En vändning i livet som han tidigare inte haft möjligheten att tacka församlingen för.
– Att ha välgörare man inte kunnat träffa har känts som en tyngd inom mig. Hur ska jag någonsin kunna tacka dem? frågar sig doktor David Sawadogo.
FJUGESTA. Burkina Faso tidigt 1990-tal. En åttaårig pojke kommer krypande på alla fyra. Polio. Men det är ännu inget man vet; man tror det är en spruta mot malaria som pojken fick när han var två år som orsakat förlamningen i benen. Givetvis har hans föräldrar försökt hitta någon bot, men det är dyrt, och man tror att pojken är utom hjälp.
– Min pappa ville inte att jag skulle gå i skola just för att jag inte kunde gå. Men jag fick följa med till den bibelskola där han läste. Där fanns en skola för oss barn, men det blev för dyrt så jag skrevs in på den statliga skolan som låg längre bort. För att komma dit behövde jag passera bibelskolans lärosalar, berättar David Sawadogo.
Det är David som är pojken och som denna dag, trettio år senare, sitter i en soffa hemma hos missionärerna Bertil och Ingrid Johansson i Fjugesta utanför Örebro. Han är på besök i Sverige för att, vad han kallar det, lätta på en tyngd.
Bertil och Ingrid startade bland annat den nämnda bibelskolan i Banankélédaga i Burkina Faso under sent 1970-tal och har under årens lopp åkt ner flera gånger per år eller bott där i längre perioder.
Ingrid kan franska och översätter åt David.
David fortsätter.
– Jag visste det inte, men en dag när jag skulle till skolan såg Bertil mig och blev berörd när han såg att jag inte kunde gå. Han hjälpte mig så att jag kom till ett katolskt handikappcenter där jag fick skenor till mina ben. Bertil köpte även en cykel till att träna upp mina muskler med.
David var inte utom hjälp som alla trodde. Nerverna förlamar musklerna, men barn med polio kan tränas till att återfå viss muskelfunktion och efter några år kunde David gå utan hjälpmedel.
Det Bertil fick till sig den dagen – att han skulle hjälpa den lilla förlamade killen – blev en kallelse som varade i många år och som har blivit till välsignelse för fler än David.
I skolan gick det bra för David, det märkte hans lärare. Hon var gift med rektorn på bibelskolan och pratade med honom och Bertil om sin smarta elev.
– Bertil sa till mig att om jag sköter mig ska jag hjälpa dig att komma dit du vill. Sikta mot toppen så kommer du långt, sa han, berättar David och ler stort.
David lyssnade och kämpade på i skolan.
Det Bertil å sin sida gjorde var att prata med sin hemförsamling, pingstkyrkan i Södertälje om att stötta Davids skolgång. En grupp startades med Astrid Bengtsson som drivande för insamlingen och David fick allt han behövde.
[ Södertälje pingst bad om förlåtelse för uteslutningar ]
Men gruppen samlade också in pengar till annat som Ingrid och Bertil gjort på plats, däribland att starta ett sjukhus. Något som i förlängningen också gynnat David, som i sin tur fått ge vidare av sina välsignelser.
– När jag tog studenten ville jag studera vidare. Det var för långt att cykla till universitetet. Då köpte mina välgörare en moped åt mig, berättar David.
Den förlamade pojken som alla sett som en hjälplös börda hade nu vuxit upp och börjat studera till läkare. Han som själv varit sjuk skulle nu få hjälpa andra.
Han var samtidigt engagerad i kyrkan och lärde sig att organisera där. Detta ledde till slut till det nuvarande jobbet som chefsläkare på sjukhuset Centre Médical La Grâce i staden Bobo-Dioulasso.
Det måste ligga i er kultur här i Sverige att vara så barmhärtiga och hjälpa folk utanför ert land.
— David Sawadogo
Astrid Bengtsson gick bort för ett antal år sedan, men hennes man Bengt-Sture Bengtsson lever och har velat träffa David i många år. Det har varit mycket arbete för David efter att han tog examen och under pandemin gick det inte att få inresetillstånd. Men i våras fick han ett mejl med förfrågan ifall han ville komma till Sverige.
– När jag fick mejlet blev jag oerhört lycklig. Att ha välgörare man inte kunnat träffa och riktigt kommunicera med har känts som en tyngd inom mig. Hur ska jag någonsin kunna tacka dem, har jag funderat på. Men när jag väl träffade dem lättade min börda. Jag kände mig tom i kroppen men samtidigt full av känslor, säger David.
– Jag skulle åter vilja säga tack till Bertil och Bengt-Sture och församlingen som varit involverad i att jag har blivit den jag är. Det måste ligga i er kultur här i Sverige att vara så barmhärtiga och hjälpa folk utanför ert land, säger David och blir tårögd.
Ingrid ler, men lägger till att det långvariga idoga insamlingsarbetet är tack vare Astrid Bengtsson. Men nog är det ett lika långt och ihärdigt arbete också av både Ingrid och Bertil.
Nu bor missionärsparet i Sverige, men håller kontakten med missionsområdet. Även om verksamheterna är tänka att vara självgående, behövs alltid fortsatt ekonomisk stöd och hjälp för att bibehållas och utvecklas.
[ Afrika kallar tillbaka Marianne, 97 ]
---
Fakta: Södertälje Pingsts missionsengagemang i Burkina Faso
- Tog sin form under 1970- och 80-talen där bland andra missionärsparet Bertil och Ingrid Johansson varit aktiva.
- Bibelskolan i Banankélédaga har varit i gång sedan 1978 och startades av Bertil. Nuvarande rektor är Job Ilboudo.
- Sjukhuset i Bobo Dioulasso är det senast projektet som Bertil och Ingrid har startat. Ingrid har varit sjukhuschef tills nyligen. David Sawadogo är medicinskt ansvarig läkare på sjukhuset.
---
