Ännu ett stort evenemang har slagit upp portarna efter att ha haft pandemistängt. Musikfestivalen Skärgårdssång försökte locka tillbaka publiken med en mix av färgstarka musiker från Koinonias storhetstid, säkra kort med pionjärstatus ur den frikyrkliga artisteliten samt den obligatoriska allsången som varit så uppskattad. Därtill en högoktanig countrykvartett från Nashville som drog ner medelåldern på scenen rejält. Allt på en ny plats i nya lokaler.
HALMSTAD. Efter fem år i Tanumstrand, ett år med digital festival och ett år med helt inställt evenemang hade ledningen för Skärgårdssång laddat om för en rejäl nystart. Flytt dryga 25 mil söderut och fått ny lokal med betydligt större publikkapacitet. Målet har varit att festivalen ska växa och samtidigt locka en generation som ännu inte iklätts de grå tinningarnas charm. Med tanke på två års uppehåll var resultatet helt okej – runt 1 000 betalande, ungefär som den norska upplagan med samma namn och nästan lika många som i Bohuslän. Dessutom till synes idel nöjda besökare. Många stammisar men flera som jag pratade med var förstagångsbesökare som kommit på rekommendationer från vänner och bekanta. Många hyllade också det skickliga husbandet med kapellmästare Jonas Bergström i spetsen.
Halmstad arena rymmer 4 000 besökare, men smart möblerat och ljussatt upplevdes det ändå tillräckligt intimt för en så pass familjär tillställning som Skärgårdssång. En man jag pratade med tyckte att lokalen var aningen mysigare i Tanumstrand, men att det inte kändes som något större problem.
Fredag 17.30 rivstartade festivalen med musikern och låtskrivaren Roland Utbult. Den sjungande riksdagsledamoten firar 50 år som artist och hade frigjort tid för festivalen mitt i en brinnande valrörelse. Det blev en musikalisk resa genom hans omfattande repertoar som tydligt illustrerade hur Roland Utbult hållit i och utvecklat sitt låtskrivande genom hela sin långa karriär. Så sent som 2020 släppte han ett album med starkt nyskrivet material.
Mest långväga gäster var de Los Angeles-baserade musikerna från supergruppen Koinonia som trummisen och producenten Bill Maxwell samlat ihop. Under namnet All Star Band bjöd Hadley Hockensmith (gitarr) och Lou Pardini (sång och piano) tillsammans med svenske saxofonisten Sven Fridolfsson och norske keyboardisten Trond Helgerud på en musikalisk uppvisning i jazzens, funkens och västkustpopens landskap. Hälsoskäl förhindrade den legendariske basisten Abraham Laboriel att delta men ersattes förtjänstfullt av det danska basgeniet Lars Larry Danielsson. Tekniskt och musikaliskt lika driven om än alls inte samma scenutstrålning som den gungande, dansande amerikanen med det stora leendet.
Bandet inledde med More than a feeling, titellåten från Kononias första album från 1983. Sedan radade de upp ett pärlband av skön musik inklusive covers av såväl Marvin Gaye som Chicago. Mitt i föreställningen gavs Per-Erik Hallin ett välkommet utrymme. Han framförde två egna sånger. Först senaste singeln Det blev en sommar till slut – en visa i Carl-Antons anda som han sjöng till eget pianoackompanjemang. Sedan Gospel train tillsammans med hela bandet med rysningar av välbehag när Bill Maxwell kickade in på trummorna. Hallin hade med fördel kunnat ges betydligt större utrymme. Oerhört vital i både röst och pianospel, därtill enorm utstrålning. Det är bara att instämma med basisten Lars Danielssons omdöme efter konserten att Per-Erik Hallin håller faktiskt fortfarande världsklass.
Kvart över tio inleddes en allsångstimme som började med O store Gud och slutade med Löftena kunna ej svika. På scenen satt de flesta av helgens artister på rad och turades om att ta hand om solopartierna. Ingen i publiken verkade vilja gå hem och lägga sig, att få sjunga dessa klassiska andliga sånger tillsammans tycks vara en av de starkaste drivkrafterna för folk att vilja delta i Skärgårdssång.
Dag två, lördagen, fortsatte i samma musikaliska anda. Nya festivalgeneralen Maria Gustin Bergström med sin sparringpartner Mikael Järlestrand guidade festivaldeltagarna från sång till sång, ibland med en intressant utvikning kring en specifik sångs tillkomst eller någon rolig anekdot. Eftermiddagspasset rubricerades “En hyllning till pionjärerna” och fokuserade kring producenten, arrangören och musikern Lennart Sjöholms mångåriga gärning för den kristna musiken. De flesta hade på ett eller annat sätt jobbat med Lennart Sjöholm som i slutet av sessionen hedrades med Fyrljuspriset 2022 för sin betydelsefulla gärning för svensk kristen musik.
[ Fyrljuspriset 2022 till Lennart Sjöholm ]
– Jag har aldrig velat stå där framme, sa Lennart Sjöholm till utfrågaren Mikael Järlestrand, vilket delvis förklarar varför han alltid hållit sig i bakgrunden.
När det senare i samtalet kröp fram att han och Ingamay Hörnberg vigdes som man och hustru för ett år sedan brast publiken ut i en stor applåd. Makarna strålade lätt generat där de satt bredvid varann på scenen i var sin skinnfåtölj.
När det sedan var dags att framföra Ingmar Johánssons sång Alltid på väg blev Lennart Sjöholm väldigt rörd.
– Det är den finaste kristna sång jag hört, sa han med bruten röst.
Extra energi fick samlingen när Göteborgskören Calejdo äntrade scenen och bland annat framförde några av gospelkören Choralernas gamla paradnummer.
Kvällskonserten bjöd på country och bluegrass för hela slanten. Gruppen High Road från Nashville består av fyra 30-plus-tjejer som medelst gitarr, fiol, piano, mandolin och vidunderlig stämsång pockar på hjärtats uppmärksamhet. Pianisten Sarah Davison var för övrigt helt otrolig på sitt instrument, samtidigt som det måste sägas att hela bandet andades harmoni och musikalitet. Förutom några klassiska hits som Dolly Partons 9 to 5 och Bobby Trups Route 66 var repertoaren huvudsakligen en blandning av klassiska hymner och diverse egenskrivet material. Förutom att High Road var festivalens yngsta artister bidrog de också med en andlig skärpa som manifesterades genom vittnesbörd som var både personliga och distinkt förmedlade. För egen del fastnade jag allra mest för deras egen sång Faith, hope and love, redan tillagd på min lista över favoritlåtar på Spotify.
[ Gänget i nya "Minns du sången" förbereder för Nashville ]
Efter countryfesten öppnades minnenas arkiv då musiken som framfördes av 1980- och 90-talets ungdomskörer lyftes fram. Dessa körer var en betydelsefull del av den tidens frikyrkliga musikutbud och berörde tusentals människor. Mikael Järlestrand sammanfattade det väl när han konstaterade:
– Vi ska aldrig underskatta kraften i att möta Gud tillsammans med andra människor.
Kören Calejdo kom tillbaka och lyfte åter hela tillställningen. Jeanette Alfredsson var glödhet som solist när kören brände av Urban Ringbäcks Låt mina fötter få gå med det fartiga arret från Carolas Credoplatta. Mest minnesvärda ögonblicket från denna sejour var dock när Ingamay Hörnberg med sin karaktäristiska röst sjöng Kom in i Guds solsken medan hela publiken lät sina sträckta händer vaja i takt med tända lampor på sina mobiler. En mäktig syn!
[ Mia Runeson: Min man ska få komponera min begravningsmusik ]
Även lördagskvällen avslutades med en timmes allsång och finalnumret blev en mäktig version av Stephan Bergs sång till Carolas Så länge jag lever.
Därmed var den officiella delen av Skärgårdssång över för den här gången. Men traditionsenligt hölls en offentlig gudstjänst med nattvardsfirande på söndagens förmiddag. Tomas Sjödin predikade om nåd på ett sätt som fick hela atmosfären att andas glädje och befrielse. En värdig avslutning på en intensiv helg fylld av musik och gemenskap. Augusti 2023 kommer Skärgårdssång tillbaka till Halmstad, lovade festivalgeneralen.
Beskedet mottogs med en rungande applåd.
---
Fakta: Skärgårdssång
- En kristen musikfestival med norskt ursprung som arrangerats i Sverige sedan 2015.
- I år hölls den för första gången i Halmstad.
- Medverkande: Ingamay Hörnberg, Lennart Sjöholm, Hasse Hallström, Roland Utbult, Lars Mörlid, Peter Sandwall, Ingmar Johánsson, Calejdo, Bill Maxwell and All Star Band, High Road, Per-Erik Hallin, Evelina Gard, Maria Gustin Bergström, Mikael Järlestrand, Tomas Sjödin med flera.
---
