När Jordan B. Peterson föreläste i Stockholm under pingsthelgen drog han fulla hus. Den kristne psykologen och skribenten Steven Crosson var där och kände sig både uppfriskad och förvirrad efteråt.
Junikvällen är ljum. Stockholm är grönt. Syrén och skolavslutning hänger i luften. Tunnelbanevagnen är full av unga män som ska på show. Eller föreläsning, som aftonens huvudrollsinnehavare själv väljer att kalla det.
Jordan B. Peterson blev känd för den breda svenska publiken 2018 i samband med gästandet av talkshowen Skavlan. I sitt hemland Kanada var han fram till 2021 klinisk psykolog och professor i psykologi men valde under pandemin att fokusera på sitt skrivande, turnerande och att genom sociala medier nå ut med sina tankar. Han har ett mycket stort antal följare på framför allt Youtube där han lägger upp föreläsningar. Boken “12 livsregler: ett motgift mot kaos” utkom i januari 2018 och blev en bästsäljare. På grund av sitt motstånd mot en kanadensisk hatbrottslag har Peterson beskyllts för att vara transofob.
Tillbaka i junikvällen får man mer intrycket av att det är avsläpp för en ishockeymatch än att det är en föreläsning av en 59-årig psykolog. I väntan på huvudnumret spelas Bach ur högtalarna. När kanadensaren äntrar scenen tas han emot med jubel. “Det känns som ett Trump rally”, hörs från raden bakom mig.
Inför den här kvällen har jag försökt sätta mig in i psykologiprofessorns tankevärld. Var det så här Alice kände sig när hon hoppade ner i Kaninhålet? Petersons böcker, föreläsningar och egna intervjuer ter sig röriga. Ofta har jag svårt att hänga med i resonemangen. Att läsa Peterson är lite som att öppna ryska dockor: en tes inleds, exemplifieras med en berättelse med mytologisk anknytning, en ny sats och bisats där en sedan länge död psykolog citeras, en bibelvers, följt av en kort berättelse från författarens eget liv. En ny dörr öppnas och Alice går förvirrad vidare genom Underlandet. Kvar sitter jag och undrar vad det är han vill med denna ström av ord? Är det jag som är dum? Peterson tycks blanda plattityder (det är bra att städa ditt rum) och självklarheter (uppfostra dina barn) med rent nonsens (köttdieten han går på, besattheten av Jungianska arketyper). När den grånande mannen i sin blå kostym börjar tala är mina förhoppningar inte direkt skyhöga.
Dagens föreläsning har rubriken “Arbeta med en sak och se vad som händer”. Peterson lyckas här med hjälp av en metafor formulera sig tydligt: Livet är en dans till levande musik. Du har som dansare din roll som du förtydligat och förhandlat fram ihop med din danspartner, musikanterna och kompositören. Ett meningsfullt liv är att dansa fullt ut i respekt till de människor som finns runt omkring dig. Det kan vara som fader till dina barn, eller att göra ditt arbete med värdighet och kompetens, oavsett vad arbetsuppgiften är. Ett himmelskt liv, som Peterson kallar det, är att spela din roll i livets teater med innerlighet. Det bästa är att göra, inte att vara. Labore et Constantia. Publiken nickar gillande.
Att höra någon tala om livets meningsfullhet är faktiskt lite uppfriskande. Speciellt när meningsfullhet sätts i relation med andra människor och inte blir en resa av navelskådande självuppfyllelse. Sammanhang och mening tycks även attrahera åskådarna. Kanske är det därför de är här? För att höra resonemang om liv, mening och djup, levererat på ett frimodigt sätt av en oväntad person?
Petersons palett är stor. Han hämtar inspiration och bevis från världens alla hörn. Det gör att han naturligt och ofta kommer tillbaka till Bibeln. Lukas 17:21 tas under kvällen upp som ett exempel på hur Guds rike finns mellan oss, snarare än i oss. Sättet han använder bibelverser känns inte riktigt igen från söndagsgudstjänsten, de är mer eldunderstöd. Andra argument i samma andetag kan vara Freudiansk psykologi, Amazonsk arkeologi eller något om hur myror beter sig i sin myrstack.
[ Jordan B Peterson - psykologen som reducerar Jesus ]
Religion är ett av de ämnen Peterson under åren fått kritik för att svara undflyende kring. Vad, om något, tror han egentligen på? Under föreläsningens frågestund ställer en person ur publiken samma fråga. Peterson tystnar länge med handen vilande i det grå skägget. Sekunder går. Dramatik. Professorn lyfter ansiktet och deklarerar att han ser sig som abrahamit. Bokens folk har mer som är gemensamt än vad som särskiljer. Den sanna fienden, menar Peterson, är nihilismen, cynismen och totalitarismen. Värdelösheten tycks breda ut sig över världen och det är detta som är problemet med samtiden. Fienden är materialistisk, marxistisk, ateistisk individualism. Tycker du att religionen och templet gjort fel - gör då något åt det. Gå in i templet och var den bästa representanten för din tro du kan vara. Gör! Publiken applåderar hjärtligt. Någon gör ett gillande whoop-rop. Så vad är då Peterson? Kanske man bäst kan kategorisera honom som anti-anti-religiös. Eller teist? Oklart.
När Peterson berör psykisk hälsa är det med kritiken riktad mot subjektiviteten. Den egna uppfattningen av psykisk ohälsa är av mindre betydelse än omgivningens, förklarar professorn. Galenskap ligger i betraktarens ögon, inte primärt i den egna upplevelsen.
Könsidentitet är även det en förhandling med omgivningen. Kan man kalla sig vad som helst, undrar Peterson. Och är det verkligen rimligt, som i Kanada, att omgivningen dessutom legalt tvingas kalla personen enbart utifrån dennes egen upplevelse? Om en person just denna timme upplever sig som en X ska också samhället kalla personen för en X. Nej, det är inte rimligt, menar Peterson irriterat. Lyssnarna skrattar, suckar och klappar. Verkligheten, menar Peterson, är inte individuellt subjektiv utan söks bäst i relation med andra.
Kanske blandar han här medvetet ihop könsidentitet och biologiskt kön? Jag undrar om professorn inte tar en strid där det inte nödvändigtvis behöver finnas en konflikt. Kanske skulle Peterson vinna på att vara stoiskt artig gentemot den woke-rörelse han anser bete sig så barnsligt? Vi har ju alla flera olika identiteter som alla rör sig i en dialog mellan det individuella och det kollektiva. Du kan ha en självbild av att vara kvinna, svensk, kristen och simmare. Dina grannar har antagligen inte exakt samma bild av dig. Det är inte i sig problematiskt utan ett resultat av att ingen kan se hela sanningen från alla vinklar. En person bör i de flesta fall kunna kalla sig för X och leva som X utan att det stör eller begränsar grannens livsutrymme. Du kanske tycker att det är löjligt att personen väljer att kalla sig för en X men det står varje person fritt att vara hur löjlig han eller hon vill.
[ Jordan B Peterson hyllas och hatas för sin samtidsanalys ]
Orsaken till dagens fragmentering av objektiv sanning står att finna i protestantismen, menar Peterson. När kyrkan under 500 år har delat på sig, och fortsatt att dela sig ner till atomnivå, uppstår kaos. Identitetspolitikens frö såddes i och med att Luther spikade upp sina tester. Finns det ingen gemensam sanning blir det kaos. Kan vi inte vara överens om värden, ord och roller kan vi inte dansa. Samhället bryts då sönder och livets själva mening urholkas. Å andra sidan lider Katolska kyrkan av en auktoritetskult som riskerar att bli förtryckande. Den bisatsen springer han över lite väl snabbt i mitt tycke.
Är det inte så att en bra grogrund för ett samhälles framtida demokrati och fria utveckling är en historia av små fria organisationer byggda på lika rättigheter och rösträtt? Utan frikyrkorörelsen (ihop med de andra folkrörelserna) skulle demokratiseringen av Sverige haft betydligt svårare att slå igenom. I församlingen utövades demokrati långt innan staten demokratiserades. Utan fria församlingar skulle de nordamerikanska staternas historia och även världens demokratiutveckling sett väldigt annorlunda ut. Demokrati, lika rösträtt, det fria ordet och den fria tron, är tätt sammanlänkade. Vad är Petersons alternativ? Mindre fritt tänkande? Mindre frihet? Ett visst mått av kaos kanske behövs för att inte samhället helt ska stagnera.
Efter att showen avslutats är det kanske lite klarare hur Peterson tänker. Han vill ha samhällelig ordning. Religionen kan vara ett verktyg för att lämna kaos. Och ur ordning kommer mening. Han menar att roller och relationer ska gås in i med hjärtlighet och att kaos uppstår när var och en är sin egen kyrka, med sin egen sanning. Livets fullhet levs i relation till andra varför spelreglerna behöver vara tydliga och konstanta.
Åter i junikvällen tjuvlyssnar jag på hur eftersnacket går. Klungorna rör sig sakta in mot staden. Samtalen tycks nyanserade och reflekterande, få verkar se honom som en Messias. Han kanske inte har alla svar men han ställer en del viktiga frågor: hur man ska leva, hur man ska förhålla sig till andra och till sig själv. Beundran och kritik lyfts. Med rätta. Flertalet av de idéer professorn lyfter förtjänar kritik eller avfärdande. Men jag tänker också att det ändå är lite imponerande att han lyckas skapa förutsättningar för existentiella samtal i vår tid.
[ Debatt: Jordan B Peterson är en usel förebild (2018) ]
---
Fakta: Jordan B. Peterson
- Kanadensisk professor emeritus i psykologi och religionsfilosofisk författare som skrivit populära böcker inom genren självhjälpslitteratur.
- Uppmärksammades stort när han 2016 protesterade mot ett lagförslag om hatbrott som enligt Peterson var ett försök av radikala vänsteraktivister att kringskära medborgarnas grundläggande yttrandefrihet genom att göra det olagligt att tilltala personer med pronomen som inte motsvarar deras uttalade genusuttryck.
- Hans bok “12 livsregler - ett motgift mot kaos” (Mondial) blev en bästsäljare. Var gäst i Skavlan 2018.
- Använder ofta Bibeln för att understryka sina teser om hur man bör leva.
- Föreläste på Hovet i Stockholm i söndags och på Scandinavium i Göteborg på onsdagen på temat “Arbeta med en sak och se vad som händer”.
---
