Joel Halldorf efterlyser strukturer för att hantera andliga trauman som begåtts inom pingströrelsen. Nu replikerar Niklas Piensoho på Halldorfs kulturdebattartikel.
Joel Halldorf skriver en viktig artikel om andligt ledarskap, maktmissbruk och möjligheten till upprättelse i Dagen 19/1. Frågan han lyfter är angelägen men tyvärr tillhör den kategorin av frågor som aldrig kommer att få en slutlig lösning utan ständigt behöver bearbetas. Jag är glad för Joel Halldorfs artikel och vill ge några tankar som är viktiga i sammanhanget.
Låt mig först kommentera det Joel Halldorf i svepande formuleringar beskriver. Han skriver: “För det första måste vi ta andliga trauman på allvar, och det har vi inte alltid gjort i frikyrkorna. Snarare har vissa accepterat dem som regel snarare än undantag: När Andens eld faller är det ofrånkomligt att några bränner sig, ungefär.”
Att antyda att detta är symptomatiskt för pingströrelsen av idag stämmer inte, och är direkt stötande.
Jag har nu varit föreståndare i Filadelfiaförsamlingen i drygt 15 år. Under dessa år har jag inte mött någon kollega som ryckt på axlarna åt andliga övergrepp och som hävdat att det är sådant man får leva med. Tvärtom möter jag en överväldigande majoritet av pastorskolleger som är djupt involverade i själavård för att upprätta människor som drabbats av andliga övergrepp och kränkningar.
Däremot har Halldorf en viktig poäng i att vi måste bli bättre på att både erkänna, sätta ord på och ta avstånd från övergrepp som skett. Men att i svepande ordalag tala om att “vissa” odefinierade ledare accepterat andliga övergrepp och antyda att det är symptomatiskt för pingströrelsen av i dag stämmer inte och är direkt stötande.
Joel Halldorf utgår i sin artikel från berättelsen om församlingen Mars Hills i Seattle och den podcast som Christianity Today har gjort i svallvågorna efter församlingens kollaps. Det är en podcast som borde vara obligatorisk i varje pastorsutbildning. Det typiska med exemplet Mars Hills är att allt redan är historia. Nu kan journalister och kyrkohistoriker analysera. Och det är helt ofarligt, man riskerar nämligen ingenting. Vi vet redan hur det gick.
Den stora frågan är inte att det finns maktmänniskor, kränkningar och andliga övergrepp. Tyvärr tror jag att det är fenomen som följer alla mänskliga gemenskaper, både sekulära och kyrkliga. Det är syndafallets ofrånkomliga föroreningar i alla mänskliga gemenskaper. Nej, den stora frågan är om detta hade kunnat stoppas medan det pågick?
Joel Halldorf menar att i pingströrelsen saknas strukturer för att ta itu med andlig manipulation och ledare som går över gränsen. Han hänvisar till Equmeniakyrkans ansvarsnämnd och Svenska Kyrkans domkapitel som exempel vi borde ta efter. Jag tvekar. Jag har svårt att se att Svenska kyrkan lyckas lösa maktfrågor och konflikter särskilt enkelt, trots sina domkapitel.
[ Domprosten får lämna tjänst i konfliktdrabbade Visby ]
I Svenska kyrkan verkar det inte vara hängivna medlemmar som far illa utan anställda medarbetare. Med plågsam regelbundenhet får vi veta att arbetsmiljön i Svenska kyrkan är besvärlig och att man gång på gång tvingas betala avsevärda belopp för att omplacera kyrkoherdar för att lösa konflikter. När vi får veta vad som händer har konflikterna redan orsakat omfattande skador hos alla inblandade.
Samma sak gäller ansvarsnämnden i Equmeniakyrkan. När de tar i en fråga är övergreppen redan ett faktum. Det är med ansvarsnämnd och domkapitel som med polisen: När de kallas till platsen har brottet redan begåtts och skadan är skett. Möjligen kan dessa institutioner bidra till att upprättelsen blir lättare och framför allt signalerar de en önskan om ansvarstagande och ordning. Men undviker man övergreppen? Knappast.
Enda sättet att komma åt dåligt andligt ledarskap är att det finns ett ännu starkare friskt andligt ledarskap!
Så hur gör man för att komma åt manipulatörer och maktmänniskor? Enda sättet att komma åt dåligt andligt ledarskap är att det finns ett ännu starkare friskt andligt ledarskap! Då och endast då kan man stoppa övergreppen innan de sker och begränsa maktmänniskornas skadeverkningar.
Jag delar Joel Halldorfs förskräckelse över andliga övergrepp och andliga kränkningar. Men jag delar inte hans förslag på lösning. Joel Halldorfs överdrivna tilltro till institutionella ordningar kommer tyvärr inte att hjälpa. Tänk bara på Katolska kyrkans katastrofala historia med sexuella övergrepp på små barn. Detta har skett trots tydliga hierarkier, biskopar och till och med en påve.
[ Joel Halldorf: Som bäddat för narcissistiska ledare i frikyrkan ]
Det Joel Halldorf lyfter fram i sin artikel är, och kommer att förbli, en ständig utmaning i Guds församling. Jesus talar om “falska profeter förklädda till får men som i sitt inre är rovlystna vargar.” Matt 7:15ff. Det finns ingen hierarki eller institution i världen som kan avslöja dessa bedragare. Däremot finns det hierarkier och institutioner som kan städa upp efteråt. Men ska vi kunna stoppa övergrepp och kränkningar innan de sker eller medan de håller på så behövs något annat.
När katastrofen långsamt börjar ta form är den enda lösningen ett andligt ledarskap utrustat med den andliga nådegåvan att skilja mellan andar. Dessutom ett ledarskap som orkar ta både konfrontation och konflikt. Problemet med dåligt ledarskap är inte ledarskap i sig. Det är bristen på gott ledarskap. Låt oss fortsätta samtalet om hur vi ska hantera övergrepp och maktmissbruk men låt oss inte göra det genom att förminska vårt behov av ledare kallade och utrustade av Gud, med modet och beredskapen att agera i realtid. Med ett gott andligt ledarskap kommer journalister och historiker få färre katastrofer att analysera i efterskott.
[ Joel Halldorf: Det finns ingen billig nåd - inte ens för pastorer ]
