Den gångna sommaren har varit annorlunda för mig. Vanligtvis är somrarna för vår familj en hektisk tid. Vi har olika Hillsongkonferenser i Australien, Storbritannien och USA. Faktum är att detta är första gången jag varit i Sverige en hel sommar på över 15 år. Jag har haft semester, umgåtts med familj och vänner men inte minst haft tid att reflektera över min familj, mitt liv och min kallelse. Om några veckor är det 15 år sedan vi startade Hillsong. Mycket har hänt. Det är tur att jag inte visste allt i förväg som man måste kunna eller vilka uppgifter och utmaningar man kommer att ställas inför, då hade jag nog aldrig vågat.
[ Andreas Nielsen: Säger jag inget blir jag en del av rasismen ]
Det är 25 år sedan jag började jobba heltid som pastor. Jag har känt den här sommaren som en slags halvtidsvila innan det är dags för andra halvlek. Utmaningen med andra halvlek är att jag vet så mycket mer nu. Jag inser vad jag tackar ja till. Vad som går att göra tillsammans med människor som drivs av en vision större än en person. Men jag vet också prislappen och vad det kostar. Det gör att även om jag är full av tro och vision inför min andra halvlek så är det ändå med betydligt större bävan och ibland med en känsla av otillräcklighet. Jag vet vad uppgiften kräver. Därför är det kanske tur att man är naiv och bara ser uppsidor när man är ung och börjar.
Jag talade med en mentor i somras, en ledare i mitt liv som betyder mycket för mig. Han bad mig fundera över livets två viktigaste frågor. 1. När du ligger på din dödsbädd och ser tillbaka på ditt liv, hur vill du att det ska ha sett ut? 2. Är du på väg i den riktningen? Jag har funderat mycket på det inför min andra halvlek som ledare. Jag är inte satt på den här jorden för att försöka bevara, försvara eller endast förvalta det jag gjort under första halvan av mitt liv. Jag vill leva ett liv fullt av vision och tro hela vägen in i slutet. Jag vill se tillbaka på livet och vara tacksam för att jag gjorde allt jag kunde med det jag hade.
[ Andreas Nielsen: Bethoven lät inte ens dövhet hindra honom från att tjäna Gud ]
Bonnie Ware, en sjuksköterska som spenderat många år med att jobba med människor vilka levde sina 12 sista veckor. Hon förde dagbok över samtalen hon hade med de som snart skulle dö. Ingen pratade om att de borde tjänat med pengar, haft mer sex eller större hus. Men det de flesta sa var: “Jag önskar att jag hade haft mod att leva ett liv som jag hade velat, inte ett liv som andra förväntar sig av mig”. Om du läser detta har du fortfarande tid kvar. Kanske har livet inte alltid varit som du önskat, men du har fortfarande tid kvar att fatta mod att leva det liv du vill se tillbaka på. Det liv som Gud har lagt inom dig, kallat dig till och vill ge dig mod att leva.
