I “The Sound of Music” på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm tvinnas elegant nyväckt kärlek med stark gudstro och obändig frihetslängtan. Föreställningen är folklig och glädjerik men samtidigt accentueras berättelsens allvarliga kärna. Modet att stå upp mot förtryck.
Det är ett klokt drag av Stadsteaterns chef Maria Sid att när teatersalongerna äntligen öppnar för publik igen starta med en musikal som fyller scenen “med lust och fägring stor”. Genom hela handlingen skimrar musiken som läkande kraft. Det är en generöst tilltagen ensemble och en eminent orkester - som är osynlig till applådtacket.
För regin står Ronny Danielsson med många minnesvärda musikaler på sitt CV, senast den av alla hyllade “Spelman på taket”. Valet kan tyckas vara ett säkert kort, men det finns inga givna framgångar. Varje ny föreställning är som att börja om från noll.
[ Kidnappningen av frikyrklige uppsalastudenten blir teater ]
Sara Jangfeldt gör en underbart livfull gestaltning av den unga Maria som drömmer om att bli nunna och hon sjunger strålande. Kapten von Trapp brukar kunna bli lite trist som motpol till hennes färgstarka personlighet. Men inte i denna uppsättning. Peter Gardiner gestaltar trovärdigt och fängslande rollen och han sjunger utmärkt när han efter lång tid tar ton.
Direkt när den obefintliga ridån går upp griper föreställningen tag. Till en del beror det på att jag längtat så efter att se teater live igen. Men främsta skälet är att ensemblen lyser av spelglädje och att berättandet är så rappt och svängigt. Dessutom är scenografin härligt fantasifull och samtidigt stilren. Klostermiljön får pulserande liv och en glimt av rosenträdgården. I höjden svävar i en lyckobubbla de gröna ängder som Maria älskar att vandra och sjunga i.
I inledningen diskuteras i klostret vilka av postulanterna som passar som noviser. Ett tveksamt fall är Maria. " En tokig stolla” tycker en av nunnorna. En annan säger " Hon sjunger hela tiden när hon arbetar”. En tredje utbrister de förlösande orden “Hon gör mig glad!”
Abbedissan, fint spelad och kristallklart sjungen av Karolin Funke, frågar Maria vad det viktigaste hon lärt sig i klostret är. " Att böja sig för Guds vilja” svarar hon. " Men det är också viktigt att finna det i livet man är ämnad för” säger abbedissan. “Klostret är inte till för att stänga inne sina känslor eller visa upp sin fromhet”.”
Maria får på prov lämna klosterlivet och bli guvernant åt de moderlösa barnen von Trapp. Tappert bryter hon upp med gitarren i hand och en klänning så trist att kaptenen uppmanar henne att byta. Men det är den enda hon har betygar Maria. De andra har hon skänkt till fattiga.
Kaptenen tror att hon som tidigare guvernanter snart ska ge upp. Men Maria får barnen vana vid militär drill att leka och sjunga glatt med henne. Georg von Trapp har efter att hans fru dog kapslat in sina känslor och eftersom de musicerade tillsammans har han av sorg stängt dörren för musiken. Marias ljusa sinnelag blir vändpunkten i hans dystra tillvaro. Under en bal förälskar de sig. Fint tolkat av att de dansar en sprallig folkdans.
[ Carola vill ge hela konserten till Gud ]
Barnen drömmer om att få Maria som styvmor i stället för den överklassigt snobbiga fröken Schräder som mest tänker på de rikedomar ett äktenskap med kaptenen skulle ge. “Hur långt sträcker sig dina egendomar?” frågar hon honom. Han svarar med ointresse “någonstans där nedåt”.
Scenen när Maria och Georg gifter sig är väldigt snygg. Von Trapps svala boning badar i gyllene färger och frodig grönska växer på varje steg mot altaret.
Ett gruvligt åskväder är en föraning om de mörka krafter som är på inmarsch. Georg är en stolt och modig man. Till skillnad från medlöpare i sin närhet vägrar han böja sig för nazisterna som tar över makten i hans högt älskade Österrike. Vännerna oroar sig för hans inställning.” Du är en idealist. Det går inte stoppa världens gång” varnar de. Han svarar " Du kan inte vinna genom att ge upp”.
Marias sånglektioner visar sig på mer än ett sätt bli en räddning för den framtida familjen von Trapp. Efter ett uppträdande på en körfestival lämnar de under prisutdelningen landet. Ett akut beslut då Georg har fått order om att ansluta sig till den tyska militären.
Den magnifika slutscenen etsar sig in och för tanken till de hundratusentals människor som tvingas fly sitt land undan grymma diktaturer. Klostret intar en viktig roll i motståndskampen. Det ger skydd åt flyktingarna.
Abbedissan ger von Trapps hopp med en djupt berörande sång. “Följ himlens klara stjärna. Den visar dig den rätta vägen. Du måste vandra nya stigar. Resan gör dig stark”. Sången stiger som ett jubelrop mot de höga svårforcerade alperna i fjärran. Bortom dem ska familjen kunna leva i frihet igen.
---
Fakta: The Sound of Music
Scen: Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.
I rollerna: Sara Jangfeldt, Peter Gardiner, Karolin Funke, Stina Nordberg, Olof Åhman, Mats Blomgren m fl. Scenografi: Martin Chocholousek. Kostym: Camilla Thulin.
Regi: Ronny Danielsson.
Manus: Howard Lindsay och Russel Crouse.
Musik: Richard Rogers.
Sångtexter: Oscar Hammerstein II.
---
