Kultur

Finska pingströrelsen bearbetade tuffa minnen

Pingst i Finland bjöd in till nostalgikonferens med 750 deltagare

Tack vare lättade coronarestriktioner kunde nostalgikonferensen “Retro 70s-80” i finska Keuruu bli av. Och visst blev det en glädjefest med gospel och minnen från lyckade evangelisationssatsningar. Men konferensen manade också till eftertanke kring pingströrelsens arv av syndakataloger, uteslutningar och lagisk undervisning.

Det påminde om Knutby Filadelfia när psykoterapeuten Heidi McKendrick under nostalgikonferensen berättade om sin uppväxt i en pingstförsamling i Helsingfors på 1970-talet. Det var en vanlig pingstförsamling, men vars undervisning McKendrick upplevde som lagisk och trångsynt.

Finland kallades under denna, kalla krigets tid, för “Kekkoslovakien” därför att president Urho Kekkonen satt vid makten i 26 år ända till 1982. Samhällsklimatet var kärvt och pingströrelsen hade börjat sprida sig som en motrörelse till den lutherska statskyrkan. Den kom ofta med ett radikalt budskap om synd och straff, bot och bättring.

Heidi McKendrick är professor och psykoterapeut som sedan 2000 också undervisat teologistuderande på finska pingströrelsens bibelskola. Hon höll föredrag på nostalgikonferensen som kunde ta emot 750 deltagare i stora tält.

Redan som söndagsskolebarn hade Heidi McKendrick lärt sig syndakatalogerna så väl att hon kunde rabbla upp allt det som var förbjudet. Hon har sparat teckningar och dagböcker som avslöjar hur detaljerat det var. Dessa har hon använt i sitt arbete. Hon är inte ensam om dessa upplevelser.

– Det som var allra värst då var att man förmedlade en förvrängd gudsbild. Man gav falskt vittnesbörd om vem Gud är. Gud föreställdes lika ondsint som djävulen, säger Heidi McKendrick tillspetsat.

Hon menar att för många etsades den straffande stränga gudsbilden fast för årtionden. Det var också många som blev utsatta för andliga övergrepp; man uteslöts från församlingen på godtyckliga grunder och tvingades att be om offentlig ursäkt för snedsteg.

– Dessutom levde vi som barn i ständig skräck för att Jesus skulle komma tillbaka och hämta de sina. Om jag hade syndat det minsta, kanske jag inte skulle komma med.

Numera jobbar Heidi McKendrick som psykoterapeut, är professor vid ett universitet i Kanada och har nyligen släppt boken Secrets of Broken Pottery som behandlar hur traumatiska upplevelser kan skada en människas självbild och gudsbild.

Under sitt föredrag på pingströrelsens nostalgikonferens berättade Heidi McKendrick om sin väg till en kärleksfull Gud. Det avgörande ögonblicket var när hon hade fått sitt andra barn och höll det lilla knytet i sin famn.

– Jag fattade plötsligt att det är ju precis så Jesus ser på mig. På samma sätt som en mamma ser på sitt barn med en kärleksfull blick och säger att barnet är världens vackraste lilla människa, så ser Gud på oss.

Idén till nostalgikonferensen kläckte pingsttidningen Ristin Voittos (Korsets Seger) nyligen pensionerade chefredaktör Leevi Launonen hösten 2019. Men det blev mer än harmlös nostalgi och musik. Facebookgruppen som skulle förbereda evenemanget 2020, växte till över 4000 medlemmar och debatten var i full gång om pingstkultur och hur det var på 1970-talet. Tidvis var debatten hätsk.

Jag frågar Launonen, som är beteendevetare i grunden, hur det ligger till med den finska pingströrelsen. Är det en sund och trygg väckelserörelse?

– Inom finska pingstkyrkan antogs för flera år sedan säkerhetsföreskrifter för barn- och ungdomsarbete. Det är ett tecken på en sund rörelse. Pingstkyrkan håller på att upprätta regler för församlingarna hur man ska göra när en medlem vill gå sin väg så att det går rätt och civiliserat till. Detta gör man i samarbete med Stödföreningen för religionens offer.

Leevi Launonen, pensionerad chefredaktör på pingsttidningen Ristin Voitto, kläckte idén om en nostalgikonferens. Den fysiska konferensen flyttades ett år till första helgen i augusti och blev ett möte med många samtal om pingstkulturen på 1970-talet.

Heidi McKendrick är kritisk och tror att den finska pingströrelsen har en bit kvar att gå för att kunna upplevas som en trygg och säker miljö.

– Det är positivt att finska pingströrelsen har valt att granska sitt eget förflutna på det här sättet. Efter ett seminarium för par år sedan kom det en offentlig ursäkt från Pingst. Offren för andliga övergrepp fick upprättelse och det fick en del uppmärksamhet i finska medier.

– Jag vet att man för samtal med offrens organisation om hur pingstförsamlingarna ska bli trygga gemenskaper. Men det är fortfarande en lång väg kvar. Det behövs ännu mer öppenhet och ärlighet, inget ska sopas under mattan längre.

En av talarna på “Retro 70s-80″ var teologiprofessor Veli-Matti Kärkkäinen som till vardags arbetar på Fullers teologiska seminarium i Kalifornien.

– Jag är jätteglad för detta samtal som man inte kunde drömma om på 1980-talet. Det skulle varit totalt omöjligt då, säger pingstvännen Veli-Matti Kärkkäinen, som numera verkar inom lutherska kyrkan.

Han minns bland annat en undergroundtidning som unga journalister gjorde i egen regi och delade ut den på en ungdomskonferens i början av 1980-talet. Nu trädde en av journalisterna fram och berättade varför de gjorde den. Då bannlystes produkten och församlingen i Helsingfors hotade att utesluta upphovsmakarna som ville väcka debatt om en tystnadskultur som de inte gillade.

Teologiprofessor Veli-Matti Kärkkäinen från Fullers teologiska seminarium i Kalifornien var talare i finska Keuruu där han var rektor på pingströrelsens folkhögskola på 1990-talet.

– Vi skulle ju tagit upp detta till samtal då, men pingströrelsen var inte mogen. Vi har kommit långt sedan dess, säger Kärkkäinen.

– Det är samtalet som är behållningen av den här helgen. Att våga uttala frågor som man burit på och när man sedan inser att man tänker olika om hur det var inom pingst egentligen, så kan man ändå vara vänner. Det rensar luften.

Enligt Kärkkäinen är självkritiska samtal inte typiskt för finska pingströrelsen. Att man skjutit upp den här sortens granskning har skapat en del överreaktioner också. Debatten på sociala medier har varit nödvändigt och bra, men en del av dessa samtal borde förts tiotals år sedan. Väckelserörelser som har varit mognare att granska sig själva, har kunnat vända det till en positiv resurs, menar han.

– Nu krävs det förstånd och barmhärtighet att debatten inte förstör relationer mellan människor. Det är ju ofta väldigt ömmande och svåra saker, säger Kärkkäinen.

Under den två dagar långa konferensen erbjöds själavård och samtal.

---

Nostalgikonferensen Retro 70s-80

  • Anordnades av finska pingströrelsen i Keuruu.
  • Talare var bland andra Veli-Matti Kärkkäinen och Heidi McKendrick.
  • Konferensen hade 750 besökare, vilket var det antal som coronarestriktionerna tillät.

---

Fler artiklar för dig