Magnus Jonegård var konsult i Filadelfiaförsamlingen i Knutby. Nu är han aktuell med bok om ledarskap i karismatiska miljöer och säger till Dagen: “Vi måste prata mer om maktbalans”.
När jag inleder samtalet med Magnus Jonegård med att rada upp namnen på några av de kyrkliga ledare som tvingats avgå till följd av maktmissbruk de senaste åren, avbryter han försiktigt med en fråga: Vad skulle du säga att dessa ledare har gemensamt?
Precis samma fråga hade jag tänkt ställa till Magnus Jonegård, och att han hinner före säger något om hans bakgrund. De senaste 15 åren har han arbetat som församlingskonsult och blivit van att genom vägledning och rätt ställda frågor hjälpa församlingar och ledningsgrupper att komma ur olika kriser.
Hans mest uppmärksammade fall är Filadelfiaförsamlingen i Knutby. Han kom dit 2017 efter att föreståndaren Peter Gembäck fått tips om honom.
– Tidigt frågade jag medlemmarna vad de själva ville med församlingen, vilket chockade en del av dem. En medlem sa: Vi har aldrig fått tänka själva. Till en början ville de flesta ändå vara kvar i församlingen, men bara några månader senare hade majoriteten svängt och var på väg att lämna.
[ Knutby Filadelfia 1921 - 2020: Detta har hänt ]
Vad gjorde du konkret i Knutby?
– Framför allt undervisade jag i sund teologi och uppmanade medlemmarna att upprätta kontakt både med andra församlingar och med sina familjer.
I sin bok “Att leda i karismatiska miljöer” (Semnos) beskriver Magnus Jonegård de irrläror som fick fäste i Knutby. Förutom den uppmärksammade Kristi brudläran, fanns en gnosticism – en uppdelning mellan andligt och kroppsligt – samt en föreställning om att Jesus inte var Gud.
– Åsa Waldaus sista predikan 2008, innan hon officiellt lämnade som pastor, handlade om att Jesus var viktig men inte Gud. Läran blev officiell i och med att den predikades offentligt. Det ledde i sin tur till att treenigheten försvann som grundbult i tron och nattvardsfirandet tonades ned. Jag fick arbeta mycket med att förklara treenigheten.
– Vissa ledare i Knutby präglades också av en gnosticism där man misstolkade Titusbrevets ord “för de rena är allting rent”. Tankebyggnaden hos dem var: “Om anden är ren kan du synda med kroppen”, vilket ledde till sexuell omoral.
Vad är din analys till varför Knutby spårade ur?
– Det var en kombination av maktmänniskor och snedvriden teologi i en församling som efter 2004 blev helt isolerad efter att pingströrelsen uteslutit dem.
I mina konsultuppdrag fått höra saker som “Rör inte Herrens smorde”. Men vad händer när den som tillsatt av Gud är den som är problemet?
— Magnus Jonegård
Samtidigt som Knutby var ett unikt fall finns det lärdomar att dra för andra församlingar, tror Magnus Jonegård. Han är inte motståndare till karismatik – tvärtom – men slår fast att karismatiska ledare utan karaktär kan leda en församling fel.
– I karismatiska församlingar ser man ofta ledaren som tillsatt av Gud och jag har själv i mina konsultuppdrag fått höra saker som “Rör inte Herrens smorde”. Men vad händer när den som tillsatt av Gud är den som är problemet? frågar Magnus Jonegård retoriskt.
När han gjort konsultuppdrag i olika församlingar har medlemmar ibland kallat honom för “den ondes sändebud”. Stundtals har det tagit Magnus Jonegård hårt och han har frågat Gud om varför han måste stå i denna tjänst. Det hade varit enklare att gå tillbaka till det mycket mer välbeställda jobbet som managementkonsult i näringslivet som han hade innan han upplevde en kallelse till pastorsyrket – och senare till församlingskonsult.
– Vid ett tillfälle när jag misströstade fick jag ett profetiskt ord om att Herren var med mig, vilket gav kraft att fortsätta, berättar han.
Att ha erfarenhet av näringslivet har också varit en tillgång i arbetet som församlingskonsult. Magnus Jonegård varnar för att kyrkor i alltför hög utsträckning vill efterlikna företag.
– I ett företag går resultat före allt, men det borde väl vara annorlunda i kyrkan? När Bibeln talar om de andliga ledarnas kvalifikationer handlar det inte primärt om tillväxt och resultat, utan om karaktär, vilket vi ofta ignorerar.
– Det är så lätt att bli fixerad vid det mätbara. Om vi blickar ut i världen är det de karismatiska församlingarna som växer allra snabbast, men med ett ensidigt fokus på det numerära finns det en risk att karaktären nedprioriteras, vilket kan leda till att att det går över styr.
Jag tror att det handlar om att vi människor helt enkelt inte klarar av för mycket makt.
— Magnus Jonegård
Tillbaka till frågan om vad många ledare som fallit för maktens frestelser har gemensamt. Vad skulle du svara?
– Man brukar prata om en tredje karismatisk våg som på 1980-talet och 90-talet fick fäste i kristenheten internationellt. En gemensam nämnare var det apostoliska ledarskapet – en modell där man ville efterlikna de församlingar som fanns i urkyrkan. I ett apostoliskt ledarskap har aposteln en stark ställning. Därtill finns ofta profeter, herdar och lärare.
– Det finns självklart karismatiska församlingar som är sunda, men det stora problemet är när apostlar ofta får för mycket makt och inte har någon styrelse, förening eller ledning som kan skapa maktbalans.
[ Ännu en Hillsong-pastor i USA lämnar ]
Magnus Jonegård nämner att Hillsong föddes i denna apostoliska mylla i Australien, men säger att samma typ av maktcentrering också kan återfinnas i andra mer evangelikala sammanhang som den amerikanska megakyrkan Willow Creek till exempel. De senaste åren har såväl Willow Creek-grundaren Bill Hybels som flera Hillsong-pastorer fått avgå.
– Jag tror att det handlar om att vi människor helt enkelt inte klarar av för mycket makt, säger Magnus Jonegård.
Han är själv med i en cellgrupp i Hillsong, men officiellt är han medlem i EFK-församlingen Korskyrkan i Uppsala. Dit har också flera människor som tidigare varit med i Filadelfia Knutby sökt sig och tillsammans med pastorn Sune Nordin har Magnus Jonegård ytterligare en cellgrupp med tidigare Knutby-medlemmar.
För att inte upprepa samma misstag som i Knutby – eller i andra församlingar med utbrett maktmissbruk – framhåller Magnus Jonegård vikten av strukturer som gör att ledarens makt inte kan bli alltför stor. Han tror också att vi måste prata mer om just makt.
– Vi måste erkänna att det är makt det handlar om och se till att det finns ett team runt ledarna som både kan fostras och fostra. Det är farligt när det skapas en tystnadskultur eller när vi förväxlar snällhet med kärlek. Kärlek är ibland att förmana.
När det gäller tilltal från Gud tror Magnus Jonegård att vi måste bli bättre på pröva det vi hör och inse att inget profetiskt budskap är fullkomligt.
– Förr var det vanligt att en pastor eller äldstebror ställde sig upp i frikyrkoförsamlingen och förkunnade att “Så säger Herren”. I dag är det inte lika förekommande. Man kan hitta andra sätt att framföra profetiska budskap. Som pastor kan man exempelvis väva in budskapet i predikan utan att säga att Gud sagt något specifikt. Om det är från Gud kommer det ändå att visa sig till slut.
– Alla församlingar räknar mer eller mindre med den helige Ande. När karismatiken är sund får man gå i tro att det är Guds vilja i både inriktning och olika beslut. I backspegeln kan man bli förundrad över resultatet när Gud får leda.
[ Magnus Jonegård: Det behövs en utredning om Knutby ]
---
Magnus Jonegård
Ålder: 72.
Bor: Sigtuna.
Familj: Fru, fem barn och nio barnbarn.
Gör: Har styrelseuppdrag och är församlingskonsult.
Aktuell: Med boken “Att leda i karismatiska miljöer” (Semnos)
---
