I 20 000 exemplar trycktes “Barnens bästa bibel“ upp, en mängd som skulle räcka några år, trodde man. Men nu har nya getts ut, bland annat för att användas i skolundervisningen.
– Och om några år vill vi göra en version två, som handlar om Apostlagärningarna och framåt, säger de båda bokskaparna.
Det uppstår ett unikt band mellan två personer som skapat och gett ut en bok tillsammans. Åtminstone tycks det gälla för illustratören Marcus-Gunnar Pettersson och Karlstad stifts biskop Sören Dalevi. Vi hinner knappt dyka upp i var sin liten ruta i det digitala rummet innan surret tar fart dem emellan.
– Jag skulle gärna varit med på mötet om lärarhandledningar där du var med nu M-G, men jag hade ledningsgrupp, förklarar Sören Dalevi med sin mjuka värmländska.
– Ja, det var ett bra möte, men inte lika bra utan dig, kontrar Marcus-Gunnar Pettersson på samma dialekt och skrattar.
De möttes första gången på Bokmässan 2018 och redan där och då började den spira – lusten och kreativiteten som sporras av den andre, och som man får en glimt av när man talar med båda två samtidigt.
– Det var en väldigt lyckad kombo att få hamna med dig i det här projektet, vi tänkte så lika! säger en leende Sören Dalevi.
– Vi ville rymma både humor och allvar – det är så mycket kristen barnkultur som varit beige, ja tråkig faktiskt. Här kände jag att det fanns en stor potential, det kände jag redan då på Bokmässan. Men det är en sak att tänka så själv, en annan att få se det bli verklighet, tillägger han.
Och nu har facit kommit. Boken skulle till en början tryckas upp i 10 000 exemplar, men förlaget ändrade sig och valde dubbel mängd, för att ha några år framåt, var tanken. På 1,5 månad hade boken sålt slut. I biskopsbostadens kontorsrum, där Sören Dalevi befinner sig för vårt digitala samtal, tornar en vägg med gula tidskriftssamlare och pärmar upp sig bakom honom. I en av mapparna har han klippt ut och sparat allt som tidningarna skrivit om “Barnens bästa bibel”, berättar han med en gest mot väggen.
– Jag har aldrig varit med om något liknande, konstaterar Marcus-Gunnar, som tidigare bland annat illustrerat spänningsserien “Ylvania” och en mängd andra bilderböcker för barn.
– Jag anade nog att barnen skulle gilla den, men trodde av någon anledning att de vuxna inte skulle ge dem tillgång till den som de gjort.
[ Han ger människorna i Bibelns berättelser utseende och färg ]
Det största kvittot på att kombinationen mellan de lekfulla bilderna och de teologiskt genomarbetade texterna blev lyckad, är dock inte försäljningssuccén. Det är framför allt de mejl som både Sören och Marcus-Gunnar fått motta, från föräldrar vars barn inte tycks vilja sluta läsa Bibeln.
– En förälder skrev att barnet hade ratat alla biblar tidigare, men att föräldern nu sett barnet sitta själv och läsa – det är väldigt kul att få den responsen, säger Marcus-Gunnar.
– Ja, det är otroligt kul när vuxna mejlar oss och berättar om hur barnen reagerat, om att de inte vill gå och lägga sig på kvällen utan vill fortsätta läsa. Jag har aldrig fått sådana vittnesbörd förut, inflikar Sören.
Marcus-Gunnar medger att han hade sin egen uppväxt inom pingströrelsen i åtanke när han skapade de lekfulla bilderna som tolkar Bibelns berättelser. Som barn tyckte han att allt som handlade om Bibeln såg precis likadant ut, ingenting stack ut och retade hans uppmärksamhet.
– Min egen barndom kändes fattig på det sättet, det var inget i bibelberättelserna som talade till mig som barn. Det har varit ett hål jag har velat fylla, men jag fattade inte att hålet var så stort!
Plötsligt håller illustratören upp en blyertsteckning framför datorlinsen. Det visar sig vara en skiss av ett persongalleri baserat på karaktärer i Bibeln, i syfte att användas för undervisning av skolelever – ett projekt som just nu håller på att spånas fram.
[ Inte barnens bästa Bibel, men en av de bättre ]
Eftersom “Barnens bästa bibel” getts ut som biskop Dalevis herdabrev, något som varje biskop ger ut under sin tid som biskop, har skolorna i stiftet erbjudits boken gratis. Tanken har varit att den ska kunna användas som ett verktyg i läroplanens krav att lära sig några av de grundläggande bibelberättelserna.
– Det har saknats material, både för skola, församlingen och för hemmet. Det har blivit väldigt tydligt sedan boken kom ut, att det har funnits ett stort hål, menar Dalevi som berättar att han tidigt var i kontakt med flera rektorer som till en början var skeptiska till att använda den nya Bibeln i undervisningen.
– Nu får jag mejl från samma rektorer som tackar och berättar att de sjunger psalmerna på musiklektionerna och använder bibelberättelserna både på svenskan och i religionsundervisningen.
Men visst finns det också många skolor som inte velat släppa in “Barnens bästa bibel”. Arbetet med att sprida bibelberättelserna fortsätter, bland annat genom två pågående projekt som riktar sig dels mot skolorna, dels mot församlingarna. Dessutom spånar bokskaparna på en “del 2″ av barnbibeln, som tar vid där den första slutade, vid Apostlagärningarna.
– Jag har tyvärr inte tid förrän tidigast 2023 … medger den upptagne illustratören och får ett varmt leende från sin kompanjon. Ett leende som tycks säga att en fortsättningen ändå redan är på gång.
– Det är första gången som jag gjort en bok där man inte knyter ihop en säck och lämnar projektet. Här bara fortsätter det, säger Marcus-Gunnar Pettersson.
– Vi har gett barnen det vi tror att de har velat ha, det vi inte förstod var att vi på köpet även skulle ge vuxenvärlden något – ett mervärde genom att se berättelserna på ett annorlunda sätt.
---
Några andra barnbiblar
- “Bibel för barn” (Verbum) har under 25 år delats ut i över en halv miljon till barn i Sveriges olika församlingar. Den har översatts till flera olika språk. Karin Karlberg, Inga Wernolf och Lisa Östh återberättar bibeltexterna, och Ulf Löfgren har illustrerat.
- “Den inofficiella Bibeln för Minecrafters: Berättelser från Bibeln block för block” (Libris) har översatts till svenska av Roine Mercurio. Berättelserna presenteras med hjälp av det databaserade äventyrsspelet.
- “Barnens bibel” är den hittills mest spridda barnbibeln i Sverige. 2010 hade Svenska kyrkan delat ut 850 000 exemplar. Till en början skrevs parafrasen av den nederländska författaren Anne de Vries i början av 1940-talet och kom på svenska 1961 av Britt G. Hallqvist och senare av Ylva Eggehorn.
---
