Förintelsens minnesdag påminner inte enbart om fruktansvärda brott mot mänskligheten utan aktualiserar också frågan om de kristnas skuld. David Nyström, doktor i kyrkohistoria, hjälper oss att reda ut sambandet mellan kristendom och judehat.
David Nyström, i dag lektor i Nya testamentets exegetik vid Johannelunds teologiska högskola, skrev sin doktorsavhandling vid University of Cambridge om Justinus Martyren - en kyrkofader som är känd för sin stundtals skarpa antijudiska retorik.
Hur var synen på judar bland de första kristna?
– Från början hade de kristna ingen annan uppfattning om sig själva än att de var judar som nu funnit sin messias. Den tidiga Jesusrörelsen var en av många andra grupperingar inom judendomen. När även hedningar började bli Kristustroende skedde dock en demografisk förskjutning som så småningom försvagade banden till judendomen.
– Vid den här tiden var judendomen en etablerad religion inom Romarriket och judarna var till exempel undantagna kravet att tillbe kejsaren och de romerska statsgudarna. När kristna av omgivningen kom att uppfattas som något annat än judar, omfattades de inte av det undantaget och drabbades därför ibland av förföljelser när de vägrade att acceptera övermaktens krav.
– Konflikten mellan judar och kristna växer fram i en process där de kristna försöker skapa en distinkt identitet. I den processen blir judarna “de andra” som kristna definierar sig själva mot.
Judar blev av kristna bland annat beskrivna som Kristusmördare. Vad ledde det till i den första kyrkan?
– Den här typen av antijudiska motiv, ofta teologiskt motiverade, växer fram ur den tidiga kyrkans självidentifieringsprocess. Kristna apologeter uppträder för att försvara den kristna rörelsen och tron, och i det ingår att förklara varför kristendomens religiösa och filosofiska rivaler har fel. Det blir ett nollsummespel; om den kristna kyrkan är Guds utvalda folk, innebär det samtidigt att judarna inte kan vara det.
– Från början var det de kristna som var i minoritet och ville försvara sitt existensberättigande. Flera antijudiska motiv formulerades i en kontext där kristna som grupp var mer utsatta än judar, och stod under dem i både socialt och politiskt hänseende. Men när kristendomen sedan blev statsreligion och maktbalansen skiftade, var dessa antijudiska föreställningar redan etablerade och integrerade i kyrkans teologi, vilket fått förödande konsekvenser genom historien.
[ Björn Wiman: Kristnas ilska mot Judas banade väg för judehat ]
Baserades den tidens antijudiskhet på teologiska argument?
– Ja, och de grundades ofta i någon form av ersättningsteologi, det vill säga en föreställning om att den kristna kyrkan har ersatt judarna som Guds utvalda folk. Kyrkan sågs som det “sanna” Israel och man hävdade att det judiska folket spelat ut sin roll. Justinus erkände inte ens att judarna någonsin hade varit Guds folk, utan menade att de var en sorts skuggbild som pekade fram mot de kristna. Han såg judarna som dömda av Gud och omskärelsen som ett tecken på Guds dom.
Är ersättningsteologin per definition antisemitisk?
– Det beror på hur man definierar ersättningsteologi, det är ett luddigt och egentligen olyckligt begrepp. Det är till exempel stor skillnad på att mena att kyrkan helt har ersatt judarna som Guds folk och att se det eskatologiska gudsfolket som en utvidgning av Guds förbund med Abraham till att innefatta både judar och hedningar. Att kristen tro i någon mån ger en ny definition av gudsfolket hör till sakens natur, och är inte per definition antijudiskt.
Luther anklagas ofta för sin antisemitism. Hur kan vi förstå den?
– Luther såg judendomen som en religion byggd på gärningslära, och tolkade Paulus konflikt med judaiserande kristna som en motsvarighet till sin egen kamp med sin tids katolicism.
– Han var först positiv till judarna, men svängde sedan helt och skrev mot slutet av sitt liv en fruktansvärd antijudisk skrift. Det fick allvarliga konsekvenser, och påverkade framväxten av antisemitism i det moderna Tyskland.
Har kyrkan gjort upp med sitt antisemitiska arv?
– Både och. Andra världskrigets slut, då förintelsens fasor blev kända för världen, gav ett momentum till omvärderingar och nytänk inom teologi såväl som bibelvetenskap.
– Genom Andra Vatikankonciliet tog Katolska kyrkan viktiga steg mot att göra upp med historisk antisemitism och många andra kyrkofamiljer har tagit liknande steg. Även bibelvetenskapen har påverkats. Gamla föreställningar om judendomen som en lagisk och nådeslös religion har utmanats, och inom forskningen betonas tex Paulus och Jesus judiskhet i mycket högre grad nu än för ett par generationer sedan.
– Mycket positivt har alltså skett i judisk-kristna relationer under efterkrigstiden. Samtidigt är det fortfarande lätt att stöta på antijudiska tankekonstruktioner djupt inbäddade i kristen teologi, så det finns fortfarande mycket kvar för teologer och kyrkoledare att göra.
[ Anglikaner: Kyrkan bör be om förlåtelse för sin antisemitism ]
