Berättelserna och skrivandet går som en röd tråd genom livet för Wilhelm Blixt. Efter knappt 15 år som yrkesskribent beslöt han sig för att samla några av sina bästa texter i en bok vars titel skvallrar om att en mångfacetterad berättare hållit i pennan.
I normala fall hade vi inte hörts på telefon utan träffats för att prata om boken. Kanske på mitt favoritkafé några kvarter från Dagens redaktion på Kungsholmen. Det var nämligen på Dagen som jag en gång lärde känna Wilhelm Blixt, en ung journaliststudent från Södra Vätterbygdens folkhögskola som vintern 2006/2007 gjorde tre månaders praktik på Dagen.
Somliga praktikanter faller fort i glömska, men så inte denne smålandsprodukt som genom åren återkommande medverkat med frilanstexter i tidningens spalter. Att slänga in en sportterm är sällan fel när det handlar om Wilhelm Blixt, även om det samtidigt måste understrykas att hans skrivarhunger spänner över många vida fält. Kultur, inte minst, men oavsett i vilken miljö han rör sig står den enskilda människan i centrum för hans berättande.
Kärleken till skrivandet föddes tidigt i livet.
– Jag var tidigt väldigt förtjust i berättelser. Det tror jag man kan härröra till söndagsskolans stora berättelser och de spännande historierna från Bibeln. Sedan tyckte jag att det alltid var kul på lektionerna i skolan när man fick skriva. Jag var inte särskilt bra på att teckna på bildlektionerna, men däremot när det handlade om att sätta ihop bild och text, minns Wilhelm.
Jag bläddrar i boken, hans förstlingsverk där han gjort just det – satt ihop bild och text. “Platser, människor, pop, sport” är titeln och den sparsmakat formgivna utgåvan innehåller texter han skrivit och fått publicerade genom året. Intervjuer, recensioner, krönikor och annat stoff. Här återfinns profiler som Freddie Wadling, Anna Stadling, Ruben Östlund, Jonathan Johansson och Toni Holgersson. Platser som Austin Texas, Betlehem, Bjärka-Säby och Sarajevo flimrar förbi. Inte minst hans älskade Bockara, barndomsbyn några mil inåt landet från Oskarshamn sett, där mammas hemlagade ostkaka ständigt hägrar. Eller Kvarnemåla/Gransmåla för att anamma Wilhelms egen noggrannhet när det kommer till detaljer. Där någonstans började kompassen peka ut riktningen för hans liv.
– Jag var i tioårsåldern när min bästa kompis storasyster skulle söka till gymnasiet. Hon fick hem kataloger och vi började också bläddra i gymnasieprogrammen. Då fastnade jag för medieprogrammet, beskrivningarna om vad man får göra som journalist och skribent. Så jag var väldigt ung när jag tänkte att jag skulle vilja hålla på med skrivande och journalistik, konstaterar Wilhelm.
[ Anna Stadling sjunger om ljuset i sprickorna efter cancerbehandlingen ]
Det blev medieprogrammet i Kalmar varför flyttlasset hemifrån gick redan samma år som han fyllde 16. Sista året på gymnasiet började Wilhelm att parallellt med studierna skriva för lokaltidningen Barometern. Så småningom sökte han sig till journalistutbildningen på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping. Det var alltså så hans och Dagens vägar korsades. Och efter avslutad utbildning har han blivit publicerad i en rad olika sammanhang. Tidskriften Trots Allt, salig i åminnelse, Oskarshamns-Tidningen, ungdomstidningarna Gyro och Ikon1931, olika bloggar och nätpublikationer. Han har också ägnat flera år åt att arbeta som informatör inom folkbildning.
Idén att samla sina texter i något mer beständigt har funnits ganska länge i bakhuvudet.
– Det är ju tråkigt att texter man skrivit genom åren bara ligger på en hårddisk och dammar. Min första tanke var att göra en webbsida med texter som en portfolio, men sedan tänkte jag att det vore roligt med något mera fysiskt. Och jag gillar ju formgivning, så jag tänkte att jag gör väl en bok på helt egen hand. Den här boken har jag gjort från ax till limpa, jag har gjort det mesta själv utom trycket, berättar Wilhelm.
Hur såg dina urvalskriterier ut?
– Det har inte funnits några fastspikade, men jag har velat illustrera en mångfald av skrivande, både långa intervjuer, personporträttsliknande texter, sportkrönikor, lite recensioner. Men betoningen ligger på intervjuer av personer i kultursfären, förklarar han.
I boken finns flera av de texter som du skrivit i Dagen. Är det några av dem som du minns speciellt?
– Flera av dem är jag väldigt stolt över. Intervjun med soullegendaren Solomon Burke var väldigt spännande. Vi träffades inte fysiskt, utan hördes på telefon, men det var ett väldigt, väldigt roligt och varmt samtal. Och så Freddie Wadling när han spelade Johnny Cash-låtar på Uppsala stadsteater 2007. Jag besökte honom i en loge, han hade haft magsjuka. Hans tankar var ganska mörka. De hade likheter med hur det var för Johnny Cash under en period.
– Jag tycker också att intervjun med sångaren och låtskrivaren Toni Holgersson 2010 blev en fin skildring om hans kamp, men också om att hitta hopp.
[ Solomon Burke sitter stadigt på soul-tronen ]
Wilhelm uttrycker stor kärlek till människorna som befinner sig i någon slags gränsland. Den nu framlidne artisten Olle Ljungström är en person han gärna hade velat intervjua.
– Jag gillar ju att möta människor i de där lägena när livet darrar till, när de stora frågorna blir brännande. Det är där jag har min nisch som skribent. När det bara handlar om den senaste skivan utan en tanke på livets allvar, då är jag inte så intresserad, erkänner Wilhelm.
– Det har varit viktigt för mig att vara väldigt öppen i de mötena och låta dem tala till punkt om sin övertygelse och tro. Det öppna samtalet gör sig allra bäst när människor får tala fritt ur hjärtat.
Wilhelm förklarar att det ofta finns saker han känner igen sig i när samtalet kretsar kring de stora frågorna.
– Tvivlet finns ju mycket i mig. Och hoppet. De går sida vid sida och tar sig uttryck på olika sätt. Då är det viktigt att vi som människor också går sida vid sida.
Du har en alldeles speciell ton i dina texter. Hur hittar du den?
– Bra fråga. När det gäller metoden bottnar det nog i min egen nyfikenhet och mitt sökande. Men när det gäller tonen är det viktigt med skärpan i miljöbeskrivningarna. Att det inte bara är vad personen säger, utan i vilken miljö personen sitter. Beskriva det. Kroppsspråk ger mycket nerv åt en text. Där finns mycket klichéer också.
Under arbetet med boken har Wilhelm kunnat se hur han utvecklats i sitt skrivande. Han beskriver hur han inte längre behöver ta i på samma mustiga sätt som han gjorde i början. Han tycker sig ha hittat en förfining i sitt berättande.
[ För Johan är tron ingen utantilläxa ]
Vilka egenskaper ska en bra text ha enligt dig?
– I en krönika tycker jag att det ska finnas något lite mer underfundigt, medan ett längre personporträtt ska innehålla en tydlig dramaturgi. I journalistiken har vi ett uppdrag att skapa dramatik i texten så att det blir en god berättelse, förklarar Wilhelm.
När får vi sen en bok från Wilhelm Blixt som är en lång originaltext och inte tidigare publicerat material?
– Det finns några projekt i byrålådan, det måste jag villigt erkänna. Det här bokprojektet får man väl se som en slags smygstart för det. Jag har ett gäng olika idéer, från romaner till reportageböcker. Mer än så vill jag inte avslöja.
---
Fakta: Wilhelm Blixt
- Ålder: 35 år.
- Bor: Lägenhet på Hägerstensåsen i södra Stockholm.
- Familj: Flickvän.
- Gör: Frilansjournalist/skribent.
- Aktuell: Med debutboken “Platser, människor, pop, sport” (Egen utgivning).
---
