Efter förra veckans besked om fortsatt maxgräns på 50 personer upplevde nog en och annan musiker att luften gick ur dem. Men när Dagen ringer runt bland kristna kulturarbetare har de en uppmaning till kyrkorna: Se möjligheterna snarare än begränsningarna.
Efter Folkhälsomyndighetens senaste besked om att inte luckra upp 50-gränsen som regeringen lagt fram som förslag, var det många som kände sig uppgivna. Peter Hallström, kompositören bakom “Håll mitt hjärta”, skrev på sin Facebooksida:
“50-gränsen ligger kvar. Det går inte längre. En hel bransch utrotas och människorna får inte de upplevelser de behöver för att orka med livet. Jag har varit tålmodig och lätt hoppfull. Nu börjar hoppet rinna ur mig. Hjälp!”.
[ Läs mer: Tuffa tider för kulturarbetarna "Allt är inställt" ]
När Dagen når honom är det den ekonomiska biten han lyfter fram, men även vad det gör med en människa att inte få utöva sitt yrke, det som man övat upp sig i och behärskar. Peter Hallström är frilansande musiker vilket alltid innebär en viss risk. Han är tacksam att han, från den första april, haft jobb som nattjour på välgörenhetsorganisationen Minds självmordslinje. Det finns många musiker och skådespelare som har det betydligt värre, menar han.
– Det är allvar nu. Jag känner många kulturarbetare som börjar prata om att de ska sluta. Risken är att en stor del av oss som håller på hittar något annat och får svårt att gå tillbaka, säger Peter Hallström.
– Finns det någon annan yrkesgrupp som blivit så marginaliserad som vi? Jag tror inte det.
Vad skulle du önska att kyrkor och församlingar gjorde för att ge både publiken vad de längtar efter och samtidigt ge musiker en chans att utöva sitt yrke?
– Man kan höja biljettpriset, faktiskt även i kyrkan, för att matcha den minskade publiken på något sätt. Om man tycker det är jobbigt att ta betalt i kyrkan kan man ha en pott för den som har svårt att betala för sig, föreslår Peter Hallström.
[ Läs mer: Inställd konsert - då betalade församlingen ändå ]
Om en vecka kör han dubbla spelningar i en kyrka i Småland, till samma pris som för en. Har man orken som artist, är det helt okej att göra så, menar han, för att både publik och musiker ska få sitt. Men det är inte alltid den orken finns.
Svenska alliansmissionen har nyligen gjort det: Arrangerat en livekonsert, med ett helt band, under pågående pandemi. Under deras årskonferens kunde 50 personer vara publik på plats medan konserten streamades för övriga konferensdeltagare.
– Det kändes nästan overkligt när vi repade inför konserten och jag är tacksam till Alliansmissionen som genomförde den, säger Michael Jeff Johnson till Dagen.
En fras i konsertens inledande låt var med tanke på pandemin trösterik för både publik och musiker: “Det kommer en gryning, vi har sett det förut. När allt är som mörkast, rinner mörkret ut”. Och det verkar också vara Michael Jeff Johnsons inställning, att försöka ta det hela med ro och försöka se möjligheterna.
– Vi behöver mötesplatserna, vi behöver påfyllnad i form av musik och liknande upplevelser. Jag tror att kyrkorna, där jag och många andra har våra arenor, behöver börja förstå att det är fullt möjligt att arrangera och genomföra mindre konserter. Jag märker att det finns en längtan efter detta nu. Men det krävs att man vågar.
[ Läs mer Carola: "Jag har suttit i karantän med covid-19" ]
Om några veckor släpper Michael Jeff Johnson även en bok, “Tecken på liv”. Det är en personlig berättelse om den inre sången som han längtar ska få sjunga i honom själv och i andra. Han släppte också ny musik i somras – låtar som han hoppas få framföra inför publik inom en inte alltför avlägsen framtid.
– Ingen vet hur länge detta pågår, ett år eller mer? Jag hoppas kunna möta publiken snart, men till dess får vi göra det vi kan, säger Michael Jeff Johnson.
Martina Möllås, sångerska och även anställd musiker i S:t Johannes församling i Stockholm, instämmer. Att försöka se möjligheterna och tänka kreativt är det hon vill uppmana sina musicerande vänner och även församlingarna i denna tid. Hon är ödmjuk inför det faktum att hon själv har anställning på 75 procent i S:t Johannes församling och inte sitter i samma ekonomiska knipa som andra hon känner.
– Som församling behöver vi öppna upp för människor att få träffas nu. Vi behöver få mötas, vi behöver få sjunga och lyssna till musik – hur kan vi göra det på ett säkert sätt? frågar sig Martina Möllås.
– Jag följer Carola på Instagram och hon har haft fullt av konserter hela sommaren. Jag säger inte att vi ska jämföra oss med henne, hon har till exempel möjlighet att ta ett högt biljettpris, men vi kan inspireras av sättet som hon verkar spotta i nävarna på, fortsätter hon.
Samtidigt vill Martina Möllås påminna om vad som ligger till grund för restriktionerna. Hon har själv vänner som blivit mycket sjuka i covid-19.
Visst behövs mötesplatserna, menar hon, men vi får inte glömma det dödliga virus som är anledningen till den rådande situationen.
