Svensken Knut Oscar Brundin klev iland i New York som 22-årig nybliven änkeman. Han bar på en korg där det låg ett spädbarn. Hustrun hade han begravt i havet under överfarten.

I Amerika blev han frälst och baptistpastor – och stred med vapen i hand mot slaveriets försvarare. Sedan blev han rektor på Betelseminariet i Stockholm.

Utifrån detta dramatiska utvandraröde har Ola Larsmo skapat en lysande roman om synd, skuld och försoning. Och om den moraliska kompass, som gjorde väckelserörelsen till rasismens svurna fiende.

Men det är också en berättelse om 1800-talets ofattbara fattigdom och djupa misär i Sverige. Och i USA. På båda håll fanns förstås motbilden i ett privilegierat rikemansliv. Men mellan de få rika och de många fattiga var klyftan avgrundsdjup. Här, som där.

Alla svenskar som flydde mödan på magra åkrar, arbetslösheten i städerna och trosförtryck under den lutherska statskyrkans monopol fick inte sätta spaden i en egen jordlott. Ett stort antal fastnade i urban slum.

Det är dem som Ola Larsmo följt i spåren, först i den prisade romanen “Swede Hollow” (2016), och nu i “Översten”.

Bakom de två romanerna ligger omfattande forskning. Att läsa dem är en bildningsresa, lärorik på många plan.

Anhopningen av faktakunskaper kunde ha blivit en tung börda för läsaren. Men icke. Ola Larsmo bygger sin berättelse så skickligt, att “Översten” blir en bladvändare. Och man läser med mer än ett sinne: ser dramatiska händelser, känner stanken från kadaver, hör grova mansröster som hejar på slagskämpar i någon skum gränd i New York.

På Knut Oscars resa till Amerika sommaren 1854 dör en tredjedel av emigranterna ombord i rödsot. Till dem som som sänks i havet hör hans egen älskade hustru Charlotta, som dagarna innan hon dog skänkt liv åt en dotter.

I New York blir missionsbåten Bethel en fast punkt för den förtvivlade unga svensken med sin lilla flicka som behöver omvårdnad, och som får det men snart dör ändå i en rosslande utandning.

Knut Oscar rör sig bland baptister och metodister och annat frikyrkofolk, som funnit en fristad i Amerika. Han vandrar omkring på gatorna bland slavar på flykt från sina herrar i sydstaterna och irländare på flykt från missväxt och hunger. Själv kan han inte fly från sitt dåliga samvete. Varför tog han med Charlotta på detta vådliga äventyr, som kostade hennes liv? Och barnets. Allt var hans fel.

Men så kommer vändpunkten. Vid sängen faller Knut Oscar på knä, borrar ned huvudet i täckhet och ber till Gud “i ett långt rop utan ord.” När han till sist reser sig är den tunga bördan av skuld borta. Han är frälst. Han låter bli döpt i Tabernacle Church, sänks under vattenytan i dopbassängen och stiger upp “drypande blöt och fri”.

Det var vad Idoljuryn brukar kalla ett hallelujamoment.

Och här börjar en ny berättelse. Svensken skickas av församlingen till Madison university, studerar teologi i fem år, tar sin examen och tänker doktorera. Men då kommer kriget emellan.

Knut Oscar – som nu bytt efternamn från Brunner till Broady – har en militärutbildning från sitt hemland. Ska han ställa den kunskapen i Guds och presidenten Lincolns tjänst och frivilligt slåss för slaveriets avskaffande?

I romanens centrum lever frågan hur man rätt kan bekämpa det som är orätt, rent av ont. Är våld förbjudet i den kampen? Baptisterna betraktar slaveriet som den största synden av alla. Av äldre pastorer har Knut Oscar lärt, att man aldrig får slå till reträtt inför ondskan. Och man ska framför allt inte fråga varför Gud ingenting gör om man själv ingenting gör.

Så han drar ut i strid med en enda ambition: att främja alla människors lika värde och göra slut på det skamliga slaveriet.

I tre av krigets fyra år ligger han i fält som kompanichef. Blir överste. Lever i tält. Vadar genom lera och blod. Ser vänner dö runt omkring sig. Blir själv två gånger svårt sårad. Frågar sig i mörka stunder: Till vilken nytta? Vänder han sig i själva verket mot naturens ordning, är han en blåögd idealist utan verklighetsförankring?

“Jag visste att detta var djävulens röst, den djävul som bor i leran och nu sög ned oss”, tänker han när mörkret skingrats. Han fortsätter. Och till sist är segern vunnen.

Militärmakten lockar den begåvade översten med fortsatt tjänst på högre nivå med bättre lön. Men han väljer att bli pastor för en liten baptistförsamling, tills samfundet skickar honom till Sverige som missionär – och rektor för det nystartade Betelseminariet i Stockholm där pastorer och missionärer utbildas.

Några år senare beskriver en av de avgående eleverna sin tacksamhet till rektorn och läraren Broady, som fostrat och format honom. Eleven var E. V. Sjöblom, som blev missionär i Kongo och en av dem som öppnade världens ögon för kung Leopold II:s fruktansvärda övergrepp på landets befolkning.

Det är förstås en helt annan historia, men det går en blodröd tråd från Broadys kamp mot rasismen i USA till Sjöbloms orädda kamp för Kongos folk.

Och det skickas en tydlig signal till vår tid från Ola Larsmos nya roman. Vi utmanas att ta kampen mot rasism och orättfärdigt förtryck.

Glöm inte den moraliska kompassen, ropar frikyrkomannen Knut Oscar Broady till oss genom seklerna och generationerna. Slå inte till reträtt.

---

Fakta: Om boken

• Titel: Översten
• Författare: Ola Larsmo
• Förlag: Kaunitz-Olsson
• Genre: Historia

---