Musikmuseet Fame vid det nya Mall of Tripla i Helsingfors berättar historien om den finländska musiken. Det är allt från myten om Kalevala, gamle Väinämöinen med grått skägg som spelar kantele, till Jean Sibelius och 2000-talets succéer som Lordi och Saara Aalto. Det är det finska dirigentundret med Esa-Pekka Salonen med flera samt populärmusikens olika genrer.
Vi har bestämt möte där, de har ju en restaurang också, för att prata om varför den duktiga flickan från ett kristet hem "vanhelgar kantele" och spelar poplåtar och gospel med det traditionella folkmusikinstrumentet. Hon kommer in släpandes med sin konsertkantele, som är som en mindre harpa. Den är specialbyggd för att hon ska kunna spela den på sitt speciella sätt. Det var av en slump som det blev just kantele. Hennes lillasyster var väldigt intresserad av kantele när hon var sju år.
– Hon hade en femsträngad kantele, och jag tyckte det var världens tråkigaste instrument.
– Men sedan köpte pappa en större kantele till lillasystern, kanske var det 30 strängar. Och han frågade mig som var tolv år då: Vill du också spela? Jag tänkte först säga att jag absolut inte var ett dugg intresserad. Men bara för att retas med systern så började jag. Det var så det började, inte så kristliga eller musikaliskt inspirerade motiv, skrattar Ida Elina.
Hon heter egentligen Päivi Ida Elina Kujanen. Som artistnamn använder hon mellannamnen Ida Elina. Det är så snart hela Finland känner henne. Hon blev dock intresserad på riktigt och spelade tillsammans några år med sin syster och fick ta över instrumentet från systern.
– Jag tyckte det större instrumentet var häftigt. Spelade länge folkmusik och klassisk musik i Sibeliusakademin. Jag kom in på musikutbildningen efter gymnasiet. Min huvudinriktning var musikpedagogik med kantele som huvudinstrument.
Det var under ett utbytesår i Japan som vändpunkten kom i hennes liv. Hon experimenterade med sitt instrument och hade på känn att något nytt skulle kunna vara på gång. Men var det möjligt? Ingen hade gjort så tidigare.
– Jag såg en Youtube-video med gitarristen Adam Rafferty som spelade låten ”Billie Jean” av Michael Jackson med bara sin gitarr. Där fanns allt: bas, melodi, rytmen och harmonierna på en ensam gitarr.
– Vilken kille, tänkte jag. Det är så jag vill spela pop. Kan han göra det på gitarr, kan jag väl göra på kantele. Jag hade hittat mitt sätt, tänkte jag.
Efter cirka två år av övning var hon mogen att börja med konserter med sin nya stil. Året var 2012. En dag satt hon och skrev ner en lista på saker hon drömde om i sin karriär.
– Jag drömde om att min video skulle ses av 50 000 människor, jag ville uppträda i en finsk tv-gala, att jag skulle få göra fem konserter på en månad, och att jag också skulle göra en turné i USA!
– När jag skrev detta, tänkte jag att aldrig att allt detta skulle bli verkligt.
Några år senare hittade hon lappen och blev paff. Allt hade blivit verklighet.
– Varenda sak hade gått i uppfyllelse. Jag skrev lappen och bad till Gud. Det är ju han som har gjort det möjligt, säger Ida Elina.
Hennes version av ”Billie Jean” har setts 189 000 gånger på Youtube. Hon har turnerat i USA och Kanada, i Asien och flera europeiska länder. Gjort massor med kyrkokonserter och hon gör nya videor hela tiden, som når fler än 50 000.
– En höjdpunkt var att spela på finska självständighetsdagen då alla finländare tittar på tv, det var en ära. Ett par miljoner tv-tittare. Och så finska idrottsgalan.
Året i Japan blev också en vändpunkt i hennes kristna liv. Hon är uppvuxen i en kristen familj och hon har varit troende sedan barnsben.
– Men det var först i Japan som jag förstod vad det är att vara Kristi följare. Det var många saker som jag fattade där när jag var med i en internationell församling.
– Det var nåden som blev så konkret. Att Jesus Kristus har dött för alla människor i hela världen.
– Jesus säger i Bibeln att den som har fått mycket förlåtet, älskar mycket. Jag tyckte att det är ju synd för mig som var en så duktig flicka och typ inte gjort någon illa.
– Men där i Japan föll poletten ner jag är en lika stor skit som alla andra. Jag är ingen mördare inte kriminell i mina handlingar, men i tanken har jag varit en lögnare och allt möjligt… Kristus har gjort allt för mig i sin kärlek.
– Den insikten påverkade min musik. Jag har fått uppleva Guds nåd, så vill jag förmedla musik som präglas av hopp och nådens evangelium.
Hur skulle hon nå vanligt folk som inte lyssnar på kristen musik? Hon ville inte bara underhålla i kyrkan. Som det mångsidiga musikproffset hon är handlar jobbet mycket om att framträda på olika företagsevenemang, seminarier och privata fester. Ofta vill de höra covers, men hennes egen musik är ännu inte så efterfrågad.
– För några år sedan funderade jag på att evangeliet inte bara är det vi sjunger utan något mycket större. Det handlar om vad du är som människa. Det är vad det handlar om. När jag gick på gymnasiet hade jag läst Augustinus ord: ”Predika alltid evangelium, om nödvändigt använd ord".
– Hey, tänkte jag Vad smart!
Insikten gav henne inre frid att fortsätta. Ibland vill de ha gospel också. De vet ju att Ida Elina spelar i kyrkan och är kristen.
– Det var stort för mig. Insikten om att det är vi som är evangeliet, inte vad vi säger. ”Kristi brev” som vi brukar säga.
Du har en dotter och väntar andra barnet. Är det svårt att få ihop musikkarriären med familjelivet?
– Jag har en fantastisk man som har accepterat att det här är mitt yrke. Han kör mig till flyget och vinkar av med Elle, vår lilla dotter. Men som frilansare har jag möjlighet att vara hemma på dagarna och spela på kvällarna i Helsingfors, nära hemmet.
– Jag har även haft Elle med när jag har längre turnéer och en nanny. Det är ju också roligt. Det som motiverar mig är att jag upplever mitt arbete som mycket meningsfullt. Även om man ofta är trött efter resan, så är det så coolt att få beröra människor på djupet med musiken på konserterna.Det skrattas och det gråts, hela känsloskalan. Det är från det jag hämtar min kraft. Mötet med publiken.
– När man är på scenen, så måste man fokusera på musiken. En gång minns jag det var extra svårt. Jag hade två timmar före konserten i Finlandiahuset fått budet av min mormors död. Ändå behövdes det bara fem minuter på scenen innan jag blev taggad. Det är väl adrenalinet.
Det är tydligt att publikkontakten och mötet med lyssnarna är viktigt för kantelestjärnan.
– När mötet med publiken känns bra, ger det så mycket till en själv. Jag får mer än jag ger. Det är belöningen. Det är jättefin upplevelse. När det är som bäst känns det som att vi gör konserten tillsammans. Inte bara att jag spelar, utan att alla är med, säger Ida Elina.
