Sverige är som mörkast i december. Det är väl därför inte helt förvånande att en högtid som innehåller levande ljus, skönsång och mjuka bullar lyckats etablera sig ända in i den svenska folksjälen. När vi fram till mitten av 1700-talet följde den julianska kalendern var det dessutom just den 13 december som vintersolståndet inföll på norra halvklotet. Således var en ljushögtid alldeles särskilt välkommen just denna dag.
Firandet den 13:e december hade till en början väldigt lite med helgonet Lucia från Syrakusa att göra. Det handlade snarare om att det var årets mörkaste natt, något som enligt folktron ledde till att övernaturliga krafter var extra verksamma. På Medeltiden när Sverige ännu var katolskt inföll dessutom julfastan dagen efter lucianatten, man passade alltså på att äta och dricka och festa allt man orkade. På den tiden var det dock inte tal om lussebullar och kaffe, snarare om brännvin och fläskkött.
– Det går inte att svara kortfattat på frågan om hur vårt luciafirande vuxit fram. Jag var ju tvungen att skriva en bok om det!
Historikern Lena Kättström Höök, även intendent vid Nordiska museet, gav för ett par år sedan ut boken “Lucia i nytt ljus”. Där reder hon ut en del missförstånd kring den svenskaste av våra traditioner och försöker lyfta fram de viktiga händelser som format det som vi i dag kallar ett svenskt luciafirande.
De viktigpettrar som menar att de vet hur ett traditionellt luciatåg alltid sett ut, sätter hon gärna på pottkanten.
– Långt i från alla vet till exempel att stjärngossarna symboliserar de vise männen. Det är lite märkligt att de parats ihop med Lucia som ju kommer tågande ett par veckor innan Jesus har fötts. De första luciatågen hade därför inga stjärngossar, säger Lena Kättström Höök, som exempel på hur traditioner lever sitt eget liv och hela tiden är i förändring.
Ett annat missförstånd är att det skulle vara ett "modernt påfund" att ha en pojke eller man som Lucia, som en politisk korrekthet i jämställdhetens namn. Redan 1820 satte en dräng från Skinnskatteberg ljus i håret och drog på sig ett vitt lakan. Sedan tågade han in till husfolket med en skål glögg i händerna. Även senare, när det lokala firandet spreds från Västsverige via studentstäderna Uppsala och Lund, var det män som bar ljuskronan, av den enkla anledningen att alla studenter på den tiden var män.
Det är lite rörigt när man börjar nysta i det här. Det handlar både om tillfälligheter och lokala traditioner som ligger bakom dagens firande.
– Det fanns sedan länge lokala traditioner med "lekbrudar" på olika håll i Sverige. När man under 1800-talet anordnade karneval och skojade denna natt tror jag inte att man tänkte så mycket på helgonet Lucia, mer än att hon ger namn till fenomenet "lussebrud" som var en av dessa skämtfigurer, säger Lena Kättström Höök.
Även på Trettondagen var det förr vanligt att man klädde ut sig, denna dag till bibliska gestalter: de vise männen, Herodes, Josef och Maria och även till julbocken. Traditionen lever kvar på ett fåtal platser, som Möja i Stockholms skärgård och på Öckerö på västkusten. Kanske var det en sammanblandning av dessa två utklädningsdagar som de vise männen (stjärngossarna) fick sin plats i luciatåget.
– Det är lite rörigt när man börjar nysta i det här, säger Lena Kättström Höök med ett skratt och understryker att det både handlar om tillfälligheter och lokala traditioner som ligger bakom dagens firande.
Så varför blev då Luciafirandet så populärt i Sverige? År 1927 är ett viktigt årtal vad gäller utvecklingen av det svenska luciafirandet. Då anordnar Stockholms dagblad en stor karneval. En av personerna som sitter i styrelsen är från Västsverige och föreslår att det ska finnas ett luciatåg. Det blir en sådan succé att man kommande år anordnar en luciatävling. Detta blir starten för luciatåget som vi tänker på det i dag.
– Det gäller att vara medveten om att traditioner aldrig är statiska utan hela tiden förändras. Luciatävlingar började exempelvis 1928, men har i dag minskat i popularitet. I dag är det i stället självklart med luciakonserter i kyrkor, men det började vi med så sent som på 1970-talet, säger Kättström Höök.
Men om nu allt detta, och mycket mer, lett fram till dagens luciafirande - hur kommer traditionen att se ut i framtiden?
– Vi ser redan att nya karaktärer tar plats i tåget, det kan vara barn som klär ut sig till granar eller till Disneyfigurer. Traditionen lever sitt eget liv och det måste den få göra, annars dör den. Våra nysvenskar bidrar också med nya dimensioner till firandet. I Södertälje har till exempel assyrierna/syrianerna tagit upp firandet för att de identifierar sig med helgonet Lucia som också förföljdes för sin tro.
Hur en av Sveriges absolut största exportprodukter kommer att ta sig i uttryck framöver kan vi bra gissa, men en sak är säker: Lucia är populärare än någonsin och kommer inte att försvinna i första taget.
[ Verklighetens Lucia: Dömdes till döden för sin kristna tro ]
---
Fakta:
- Lucia är en av de få högtider i de skandinaviska protestantiska länderna som är namngivet efter ett helgon: Sankta Lucia, skyddshelgonet för Syrakusa som dog på 300-talet.
- Luciahögtiden bygger på legenden om Sankta Lucia från Syracusa på Sicilien. Hon ska ha dött martyrdöden den 13 december år 304 efter att ha blivit angiven som kristen av sin trolovade, som hon inte ville gifta sig med. Den kristna tron var förbjuden i det antika romarriket och därför skulle hon brännas på bål, trots att hon vill ge sin hemgift till de fattiga. Mirakulöst nog skadade inte bålet henne. I en variant av legenden beundrade en ung man hennes ögon, varpå Lucia stack ut ögonen och skänkte dem till honom. Genom ett mirakel fick hon då synen åter. Sankta Lucia är idag de synskadades skyddshelgon.
- Det äldsta belägget för en vitklädd lucia som uppvaktar på morgonen är från år 1764. Den lucian har änglavingar på ryggen och ljusstakar i händerna. Det rör sig om en högreståndssed på Horns boställe norr om Skövde. Seden förekom då framför allt i Västsverige och spred sig först i mitten av 1800-talet till universitetsstäderna och olika organisationer i andra delar av landet. På Skansen startades ett luciafirande på 1890-talet i ett försök att visa provinsiella festseder.
- Men melodin till luciasången förblir italiensk och de svenska textvarianterna skrevs först på 1920-talet. Själva namnet Lucia kommer av latinets lux, som betyder ljus.
---
