När trubaduren, pastorn och mångsysslaren Anders Caringer fick diagnosen Parkinsons, ledde det till en djupdykning i reflektioner kring död och dödlighet. En del tog sig uttryck i nya sånger. Tillsammans med några tidigare skrivna alster utgör dessa stommen på skivan ”Sorgens koltrast”, där de 14 visorna tolkas av Anna Stadling, Vendela Tegerstrand, Magnus Helmner, Tina Alfredsson och Torbjörn Vanberg. Två av sångerna sjunger Anders själv och två hans son Anton Caringer. Skivan är arrangerad och producerad av Robert och Anders Öberg.
Det är en finstämd, varm och vacker skiva. De olika sångarna bidrar på ett kongenialt sätt till de olika sångerna, detsamma gäller musikarrangemangen. Caringers lyrik har utvecklats mot det än mer poetiska, med bibehållen känsla för vardagliga bilder. Det är jordnära, människonära och personligt på ett sätt som blir högst allmängiltigt. Här finns oron inför döden och sorgen efter dem vi förlorat. Men mest en varm tillit och ett tryggt funderande kring allas vår framtid; där vi inte kan veta, bara tro och hoppas. Här finns sånger för begravningar och minnesstunder, men framför allt är ”Sorgens koltrast” en god hjälp till det samtal vi alla behöver ta med oss själva.
