Etty Hillesum: “Dagböcker och brev i urval” (Bokförlaget Faethon)
Översättning: Brita Dahlman & Olov Hyllienmark
Förintelsen går helt enkelt inte att förstå har jag hört flera personer säga. Under läsningen av Etty Hillesums “Dagböcker och brev i urval”, kommer den tanken ofta över mig. Jag får som läsare ta del av något av det mest groteska i vår historia.
Trots dagliga övergrepp mot judarna i Amsterdam där Etty Hillesum lever mellan hopp och förtvivlan finns en dröm. En dröm om tron som en möjlighet. I förhållandet till Gud är Förintelsen egentligen inte möjlig. Gud är den väg som finns i den situation som judarna och andra förföljda befinner sig i.
I ett förord skriver teologen Jayne Svenungsson om Hillesums synsätt: ”I det ögonblick då människan förlorar Gud förlorar hon något fatalt, eftersom hon då även förlorar förmågan att se Guds boning i den andra människan.”
Genom hela boken kämpar författaren med de växande problemen. De nazistiska förföljelserna ökar i allt snabbare takt, ändå minskar inte hennes engagemang.
Dagböckerna är skrivna under tjugo månader 1941–1942. Breven efter förflyttningen till koncentrationslägret Westerbork under tio månader 1942–1943. Sammantaget en kort tidsperiod, men så innehållsrik och på gränsen till det outhärdliga.
Dagboken är enklare skriven om en ung kvinnas drömmar och tankar kring kärleken, Gud och livet. Ändå är det nog breven från koncentrationslägret som förskräcker mest. Det gör ont att läsa och jag tvingas ta långa pauser.
Övergreppen i Westerbork och transporterna till slutstationen Auschwitz tar i hennes liv och skrivande över alltmer, samtidigt som hennes tro på Gud växer sig allt starkare. Det är som om hon tror på en slags möjlighet trots att hon anar slutet för sig själv, familjen och medmänniskorna.
