Anders Arborelius
"Kardinalens novisår – ett slags postilla"
(Veritas)
Anders Arborelius blev för snart ett och halvt år sedan utsedd till kardinal inom den katolska kyrkan. Han skriver i sin bok att man kan se något av Guds barmhärtighet när han och några andra i den katolska kyrkans periferi fick det uppdraget.
Nu finns i bokform vad han sagt och skrivit under tiden som gått. Han berör i de predikningar, som inleder boken, tros- och samhällsfrågor. Det handlar om främlingsfientlighet och om judarnas utsatthet, inte minst nu runt om i världen. Han talar om familjen, som kärnan i allt. Den gudomliga familjen som förebild och räddning för de som annars skulle förlora såväl liv som själ. Det finns i Arborelius texter en livsbejakande ton, men också en stor sorg över hur världen och människorna utvecklats.
Läs även: Ingen vila efter påvebesöket
Manuset från förra året till Sommar i P1 finns med i boken. Han berättar där bland annat om sitt eget val att bli präst i katolska kyrkan och om att leva i celibat. En fråga som handlar om att välja Gud och endast Gud före allting annat.
Han skriver om sin avsky, sorg och skam över de sexuella övergrepp som katolska präster begått mot barn och ungdomar. Och använder bilden om kvarnstenen från Matteusevangeliet runt halsen på förövarna. Detta för att klargöra hur han och kyrkan bör agera.
Det finns emellertid stora risker med att publicera allt som någon sagt och skrivit under en period. Ordens betydelse blir för den oinvigde svårare att förstå och ta till sig.
Jag skulle rekommendera den något ovane läsaren att börja med Sommar i P1 och sedan läsa avdelningen Katolska helgon och gestalter. Och där börja med den artikel som står näst sist i boken: Regina Derieva – mitt möte med en teo – poet.
Läs mer: Anders Arborelius: ”Frestande ställa präst på piedestal”
