2016 kom Josefina Gnistes debutskiva. Hennes sånger berörde människor och började sjungas i församlingar över hela Sverige. Men parallellt med framgången gick Josefina igenom sitt livs tuffaste år. Med nya albumet “Låt oss få se” vill hon tala om äkthet, om att våga visa sig sårbar och om Guds trofasthet genom allt.
Josefina Gniste tar emot i lägenheten med fyra månader gamla dottern Dorothea på armen. Klockan är halv tio på förmiddagen och fyraåriga storasystern Vilhelmina är på förskolan.
– Det är min pappas släkt som kommer från de trakterna, säger Josefina Gniste med ett leende när jag kommenterar döttrarnas namn från de två orterna i det norrländska inlandet.
Lägenheten ligger på elfte våningen, strax ovanför trädtopparna med vacker utsikt mot skogen på ena sidan och mot centrum på andra sidan.
– Där ser du tornet på domkyrkan, visar Josefina Gniste och pekar ut genom fönstret.
– Vi är verkligen tacksamma för den här lägenheten, fortsätter hon medan vi sätter oss i köket.
Hon och maken Lukas har bott här sedan början av året. Lukas arbetar som pastor i pingstkyrkan och familjen flyttade till Västerås 2016. Den första tiden i staden blev dock långt ifrån vad de hade hoppats.
– Vi fick en väldigt tuff start här. Vi hittade inget permanent boende. Jag fick inget jobb, och vi hittade ingen förskola till Vilhelmina, som var två år då. Allt kändes väldigt nytt och osäkert.
Mitt i ovissheten och den turbulenta första tiden efter flytten blev Josefina gravid.
– Det kändes fantastiskt. Ett hopp och en underbar gåva mitt i allt.
Josefina Gniste stannar upp i berättelsen. Nickar inbjudande mot faten framför oss, där hon dukat fram kaffe med hallongrottor och brysselkex som hennes mamma bakat med äkta smör. Sedan fortsätter hon att berätta.
– Men tre dagar innan jul förlorade vi barnet mitt i graviditeten. Jag höll vårt lilla barn i handen och kände så starkt att det var ju inte så här det skulle gå till. Det var verkligen som att gå igenom ett mörker. Den julen kändes bara helt tom.
Hur orkade ni?
– Vi försökte ta ett steg i taget. Ett steg framåt. Så kanske det blev ett steg bakåt nästa dag och så kanske två steg framåt ytterligare en dag senare.
– Familjen betydde mycket. Jag fann mycket tröst i Vilhelmina. Jag fylldes av en otrolig tacksamhet över henne. Och även över mig och Lukas. Jag tror att vårt äktenskap och vår relation stärktes under den här tiden.
Josefina Gnistes röst är lugn och samlad. Hon berättar att även församlingen blev en livlina när det var som jobbigast.
– Vi fick uppleva trösten i gemenskapen runt omkring. Vi har fått mycket stöd. Människor har bett för oss, vår pastor Daniel Alm och hans fru Susanne satt här borta i soffan och bad för oss strax efter att det hade hänt.
– Jag älskar verkligen församlingen och det är i sådana här stunder som församlingen blir så stark.
Samtidigt som Josefina gick igenom sitt livs tuffaste tid, fick sångerna från hennes skiva "Möt oss här" allt större spridning. Människor hörde av sig, berättade att de blivit berörda och snart sjöngs lovsångerna i kyrkor och olika kristna sammanhang över hela landet.
– Det var speciellt att allt liksom hände samtidigt. Men det kändes också väldigt fint. Flera av sångerna fick en ny, djupare innebörd och att sjunga dem var helande för mig.
– Jag kan bli lite trött ibland på att folk pratar om lovsång som något nästan ytligt eller glättigt. Det är precis tvärtom. För mig blev lovsången ett sätt att överleva. Att komma igenom det värsta. Att lyfta blicken och få påminna sig om att Gud är trofast. Genom allt.
Störst genomslag av alla sångerna från Josefina Gnistes debutalbum fick "Din trofasthet". En sång som Josefina skrivit tillsammans med norrmännen David André Østby och Vetle Jarandsen.
– Den har verkligen fått vingar och sjungs i alla samfund och sammanhang. Den har till och med översatts och sjungs i Norge, Finland och Danmark. Jag får ofta höra från människor att den varit viktig för dem. Det är fantastiskt. Och det har den varit för mig också.
Josefina berättar om hur hennes dotter Vilhelmina en av de mörka dagarna plötsligt började sjunga orden ur sången "Stor är Din trofasthet, Jesus. Stor är Din trofasthet, Jesus. Stor är Din trofasthet. Alla dagar är du med".
– Det var när vi befann oss mitt i stormen, i bubblan liksom. Då gick Vilhelmina runt och sjöng de här orden. Hon var två och ett halvt år då.
– För mig blev det en påminnelse. Det var på det sättet Gud kunde tala till mig. Vilhelmina fick tala tro och hopp in i mig. Få mig att förstå att Gud är med även i den här situationen. Den texten har verkligen fått fler färger och nyanser ju mer jag har sjungit den.
Josefina Gniste serverar mer kaffe. Stryker Dorothea som sitter i hennes famn över huvudet. Mycket har hänt sedan 2016. Familjen har utökats och även fått en mer permanent bostad. Och om några veckor släpps dessutom Josefina Gnistes andra Album "Låt oss få se".
– Vi bestämde förra året att vi skulle göra skiva nummer två. Och så gick jag och blev gravid igen. Precis samtidigt. Vi spelade in när Dorothea bara var två månader, men jag tror att det var Guds tajming.
– När det handlar om musik finns det alltid en risk att fastna i jakten på perfektion. Men det kände jag att jag slapp nu, jag har bara känt mig helt beroende av Gud.
Josefina Gniste har funderat en hel del kring just detta att välja det äkta i stället för det perfekta.
– Jag är jättetrött på perfektion. Jag vill möta människor som de är. Våga ta ner garden och våga dela vad jag bär på. Det här tror jag att vi behöver bli bättre på i kyrkan. Om jag ställer frågan ”hur är det”, så måste jag kunna ta mig tid till att lyssna på svaret. Först då kan vi bära varandras bördor.
– Som lovsångsledare tänker jag mycket på det här med äkthet. Att vara samma person uppe på estraden som nedanför den och inte hålla upp en fasad.
Är det här något som märks i dina sånger?
– Ja, jag hoppas det. Den här skivan hade inte låtit så här utan det jag gått igenom. Och om jag kan bidra till att någon förstår att allt inte är bara instagram-vackert så är jag nöjd. Livet kan vara jobbigt. Men Gud är fortfarande trofast.
I fredags släpptes låten "Frihet har ett namn", första singeln från Josefina Gnistes kommande skiva. Och hon ser framemot att få dela med sig av resten av sångerna.
– Det känns som att jag spricker snart, jag bara måste få ge ut de här sångerna. Jag har gått och burit dem inom mig så länge.
Vad vill du förmedla med skivan?
– Hopp. Sångerna berör flera olika ämnen, men mest av allt vill jag förmedla hopp.
– Både till den enskilda människan och till församlingen. Ibland kan jag känna att även vi i kyrkan präglats av den allmänna ”allt-går-åt-skogen-känslan” som finns i samhället. Men vi får aldrig fastna där.
Rösten är engagerad och den högra handen som inte håller om Dorothea gestikulerar ivrigt. Josefina kommer plötsligt att tänka på en situation för några år sedan när hoppet blev tydligt.
– Jag var mitt inne i min dittills tuffaste period, mina föräldrars hus hade brunnit ned och min pappa var svårt brännskadad och svävade mellan liv och död.
– Jag jobbade i pingstkyrkan i Trollhättan och det var den första gudstjänsten efter branden. Jag kom in sent till gudstjänsten och satte mig längst fram. Jag hade kämpat mycket med lovsången i församlingen, men nu orkade inte stå upp och sjunga utan satt hopsjunken på stolen. Då var det som att Gud sa till mig ”Josefina, lyssna”. Och så hör jag alla de här rösterna som sjunger om Jesu kärlek som aldrig sviker. Jag kom att tänka på den lame mannen som bars fram till Jesus av sina vänner. Det tror jag är lovsångens och församlingens djupaste syfte att bära varandra fram till Jesus, säger Josefina Gniste.
---
Fakta: Josefina Gniste
- Ålder: 33 år.
- Familj: Maken Lukas, döttrarna Vilhelmina och Dorothea.
- Bor: I Västerås.
- Aktuell: Med singeln "Frihet har ett namn" och senare i november med skivan "Låt oss få se".
---
