De stressrelaterade sjukdomarna ökar bland stora befolkningsgrupper i Sverige och Jonna Bornemark, författare till "De omätbaras renässans", drabbades själv. Plötsligt en dag fungerade inte längre hennes andning. Stressen och de allt större kraven från familjen, men inte minst arbetslivets allt hårdare krav på att prestera mer på kortare tid. Det tog henne ett och ett halvt år att komma tillbaka. Många som drabbas återkommer aldrig mer till ett normalt liv.
Författaren skriver i slutet av sin bok: ”Jag tror att det är tiden som är på väg att hinna ikapp oss.”
NPM (New Public Management) är en av skurkarna. Allt som vi arbetar med ska tidsbestämmas och regleras. Det drabbar oftast de mest utsatta; barnen, ungdomarna, de sjuka och de äldre. Ingen har längre tid, eftersom de inte tillåts att ha det. Lönsamheten blir människornas eget damoklessvärd.
Vinster i välfärden är en bov i det hela, enligt författaren. Helt klarlagt blir det inte i boken, enligt min mening, då det i olika verksamheter finns exempel på dåligt och bra inom såväl privat som samhällelig service.
Det kan förefalla som om filosofen Jonna Bornemarks bok är en debattbok kring människan i skolan och i vården, men det är den inte bara.
Hon börjar med att presentera två för oss i nutiden ganska okända renässansfilosofer Nicholas Cusanus och Giordano Bruno och en mer välkänd René Descartes.
Cusanus (1401-1464) tillhörde skolastiken, det vill säga prästernas skolor och monastiken, som var klosterväsendets bildningsverksamhet. Han såg förnuftet som uppdelat i ratio och intellectus. Det rationella och praktiska i samarbete med intellektet och tankeförmågan.
Bruno (1548–1600) skulle man kunna säga något förenklat beskriver världen som full av magi och oväntade händelser. Inget är givet på förhand, utan är snarare i ständig förändring och rörelse. Författaren hämtar ordet pedant från Bruno. Pedanten som en fara för utveckling och förståelse.
Bornemark skriver: ”… pedanten är den som förlorar sig i regler, abstraktioner och generaliseringar och därmed tappar kontakten med de specifika situationernas konkretion.”
Descartes (1596–1650) beskriver moderniteten och somliga har hårdragit hans åsikter och använt sig av dem i eget syfte, som till exempel sambandet mellan kropp och själ och inriktning på "kunskap och kontroll". Världen och människorna förändras ständigt och det handlar om den utveckling vi hela tiden befinner oss i. Kultur, religion och samlevnad blir inte växande mänskliga verksamheter, utan stagnerar i en bestämd form, när allt är mätbart.
Författaren använder också andra filosofers och tänkares olika begrepp och funderingar för att förstå vad som sker. Det är därför tänkandet är så viktigt. Det gäller att skilja det från den verklighet vi tvingas leva i. Och som behärskas av det som inte är tänkt för oss som levande varelser utan snarare har enbart en gynnsam effekt på ekonomin och nyttan med den. Och sedan inte alls ser till människans andliga och kulturella utveckling och välmående. Med andra ord alla vi som ska relatera och klara av våra liv som föräldrar, vårdare, lärare och anförvanter.
Jonna Bornemarks bok med underrubriken "En uppgörelse med pedanternas världsherravälde", tar sin lilla tid att läsa, men det är värt mödan.
Syftet med boken är lätt att förstå men man behöver tid för att hantera all den fruktbara kunskap hon vill delge oss. Hon bjuder på en fin resa från renässansens filosofer fram till vår tid. En tid med stress och utbrändhet för allt fler. Kanske måste vi alla tänka mer i termer av kvalitet än i kortsiktiga vinster – och se upp för pedanten.
