Kultur

Kirk Franklin: ”Jag kämpar fortfarande med djupa problem ”

Kirk Franklins karriär har varat ett kvarts sekel, en period som gjort honom till den moderna gospelmusikens absolut mest tongivande röst. Själv är han mest förbluffad över sina framgångar och överväldigad av Guds nåd i sitt liv. En mer ödmjuk världsstjärna får man leta efter.

1 av 2
Jag är på väg att slå mig ner i den svarta skinnsoffan på andra sidan bordet i den sparsmakade logen på Fryshuset där vi möts för en intervju efter fredagskvällens urladdning till konsert. Eller var det kanske en gudstjänst? Frågar du någon av de 3 500 personer som var där svarar de förmodligen att det var både och.
Kirk Franklin skulle hålla med. Men innan vi börjar samtala är han mån om att vi ska sitta riktigt nära varandra, inte på två meters avstånd med ett stort bord emellan. Och vips har Kirks assistent trollat fram en fåtölj åt mig och placerat den på decimeteravstånd framför den påtagligt lågmälde artisten och stjärnproducenten. Inget hindrar mig från att se Kirk rakt i ögonen samtidigt som ett snabbt svep med blicken uppifrån och ner vittnar om att spåren av hettan och intensiteten från scenframträdandet verkar vara som bortblåsta.

Under konserten berättade Kirk Franklin om hur hans föräldrar lät adoptera bort honom när han var fyra år och hur svårt han haft att förlåta dem för detta.

Särskilt pappan, och Kirk medger att han måste förlåta honom varje dag.

Hur har det påverkat dig att bli bortskickad från din familj som fyraåring?

– Det har gett mig djupa sår, men jag försöker inte dramatisera det och göra mig till offer. Jag kämpar fortfarande med djupa problem i min själ. Men jag har också sett Gud använda det för låtskrivande, förklarar Kirk, vilket underströks redan på konserten när han introducerade en av sina sånger:

– Gud lät mig leva igenom det så att jag kunde skriva ”Imagine me”.

Som barn hamnade Kirk Franklin inte i en ordinär mamma-pappa-barn-familj utan adopterades av en 64-årig ensamstående kristen kvinna. Han är rätt fåordig när det kommer till omständigheterna, men nämner att han har en halvsyster som det inte gått så bra för i livet.

– Hon blev verkligen traumatiserad. Hon har tillbringat många år i fängelse och nu är hon tillbaka där.

Vi lämnar uppväxten och tar oss an karriären. Kirk Franklin var 23 år när han skivdebuterade. I dag är han 48 år, vilket innebär 25 år och en ständig ström av nya sånger. Allt eftersom åren gått har han mer och mer tagit sig an producentrollen och direkt efter de fyra Europaspelningarna (Danmark, Norge, Sverige och Tyskland) åker han till Kalifornien för att vara med när popartisten Tory Kelly ska gästa en tv-show. Kirk Franklin har producerat hennes nya album som är en gospelskiva.

Hur ser du på din framtid som artist?

– Jag vet inte. Jag tror att jag är så upptagen med att kämpa mot att bli äldre att den kampen håller mig kvar i kampen. Låter det vettigt?

Njae. Snarare kryptiskt. Så jag leder in samtalet på nästa generation musiker.

Är du mentor för några unga artister?

– Jag är mentor för dem som vill bli ledda. En av de sorgliga sakerna med en del av den unga generationen är att vi har sagt åt dem så mycket att de är bra, att de kan göra vad som helst, att de inte inser att de behöver coacher. De måste komma till punkten när de inser att de behöver det. När de gör det finns jag här, säger Kirk och skrattar hjärtligt.

Men finns det några som vågar fråga om hjälp?

– Det finns några. Inte många.

Läs vidare: Kirk Franklin live är en perfekt blandning av show och evangelium

 

Vad tror du om den kristna musikens framtid?

– Jag tror att den kristna musiken har den unika pressen på sig i ett postmodernt samhälle att förbli äkta och sann i sina texter, men levande och relevant sett till tiden. Det kommer att krävas ett väldigt känsligt och sansat hjärta för att klara av att navigera i de farvattnen, för de vattnen kan vara väldigt förföriska. Tidvattnet kan nå väldigt högt och för alla som vågar sig in på detta område är det viktigt att veta var minorna finns.

Hur håller du som artist dig tillräckligt känslig och sansad för att klara av det?

– Det finns fantastiska stunder när jag ser Guds hand genom besvikelser, tragedier, smärtor, sorger och rädslor. Det är livets vals, förklarar han.

– Min vilja, hans vilja. Det är den svåra dansen, att låta honom leda.

Samtalet glider in på lovsångsrörelsen som är stark inte minst i USA. Jag frågar hur den har påverkat den kristna musiken i stort och Kirk förklarar att det är där många kristna människor haft sitt fokus.

– Det började förstås i den vita moderna kristna musiken och sedan har många svarta gospelartister anammat lovsångsmusiken och hållit fast vid den.

Utan att låta ett dugg konfrontativ lyfter Kirk ett varningens finger genom att omedelbart påpeka att den afroamerikanska kampen har en unik sida som borde inkluderas i dessa människors berättelse.

– Vi har ett sound, vi har en röst och vi har en berättelse som inte borde gå förlorad. Jag tror det är det är en väldigt viktig sak för färgade män och kvinnor att komma ihåg.

Du har 25 år bakom dig som artist. Vad är skillnaden mellan att vara svart i dagens USA jämfört med när du började din karriär?

– Detta är en väldigt spänd, en väldigt smärtsam, en väldigt beklämmande tid. Polariseringen av Amerika och en vision som ofta får sina repliker från konservativa evangelikaler kan göra en mycket besviken, säger Kirk.

Han talar sakta med sänkt röst. Väljer orden med omsorg. Visst, han har mycket goda vänner som är konservativa evangelikaler och vars framtoning han gillar. Men så finns det alla de där andra krafterna.

– I vår tid finns där ett bidrag till smärtan som svarta och bruna människor i Amerika upplever just nu, där högerradikala evangelikaler har ställt sig i spetsen för en agenda kring Jesus som inte matchar varje skriftställe i Bibeln. En del ställen betonas, andra ignoreras. Det gör dig skyldig till allt, för när du bryter ett ord så bryter du alla.

Det är inte längre artisten eller musikproducenten Kirk Franklin som talar. Det är pastorn. Predikanten.

– Det är en väldigt beklämmande tid och vad som är ännu mer beklämmande är att på grund av det som gjorts i den kristna trons namn, har kristen tro väckt ännu mer anstöt hos icke-troende, sekulära och genomsnittsamerikanen.

– Det har gjort dem kyliga till kristen tro oavsett hur och var den presenteras. Det borde vara en stor besvikelse för alla som representerar tron i Amerika, fastslår Kirk.

Det verkar som att Guds största problem ibland är hans egna efterföljare?

– Ja, är det inte förbluffande? Och jag kämpar för att få människor att inte kasta ut barnet med badvattnet.

Senare i höst kommer Kirk att gå in i inspelningsstudion igen. Nya låtar och ett nytt album väntar. Temat är bestämt, men vad det är kan han inte avslöja. Planen är att det ska komma ut till våren.

Slutligen frågar jag Kirk vilka tre önskningar han har för sin framtida karriär. Det visar sig att han endast har en.

– Att jag når det tillstånd där jag älskar Gud över allt annat. Jag önskar verkligen det, säger han och förklarar hur hans mänskliga varelse trots denna hjärtats inställning visar ett omåttligt intresse för Grammynomineringar, topplisteplaceringar och försäljningssiffror.

Han uttrycker sin förundran över att Gud har sådant tålamod med honom och när jag kommenterar hur speciell kvällens konsert faktiskt var utbrister han:

– Gud är otrolig. Och jag lovar dig, jag försöker inte imponera på dig. Jag lovar på mina barns liv – det är bara Gud! Jag är lika förundrad. Min karriär har varat i 25 år. Människor kommer och ser mig och jag kan inte ens sjunga.

Det låter som han fnittrar förläget när han säger det.

– Jag är inte Gud. Jag är en vandrande topplista av Guds nåd. Det är ofattbart.

Läs också: Blenda Kabondo: Övertygad om att Gud har fört mig hit

Fler artiklar för dig