Operan "Satyagraha" var ett djärvt val som blev en dundersuccé. Nu överraskar Folkoperan igen med Lars-Erik Larssons "Förklädd Gud" – ett körverk som vanligen framförs i kyrkor. Samtidigt fortsätter den konstnärliga ledningen det gränsöverskridande arbetet med att ta in amatörer och släppa fram röster som inte blir hörda i samhället. EU-migranter intervjuas och agerar i en film som integreras i verket. Några deltar också som statister.
Grundkonceptet för ”Förklädd Gud” var klart när Malin Stenberg anlitades som regissör. Men hon har utvecklat visionen och kommit med idéer. Det har varit ett mer omfattande och intensivt arbete än något annat regiuppdrag hon haft.
Hon beskriver repetitionerna som ett härligt kaos. Förutom Folkoperans orkester, en vokalensemble, sångsolister, en dragspelssolist och tre recitatörer medverkar fyra externa körer, ett tiotal statister och så är det filmsekvenser också! Därtill ska koreografin – av Örjan Andersson – sitta. När allt klaffar fylls hon av en jublande känsla.
– Det är väldigt inspirerande att jobba med ett så här förunderligt ljust och hoppfullt verk, säger Malin Stenberg. Hopp är ju något vi människor verkligen behöver i dag när världen känns så bräcklig. Det är lätt att bli desillusionerad och misströsta när det dagligen rapporteras om nya krig, konflikter, klimathot och terror.
Situationen gör enligt Malin Stenberg att vi tenderar att vända oss inåt och främst tänka på oss själva och vår egen familj.
– Men vi måste höja blicken och se dem som lider nöd i vår närhet, säger hon. Jag vill slå ett slag för begreppet solidaritet som verkar helt bortglömt i dag. Vi bör tänka på att vi inte bara har rättigheter utan skyldigheter också.
Det är första gången Malin Stenberg arbetar i ett operahus. Men genom Backa Teater, där hon inledde sin teaterbana, är hon van att integrera musik i föreställningar eftersom man har fast anställda musiker i ensemblen.
Ett djärvt drag och spännande möte i Folkoperans "Förklädd Gud" är att folkmusik, jazz och klassisk musik av dragspelsvirtuosen Lelo Nika flätas samman med Lars-Erik Larssons högt älskade musik.
– Denna musikaliska legering kan ses som en bild av att EU-migranter som tigger på gatorna är en del av vår samtid i Sverige, säger Malin Stenberg. Jag vill klargöra att deras öde också är vårt ansvar.
Se också: Här ignoreras EU-migranter när de försöker ge gratisbiljetter till föreställningen
– Tyvärr verkar denna grupp ha blivit helt bortglömd i samband med hjälpbehovet som uppstod när den stora flyktingströmmen kom, fortsätter hon. De har blivit som ett naturligt inslag i gatubilden vi knappt märker längre. Samtidigt känner nog många av oss skuld innerst inne när vi passerar dem, speciellt om barnen är med och frågar varför människor sitter där i smutsiga kläder med en pappmugg.
En idé som Malin Stenberg använder sig av i föreställningen är begreppet ”Döm inte en annan människa förrän du gått en mil i hennes skor”. Skor och att inte ha skor spelar en roll. Att se någon gå barfota och bli allt smutsigare om fötterna skär i hjärtat.
Folkoperan fick kontakt med EU-migranter via föreningen Hem som ger akut hjälp på gatan till hemlösa.
– Det var lätt att inleda samtal och en enorm nyfikenhet från båda håll. De berättade gärna om sin situation i Sverige och den förföljelse och fattigdom som präglar tillvaron i Rumänien – som ju oftast är deras hemland, säger Malin Stenberg.
Hjalmar Gullbergs text börjar med frasen: ”Inte för de starka i världen, men för de svaga”. Han kommenterade samtiden och judarnas situation i Tyskland genom en antik grekisk gudasaga om människovärde. Den handlar om Apollo som får straffet att vandra bland människor på jorden förklädd till stalldräng i gamla paltor och möts av hån och förakt.
Bara djuren förstår att det finns en gudsgestalt bakom skepnaden. Därför har flickan som är filmens huvudperson en hund som följer efter henne då hon vandrar på gatorna. Vårt förhållande till djur finns även med på andra sätt i föreställningen för alla kan associera till det.
– Gullbergs text är djupt humanistisk och en vaccination mot högmod, säger Malin Stenberg. Han vill få oss att inse att varje gång vi värderar en människa efter det yttre, materiella ting, ställning, etnicitet, ålder eller kön gör vi våld på något heligt i oss.
Lill Lindfors, Björn Kjellman och Astrid Assefa turas om att vara recitatörer i föreställningen.
– Det blir en så vacker och stark stämning när de läser texten och kören sedan sjunger samma ord. Jag blir verkligen berörd av det här verket trots att jag analyserat och arbetat med det i sju, åtta månader. Det hoppas jag innerligt också att publiken blir, säger Malin Stenberg.
Lill Lindfors är entusiastisk över den nya uppsättningen.
– ”Förklädd Gud” är för mig ett underbart körverk, en berörande dikt, som leder till eftertanke och en njutbar tonsättning. Visa medmänsklighet gör jag genom att leva mig in i en annan människas situation och vara medveten om allas vår sårbarhet, säger hon.
Ingegerd Rönnberg
