Mikael Mogren kallas biskop i Svenska kyrkan och Daniel Alm för föreståndare i Pingst - fria församlingar i samverkan, så nära en “pingstbiskop” man kan komma. Två traditioner inom kristenheten med olika tonläge och teologi, men också med många beröringspunkter och ömsesidig respekt, visar det sig i samtalet.
Båda har under senaste året formulerat sig i var sin bok. Mikael Mogren har försökt ge svar på konkreta frågor om Gud från allmänheten i Västerås stift, enligt modell från Luthers katekes. Daniel Alm har samlat ett antal fria noteringar i syftet att stärka tron och stimulera till reflektion och samtal. Följaktligen bjöd han också in Mikael Mogren till pingstkyrkan i Västerås, dit ett hundratal personer sökt sig en vardagskväll.
Uppladdningen inför samtalet var – förutom att läsa varandras böcker – en bön tillsammans på Daniel Alms kontor. Här några axplock ur det intensiva samtal som följde dem emellan:
Om kallelse till tjänst
Daniel: Både du och jag upplevde ju kallelsen under gymnasieåren och upp till 20-årsåldern. För mig var det bibelläsning under ett halvår som blev oerhört formerande. Då var det enkelt och klart. Svartvitt. Bibeln gav alla svaren. Nu är jag 44 år och har samma tilltro till Bibeln, men jag har fått mer nyanser och det är inte alltid lika lättillgängligt varför vissa saker i livet händer. Men det var då jag bestämde mig för att bli predikant, och inte ekonom.
Mikael: Jag hade också det där drivet, att bli drabbad av evangeliet. Jag kunde ha blivit präst och vägrat lön och hade kunnat bo under en presenning.
Daniel: Du hade passat i pingströrelsen.
Mikael: Enda anledningen att jag inte hamnade i ett radikalare samfund är nog att jag har en så stark tradition av svensk-kyrklighet med mig. Kanske hade jag också varit helt utmattad i 30-årsåldern annars. Det bromsade upp mig att Svenska kyrkan är lite trögrörlig.
Om sekterism
Daniel: Är pingströrelsen en sekt?
Mikael: Nej, då skulle vi inte sitta här i kväll. En sekt är att man har nog med sitt eget och har alla svaren. Och då bjuder man inte in någon från en annan kyrka.
Mogren berättar hur han som brinnande 20-åring var nedstämd av dystra miner bland kyrkvärdarna i sin egen kyrka. Vid ett tillfälle var han nära att följa med ett ungt par som berättade om Jesus med en fantastisk energi på en tågstation. Först senare förstod han att det var en väldigt sluten grupp han mött.
Mikael: Är man lite bränd av gamla trötta kyrkor är det lätt att falla för sektraggare. Man får ny energi. Luther hade ord för det här: "inkrökt i sig själv". Det är klart det är farliga saker vi jobbar med.
Om bön och meditation
Daniel: Du skriver att bön och även meditation hör hemma i kyrkan. Det kan vara lite svårsmält för en frikyrkomänniska som mig. Men det beror självklart på vad man laddar meditation med.
Mikael: Jag förhåller mig till den andliga ekonomin som spirar. Utanför kyrkorna lär man sig att be, fast avkristnat. Yoga och mindfulness är metoder för att uppnå något som liknar bön. Jag kan inte frånkänna de metoderna att vara effektiva. De ger naturligtvis något. Men jag säger att vi har något bättre. Vi har en riktning mot Jesus, och det är mycket mer spännande.
Om tungotal
Mikael: Jag har inte själv tungotalets gåva, men jag har många kamrater som har det, och talar innerligt och övertygat om det underbara i tungotalet. Och det tror jag på, och möter med den största respekten.
Daniel: Jag har sörjt mycket över att vi har haft ett så svagt ledarskap och felaktig förkunnelse i pingst-karismatiska sammanhang att karismatiken blivit lika med känslor. Visst kan karismatik påverka mina känslor, men det är en erfarenhet mer än en känslomässig upplevelse. Jag blir inte besatt av helig Ande, utan uppfylld.
Mikael: Men du gör skillnad på Andens gåvor och Andens frukter?
Daniel: Tyvärr har jag ibland mött sura tungomålstalare. Människor där bara relationen till Gud spelar roll, och sedan är det inte lika viktigt hur man behandlar sin medmänniska eller sanningen. När det karismatiska livet är viktigare än den karismatiska frukten är någonting skevt. Här krävs ett moget ledarskap.
Om att vara kyrklig ledare i Sverige i dag
Daniel: Det är ju inte så jättehippt att vara kyrklig ledare om vi ska vara ärliga. Eller hur?
Mikael: Åk till USA ett tag, där är man verkligen populär som präst och pastor.
Daniel: Jag var på världspingstkonferensen i Brasilien. Den stora pingströrelsen där startades av två svenska missionärer. Som svensk och pingstvän öppnas alla dörrar när du kommer dit.
Om att möta tiggare
Daniel: Du har imponerat på mig när du berättat att du alltid hälsar i hand på tiggare.
Mikael: Jag hade kunnat sitta där själv, och då skulle jag vilja att någon hälsade i hand på mig. Jag är samma som dem. Och nog kan man vara tiggare även fast fasaderna är polerade. Här talar jag även för egen del. Att man har guldkors på magen är ingen garanti för att det inte finns nöd.
Om att bli lycklig som kristen
Mikael: Kristen tro är inget lyckopiller. Jag har djupt i min tradition att vi inte är kristna för att bli lyckliga, utan för att överleva. Om två familjer bor bredvid varandra så är det inte säkert att den kristna familjen är mindre drabbad av olyckor och frestelser. Men man har ett djupare hopp.
Daniel: Jag tycker att kristen förkunnelse har utvecklats alltför mycket terapeutiskt i den miljö jag rör mig. Evangeliet uppfattar jag mer som livsförvandling och liv som inte är på skalan av "wellbeing" (att må bra).
Mikael: Det får inte bara vara bekräftelse i den kristna förkunnelsen. Det måste också handla om "bekraftelse", att det kommer kraft. Om det bara handlar om hur jag har det med min egen hälsa och mitt eget inre system så kommer jag aldrig utanför mig själv. Men vi kristna kan förkunna om den Gud som bryter in utifrån med Guds Ande, med Kristus, med nytt liv.
---
Mikael Mogren:
- Tjänst: Biskop i Västerås stift, Svenska kyrkan.
- Ålder: 47 år.
- Bor: Västerås.
- Uppvuxen: Zinkgruvan i Närke.
- Bok: "100 frågor om Gud och 200 svar" (Verbum).
Daniel Alm:
- Tjänst: Föreståndare för Pingst – fria församlingar i samverkan.
- Ålder: 44 år.
- Bor: Västerås.
- Uppvuxen: Björköby, utanför Vetlanda.
- Bok: "Tilll uppbyggelse" (Sjöbergs förlag).
---
