Kirk Franklin anländer till Gullbrannafestivalen i svarta mjukisbyxor och vita hopp-in-tofflor i plast. Bara festivalfunktionärerna och hans egen crew ser när han glider ur baksätet på den svartglänsande BMW:n, sträcker på benen och går runt och hastigt trycker vars och ens hand innan han försvinner in backstage. Han kommer direkt från Norge där han kvällen innan har spelat med sitt stora band på Skjaergårds Music & Mission festival. Gullbranna har genom åren utvecklat ett samarbete med den norska festivalen för att lättare kunna erbjuda större internationella akter som just Kirk Franklin.
Senast Kirk spelade i Sverige var 2012 i Filadelfiakyrkan i Stockholm, men själv har han ingen riktig koll på hur många gånger eller vilka ställen som han spelat på här. Jag påminner honom om Globenspelningen 2009 och han tror sig minnas den sfäriska arenan. ”Var det bra?”, frågar han. ”Det var bra”, svarar jag. ”Det var mycket speciellt”.
Du lät Samuel Ljungblahd sjunga en låt och efteråt sa du att ”jag tror att vi måste börja prata om att ta dig till Amerika”. Kommer du ihåg det?
– Ja, jag tror att jag sa så. Men jag har inte träffat honom på fem år. Jag måste kolla vad som händer. Hur har han det? Har han sjungit mycket här?
Joråsåatt ... Jag berättar för Kirk om Samuel Ljungblahds sånginsats på det svenska prinsbröllopet, att han sjöng gospel som utgångsmarsch och att det hela blev enormt uppmärksammat av medierna och en av de stora snackisarna efter bröllopet.
– Wow! Det är stort, mannen! Det är vackert, säger Kirk.
– Det är det gospel är till för. Den finns för att föra skapelsen närmare sin skapare. Det är musik som kommunicerar en djupare berättelse om kärlek som vi alla blev skapade till. Den berättar vad som är vårt syfte och vem som är källan till livet.
Kirk Franklin kommer nästan i predikotagen när han börjar lägga ut texten om gospelmusikens förmåga att tala till människors hjärtan. Men jag vet att tiden är knapp så jag skyndar mig att fråga om nya albumet som Kirk är mitt uppe i att spela in.
Berätta om plattan, manar jag.
– Du vet, jag kämpar för att med Guds nåd göra det bästa jobb jag kan och ge det 700 procent. Jag tänker göra allt jag kan för att fortsätta dialogen om den största romansen någonsin.
Han pratar förstås om hur Gud älskar alla människor, men orden förblir outtalade för sådant ska ju en journalist på en kristen tidning fatta utan att man säger det rent ut.
Nu för tiden fokuserar Kirk Franklin på att skriva och arrangera låtarna. Sjungandet överlåter han mest till andra, men vilka gästartister det blir på skivan är ännu inte klart.
– Vi får se. Vi jobbar fortfarande på det. Men jag uppskattar verkligen sångerna som Gud har gett mig till albumet. Du vet, man gör sitt jobb och låter Honom göra sitt.
Om allt går som planerat kommer nya albumet ut i november. Vad det ska heta är ännu inte bestämt men i sitt huvud har Kirk en skivtitel som han går och smakar på, men inte vill avslöja än. Jag undrar om vi kommer att få höra något smakprov från den kommande skivan, men Kirk slår ifrån sig bestämt.
– Åh, nej! Åh, nej! Det är som ett barn, förklarar han. Första gången du visar upp ett barn för folk så vill du vara säker på att det är ordentligt klätt, du vill försäkra dig att allt sitter som det ska.
Samtalet glider snabbt vidare till att handla om de omfattande förändringar som musikbranschen går igenom.
Hur mår den amerikanska gospelscenen nuförtiden?
– Olyckligtvis är den amerikanska gospelscenen fortfarande en del av musikindustrin, så det som händer i musikindustrin händer också i gospelmusiken. Vi är alla i en process där vi ska passera de här djupa och svåra vattnen, där det handlar om hur man får ut musiken till människor på ett sätt som de uppskattar, där de respekterar den, vill köpa den och ser den som värdefull. Vi går alla igenom den processen och vi vet inte svaret. Jag tror att vi alla måste ringa Taylor Swift och be om hjälp, säger Kirk Franklin och skrattar avväpnande.
Ser du några ljus i mörkret?
– Taylor Swift!
Nytt skratt.
Att Kirk Franklin skämtar om Taylor Swift har sin grund i en omskriven händelse tidigare i somras då den unga amerikanska popstjärnan och låtskrivaren fick det mäktiga teknikföretaget Apple på knä sedan bolaget först vägrat att betala royalty till alla artister för de tre första månaderna när företaget lanserade sin utmanare till Spotify. Men sedan Swift på Twitter deklarerat att hon minsann inte tänkte upplåta sin musik på sådana villkor svängde Apple och gick med att på att ge musiker och låtskrivare betalt.
Kirk Franklin fördjupar sitt resonemang om gospeln och musikbranschen:
– Du vet, gospelmusiken kan aldrig förlora. Dess djupaste mening är att förkunna de goda nyheterna om Jesus Kristus, att dela det budskapet om kärlek och hopp på alla tänkbara sätt. Det är vad vi gör och det är vad vi alltid ska fortsätta att göra.
År 2015 fick en tung start för gospelmusiken när Andraé Crouch, en av den moderna gospelns mest tongivande låtskrivare och artister, den 8 januari fick sluta sitt jordeliv, 72 år gammal.
– En mycket svår början på det här året och jag var där på begravningen. Det komiska är att den begravningsgudstjänsten verkligen inspirerade mig till det här albumet. Andraés inflytade på den kristna musiken, hans inflytande på kyrkan och hans inflytande på sin samtid var så djupgående och jag började spela en av hans sånger igen. Du vet, den gamla sången han gjorde – ”Take me back”.
– Jag fortsatte att spela den sången om och om igen, för den blev som min bön. Att Gud ska ta mig tillbaka till den platsen där motiven och stigarna är rena, där planen är ren.
Det knackar bestämt på dörren till logen där vi sitter och någon (turnémanagern?) ropar ”Three!” – tre minuter! Jag skruvar lite stressat på mig i soffan, men Kirk är lugn som en filbunke: ”Nej, nej, fortsätt bara”, manar han. Så jag fortsätter med några sista frågor och undrar om det är så att Kirk Franklin känner att han har samma respekt som Andraé Crouch fick erfara även från den profana delen av musikindustrin.
– Är det så så är jag tacksam för det. Men det kan aldrig vara mitt mål. Mitt mål är att förbli vertikal och låta bitarna falla på den plats där det är meningen att de ska vara. Du vet, jag är inte alltid så bra på det och det har hänt i vissa tider att jag har misslyckats, men jag kämpar. Yeah!
Inspelningsapparaturen visar 9:57. Kirks bakgrundssångare väller in i logen och intervjutiden är obönhörligen slut. Endast kvällens konsert återstår och där på scenen möts Kirk och Samuel Ljungblahd ännu en gång. Inga löften utväxlas den här gången. I alla fall inte så publiken hör.
I mitt stilla sinne tänker jag att Samuel Ljungblahd vore ett perfekt val när de där rösterna till nya albumet ska väljas ut.
Snälla Kirk, säg att det går!
Läs också: Kirk Franklin om hur han blev fri från porren
---
Fakta: Kirk Franklin
Född: Den 26 januari 1970.
Gör: Musiker, låtskrivare, kör- ledare, skivproducent.
Familj: Gift med Tammy, fyra barn.
Bakgrund: Började spela piano vid fyra års ålder. Ledde sin första kör när han var elva. Är i dag en av den moderna gospelmusikens största profiler.
Skivor: Har gett ut tolv egna album sedan debuten med sin grupp The Family 1993 (samlingsskivor undantagna). Nummer tretton är under inspelning.
Sverigebesök: 2008 – Örebro (Conventum), 2009 – Stockholm (Globen), 2012 – Stockholm (Filadelfiakyrkan), 2015 – Halmstad (Gullbrannafestivalen).
---
