"Trosbeviset" kommer att visas nu till helgen i S:t Nicolai kyrka i Trelleborg. Filmens huvudkaraktär är konstnärens mamma, som är svårt sjuk i alzheimer. Vi möter henne när hon sitter modell för ett porträtt, som sonen målar. Vid hennes sida finns hennes man. Han håller henne i handen och tröstar då och då.
Vem blir vi när språket försvinner? Vem finns där hos oss när vi försvinner in i tystnadens korridorer? Är intigheten slutet? Och hur blir det för den som blir lämnad kvar?
Berättaren i filmen, filmens "jag", reflekterar över mammans situation, men också över livet, kärleken – och inte minst, tvivlet. Tvivlet, kraven på kärleksbevis från den man älskar, förs fram av Tomas tvivlaren, han som kräver att få sätta fingret i Jesu sår för att tro på att mästaren inte övergivit honom. I filmen är Tomas tvivlaren en man som sitter stum, blicken är forskande, tvivlande.
– Filmen handlar om kampen mot känslan av hopplöshet då man är på väg att förlora sin mamma. Detta relateras till berättelsen om Tomas, den tvivlande lärjungen, berättar Johan Falkman.
Konstnärens mamma, Ingemo, vårdas på Östergårdens demensboende i Trelleborg. I filmen får vi se hur hennes vardag kan se ut. Men med i filmen finns också Jesus, ibland tar han med sin sårade kropp mammans plats i sjukhussängen, eller hjälps upp i rullstolen av en vårdare. Johan Falkmans film är en stark berättelse som gestaltar både sorg och förlust, rädslan över att bli utslängd i världen utan en hand att hålla i – och en berättelse om kärlek. En kärlek som sträcker sig ut i världen och samtidigt når genom språklöshet och mörka rum.
"Trosbeviset" är inte en traditionellt berättad film, utan en konstfilm. Istället för ett traditionellt linjärt berättande med hjälp av dialoger finns här poetiska bilder, musik, och en berättarröst. Uttrycket är enkelt men mycket personligt.
Bakgrunden till att filmen gjordes var en inbjudan till konstnären från ett museum i Quito, Ecuador, om att ställa ut sin konst.
– Till utställningen, som börjar 27 april nästa år, gjorde jag målningen av min mamma på Östergården, som en del av en diptyk där den andra målningen visar tvivlaren Tomas som sticker fingrarna i Jesu sår, omgiven av mig själv, Jesu mamma Maria och Johannes, berättar konstnären.
Johan Falkman fick därefter en fråga från kyrkoherden i Trelleborgs församling om han även ville göra något för Trelleborgs kyrka.
– Då bestämde jag mig för att utveckla arbetet ytterligare.
Johan Falkman bor idag i Malmö. Han har studerat konst i New York, och fick sitt genombrott med porträttutställningen "Medicinens ansikte - porträtt av läkare i Lund" på Kulturen i Lund 2006. Året efter fick han i uppdrag att måla en monumentalmålning över Trelleborgs hamns historia. Johan Falkman är annars mest känd för sina porträtt. Hans senaste stora verk är den så kallade Hörbymålningen, som blev mycket omdebatterad 2012, särskilt för att kommunalrådet Lars Ahlkvist fanns med på målningen. Till vårens utställning i Quito gör Johan Falkman ett 40-tal porträtt, bland dem finns porträttet av hans mamma.
På söndag kväll visas filmen under en föreställning i kyrkan, där den halvtimmeslånga filmen utgör grunden. Medverkar gör också organisterna Per Fredendahl och Carl Adam Landström, konstnären själv, samt koreograf Emma Ribbing med dansarna Maria Naidu och Khamlane Halsackda.
