Kultur

Ylva Eggehorn skriver om barnens vän Jesus

Jesus var den första personen någonsin i historien som lyfte upp barnen.Ylva Eggehorn har skrivit Bibelns berättelser för dagens barn. En kärleksförklaring och ett bemyndigande av barnen. En berättelse där huvudbudskapet är att alla får vara med.

Ylva Eggehorn tvekade när hon fick ärkebiskopens förfrågan om att skriva bibelns berättelser för barn. Boken utkom i mitten på november lagom till Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012 som samlade mer än tusen deltagare. Utgångspunkten för mötet var FN:s barnkonvention som värnar barnens rättigheter och även barns rättighet till en andlig utveckling. Det är det som Svenska kyrkan tagit fasta på, att ge redskap och möjligheter för barns existentiella behov. I projektet ingick även en ny Bibel för barn.

Att just Ylva Eggehorn fick frågan är inte så märkligt. Hon satt med som stilistisk referent vid översättningen av Bibel 2000, hon har skrivit böcker om Bibelns kvinnor och män och inte minst, hon har en personlig gudstro och en fängslande litterär förmåga.

Ändå var hon tveksam. Ansåg att det var en omöjlig uppgift. Hon såg farorna.

– Det är lätt att bli beskäftig, moraliserande, sentimental, sagoaktig eller försöka uppfostra barnen. Den risken finns alltid när en vuxen ska berätta något angeläget för barn.

Ylva är väldigt tydlig med att det inte är en komplett Bibel hon skrivit. Hon har valt ut vissa berättelser och valt bort andra. Berättelserna är också tolkade genom hennes ögon.

– Varje läsning av Bibeln är en tolkning. Bibeln är skriven av människor som varit inspirerade av Helig Ande. Det finns ingen urversion av Bibeln, det är budskapet som är det viktiga.

Det finns ett mycket tydligt bottom-up perspektiv i boken ”En vän från himlen”. Den sista ska bli den första, den minsta ska bli den största och den som vill bli störst ska bli de andras tjänare. Den gudomliga makten är något helt annat än den världsliga makten, den manifesteras i det maktlösa och värnlösa. Således kan den gudomliga kärleken och förlåtelsen aldrig förtjänas, vinnas eller köpas, den kan bara tas emot med öppna händer, utan förbehåll, som ett tryggt barn förlitar sig på en god förälders kärlek.

För varje författare är bokens grundstruktur ett av de allra största problemen. Hur ska berättelserna berättas? Tanken var att boken skulle kunna läsas i delar, men också som en helhet. En berättelse rakt igenom.

– Att boken skulle börja med ett barn var viktigt. Direkt när jag började tänka mig in i barnets tankevärld kom också djuren, därför finns det en vallhund med också från början. En hund som förstår att något ovanligt har hänt, ett barn gråter någonstans.

Den första delen av boken handlar om Jesus, hans människoblivande och hans budskap. Del två handlar om berättelserna ur Gamla testamentet som Jesus hörde som barn. Den tredje delen handlar om himmelriket på jorden, om hur Jesus gör allt för att visa hur mycket Gud älskar alla människor och bryr sig om dem.

Ylva Eggehorn skrev boken på rekordtid, bara ett halvt år ifrån det hon satte igång var hon klar. Den sista månaden var hon också på en resa till Sinaiöknen där hon bodde i ett beduinläger.

– Det var fascinerande, att få den rätta miljön, uppleva den obevekliga öknen, se och höra åsnor och kameler. Jag såg den brinnande busken i Katarinaklostret, det var ingen liten buske utan ett stort och högt träd. Nedanför fanns en brandsläckare. För säkerhets skull. Det finns en växt i öknen som antänder av sig själv.

Jungfrufödseln, om Jesus gick på vattnet eller inte, exakt hur och när de olika djuren och människorna skapades är ingenting som Ylva gått in på i detalj. Inte för att hon själv tvivlar men för att hon tycker det är en 1800-tals diskussion som inte passar in i sammanhanget. Gud går inte att vetenskapligt bevisa. Kristen tro går bortom de positivistiskt skolade vetenskapsmännens kausala orsakssamband. Det är mysteriet, det revolutionerande tankesättet som Ylva lag ner sin själ i.

– Boken är inte i första hand tänkt för barn till varmt troende föräldrar. De får förhoppningsvis Bibelns berättelser berättade för sig ändå. Jag hoppas att helt vanliga sekulariserade föräldrar ska upptäcka att Bibelns berättelser är viktiga som en motvikt till all den yta, konsumism och karriärism som vår tid kännetecknas av.

Den som letar efter berättelsen om Abraham och Isak på Moriaberg letar förgäves i Ylvas tolkning av Bibeln.

– Den berättelsen är alldeles för svår för ett barn. I dag offras barn hela tiden, jag tror att den finns i Bibeln för att berätta att tiden var över för barnoffer. Jag koncentrerade mig i stället på berättelsen om Ismael och Hagar. Slavkvinnan som drevs ut i öknen med sin son. Hon är den första ensamstående mamman i Bibeln och jag tror att många barn kan känna igen sig i den situationen. Ismael och Hagar är skyddslösa, utdrivna i öknen, utan mat och utan vatten.

Ylva skriver om den hårt pressade Hagar: "Det händer nästan aldrig att en mamma lämnar sitt barn som håller på att dö. Men när man har det riktigt, riktigt svårt och kanske håller på att dö själv kan man nästan bli som en annan människa. Man orkar inte känna det som man innerst inne känner".

Där i den yttersta desperationen hör Hagar rösten igen. Seendets Gud – Hagar är den enda som benämner Gud med det namnet – gör henne uppmärksam på att det finns en vattenkälla precis intill. Hagar och Ismael kunde gå vidare och hittade människor som kunde hjälpa dem.

Som vuxen läsare blir jag fascinerad över nytolkningar och nya frågeställningar som jag inte upptäckt i den vanliga läsningen av Bibeln. Som att Rebecka tog sin barnflicka Deborah med sig när hon lämnade Ur, sin barndomstrakt för att gifta sig med Isak. Hon begraver sedan Deborah under Tårarnas träd. Kapitlet avslutas sedan: "Varenda människa borde få ha en egen Gråtek".

Ja, varför inte, en plats att gråta vid, särskilt för människor som tvingas dag efter dag att ”gå på vatten”. För det är egentligen det livet ofta handlar om, menar Ylva. Att bildlikt talat tvingas ut på djupt vatten, utan att vara säker på att livet verkligen bär.

Ylva berättar att hon nyligen läst forskning om barns andlighet där det framgår att barn föds med en andlig kompetens. De lever i relation till djuren, naturen, medmänniskorna och Gud. Men i skolåldern socialiseras barnen in i ett individuellt tänkande, andligheten dekonstrueras och faller i glömska.

---

Fakta:

  • Så många bilder hittar du i boken "En vän från himlen".

---

Fler artiklar för dig