- Biografi
- “Samtal med mig själv”
- Nelson Mandela
- Översättning: Per Nyqvist
- (Norstedts)
“Ett helgon är en syndare som aldrig slutar att anstränga sig”. Så skriver Nelson Mandela i ett brev till sin hustru Winnie när hon sitter fängslad i Kroonstadfängelset 1975. Brevet inleder också boken om hans liv, “Samtal med mig själv”, som nyligen kom ut i svensk översättning.
Precis som mannen bakom orden är boken ett brokigt hopplock av livserfarenheter, politik och kärlek. Kämparglöd och sorg. Oräkneliga nederlag och häpnadsväckande segrar.
Bilden av mannen Mandela, eller "Madiba" som hans folk vördnadsfullt kallar honom, växer långsamt fram i en väv av texter. Ömma brev till familjen och de närmaste i kampen för frihet. Nedskrivna samtal med reportrar och rådgivare eller lösryckta anteckningar på köksalmanackor och i skrivblock. Sammansatta i kronologisk ordning bildar de, trots sin brokighet, en tydlig berättelse som är närmast omöjlig att lägga ifrån sig.
Vi får möta Mandela först som ung man av hövdingaätt, född att en dag sitta på tronen. Sedan i mötet med politiken och den begynnande kampen mot apartheidsamhället, som skulle komma att bli en oskiljaktig del av hans person och förändra hans liv. Vi följer honom bort från fru och älskade döttrar. Under jord, i oändliga maskeringar och ständig oro. Till fängslandet. De 27 monotona och slitsamma åren i fångenskap. Ut i frihet efter ett liv utan rättigheter, till de efterföljande kaosåren och slutligen presidentskapet. Till det nya Sydafrika, format av alla hans, och många andras, uppoffringar.
"Samtal med mig själv" är framför allt ett välordnat och dramaturgiskt hopfogat arkiv av texter. Trots att inget annat narrativ än Mandelas egna anteckningar och brev driver historien framåt framstår den lika helgjuten som om den berättats av en romanförfattare. Och kanske finns dess styrka just i de spridda, personliga anteckningarna. Stora och små händelser sida vid sida. Tragedier, inköpslistor, kärleksbrev och visdomsord på rad efter varandra. Ett liv i partiklar. "1 september 1986: Zondo, Sipho Bridget Xulu och Clarence Lucky Payi avrättade. 1 oktober 1986: Fick teveapparat".
I bokens texter framstår Mandela som en lågmäld och eftertänksam man, som sällan brusar upp eller förhastar sig. Han är vältalig och fängslande i sina ord, men samtidigt mild och aldrig ohövlig, ens mot sina värsta plågoandar. Här någonstans tror jag att hemligheten bakom Mandelas storhet finns att finna. I hans totala vägran att någonsin tala illa om sina fiender. I hans envisa tro att alla går att förhandla med. Och i hans ständiga sökande efter egna fel och brister att rätta till.
