1989: Vind över vatten.
Betyg: 5 Banbrytande när den kom och fortfarande en klassiker. Rockmusik i nya kläder tog plats i gudstjänstsammanhang på ett sätt som kändes självklart. “Smaka och se” och “Glädjetåg” är bara två av guldklimparna.
1992: En vandrares väg.
Betyg: 3 Lite rockigare än debuten. Redan här har Bengt Johansson etablerat sitt gitarr-gnistrande sound. Även textmässigt fullt av igenkänning med naturbilder och befriande okyrkligt ordval. Stabila sånger, men lite mer anonyma denna gång.
1994: I vindens riktning.
Betyg: 5 Bara “Helig mark” och “I din öppna famn” på en och samma skiva är rena knockouten. Men här serveras även tyngre låtar som “Frågor och svar” och “Gud söker kontakt”. Dessutom är “Inifrån och ut” ett litet mästerverk.
1996: Fästpunkt.
Betyg: 3 Ännu ett stabilt album, men sångerna har inte haft samma överlevnadsfaktor som andra. Bengt Johansson Band är en samling helt grymma musiker och deras lekfullhet räcker långt. “Lova Herren min själ” är en personlig favorit.
1997: Platsen för mig.
Betyg 4 Ingår i lovsångsserien “Davids hjärta” och så här långt den mest gudstjänstfokuserade skivan från Bengt. Genomgående starka sånger. Innehåller även Bengt Johanssons svenska översättning av världshiten “Ropa till Gud”.
1999: Ut ur ensamhet.
Betyg 5 “Det vore bra” missade en Svensktoppsplats vilket säger mer om programmet än om skivan som är värd att ständigt återvända till. Album med märgstarka texter om att få ordning på livet med Gud. “Bilden av Dig” är nog Bengts mest träffsäkra.
2000: Helt liv.
Betyg 4 Rock och psalm i skönaste symbios. Delvis nya musiker men soundet känns igen. Inte minst gitarrspelet där Bengt briljerar i vanlig ordning. Språkligt sett känns det lite mer inomkyrkligt, men knappast otillgänglig tack vare rikt bildspråk.
2001: Återkoppling 1970-1987
Samlingsskiva - betygsätts ej. Innehåller en del godbitar från tiden före “Vind över vatten”. Bland annat “Tanterna” från Terra Nova-tiden och “Clownernas planet” från Johanssons soloalbum med översättningar av Bruce Cockburn-låtar.
2002: Den bästa resan.
Betyg 4 Countryinfluenserna vi blivit vana vid gör på allvar sitt intåg i och med att Paul Börjesson tar vid som producent. Glimrande låtsamling och såväl Viola Grafström som Ulf Christiansson sjunger med Bengt. En tidlös klassiker.
2003: Psalm.
Betyg: 4 Gamla psalmer plockas upp och får nytt liv, framförs med sådan självklarhet och nerv att det känns som han själv skrivit dem. “En ton från himmelen” skivans allra starkaste spår, en tidlös klassiker som bara växer.
2004: Spår (89-04)
Samlingsskiva - betygsätts ej. Dubbel-cd med 30 låtar. En är nyskriven - “Så kom du in” - och fyra är inspelade i nya versioner. Urvalet är inget att klaga på. Det finns som bekant massor att ta av.
2005: Ett ögonkast från dig.
Betyg: 3 Något av en mellanskiva: Bra, men inte så knockande som flera andra skivor. Lite ojämn. Men här finns flera pärlor, exempelvis “Ingen ensam” och “Ditt lov” (duett med Ulf Christansson) är två exempel.
2007: Icon.
betyg 2 Några av de största Johansson-klassikerna översatta till engelska, och sju nyskrivna på samma språk. Bra musikaliskt, förstås, men jämfört med övriga skivor står det sig slätt. Det är på svenska han hör hemma.
2008: Sånger för vägen
Senaste skivan är också en av hans allra bästa. Här finns låtar av typiskt snitt, men som inte alls känns upprepande av historiska alster. En mycket god återuppfinning av sig själv. Dessutom fantastiska “Sång till far”.
