Bokrecension: “Om det så skulle kosta mig livet” av Margaretha Stureson (Libris).
Vad är det som gör att en människa stannar kvar i en församling där hon eller han utsätts för dagliga kränkningar och psykisk misshandel?
För många av oss är detta en gåta. Vilka mekanismer är det som gör att man helt enkelt inte reser sig upp och går?
För alla som undrar är den här boken viktig läsning. Margaretha Sturesson berättar om hur hon och hennes man kom till Kristet center syd i Höör, fyllda av entusiasm och med visionen som de delar med sin karismatiske pastor: att nå hela Skåne genom sitt församlingsbyggande. Och så småningom ännu längre.
Margaretha Sturesson är en välutbildad fyrabarnsmamma, hon är socionom och hennes man har ett arbete inom näringslivet.
Kristet center syd bygger upp en församling, ett konferenscenter och en skola. Margaretha blir snart ansvarig för skolan. Till en början går allt bra, och familjen bidrar också ekonomiskt genom att låna församlingen pengar.
Men fjorton år senare ligger Margaretha med rött vak på en psykiatrisk avdelning. Det tar ett och ett halvt år innan hon kan lämna avdelningen.
En del av rehabiliteringen - gissar jag - är att skriva den här boken.
Karaktären är dagbokens, vi får följa Margarethas funderingar, ta del av hennes mardrömmar och får så småningom mer och mer av bilden klar för oss. Hennes egna ord blandas på ett effektivt sätt med noteringar från läkare och terapeuter.
In i det sista, innan allt bryter samman, är Margaretha lojal mot sin församling och sin pastor. Det är kanske detta som förvånar mig allra mest i den här skildringen av psykisk misshandel i Guds namn. Margaretha utsätts för dagliga och timslånga andeutdrivningar, hon isoleras och får inte prata med någon för att hon är "besatt av onda andar". Hon får rulla in bakvägen, om hon kan, med sin rullstol som hon behöver på grund av en ryggskada.
Det är förfärlig läsning. Vi får följa en människa som mobbas och drivs till självmordets gräns.
Det bör tilläggas att Margaretha Sturesson aldrig tidigare haft psykiska problem.
Varför stannar hon? Varför är hon lojal, år efter år, till och med efter sammanbrottet?
Jag tror att en del av förklaringen finner vi tidigt i boken, där Margaretha och hennes man för första gången kommer i kontakt med en annan typ av pastorer än dem de hittills mött i Svenska kyrkan: “Bilden av en riktig pastor är mycket olika den bild vi haft av prästen i de församlingar där vi gått tidigare. En pastor står liksom höjd över allt mänskligt och ska inte ifrågasättas.”
Denna idoliserade bild av pastorn gör att Margaretha finner sig i allt som pastorn gör och bestämmer. Det är en blind auktoritetstro; inte förrän Margarethas man säger att hon får välja mellan pastorn och honom, gör hon sitt val, (som tur är vinner inte pastorn).
Säkert finns det många andra förklaringar till de övergrepp som skildras här. Margaretha ger oss inte alla svar, men mycket viktiga nycklar, genom sin starka och modiga berättelse.
Då och då känner jag dock att texten hade mått väl av att redigeras hårdare; det blir ibland väl många upprepningar av de långdragna andeutdrivningarna. Det hade gett boken ännu mer styrka om vi fått se mer av församlingens vardag och teologi. Hur lät predikningarna? Vilka människor kom till församlingen? Hur såg ekonomin ut? Hur såg det sociala livet ut?
Här glimtar bilder fram, men man känner att man gärna skulle vilja ha en mer heltäckande bild av församlingslivet - mest för att förstå mer av det som drabbat Margaretha.
Vad jag vet i skrivande stund finns församlingen i Höör kvar och är fortsatt verksam. Ännu en före detta församlingsmedlem har trätt fram och berättat om andliga övergrepp.
Må många läsa Margarethas bok. Innan de går in i församlingen i Höör.
