Det finns inget som ungdomar i dag tänker så mycket på, men pratar så lite med oss om, som kärlek, sex och samlevnad. Vi pratar inte heller mycket med dem. Kanske för att vi inte vet vad vi ska säga. Nyligen hade jag förtroendet att undervisa och samtala med ett 50-tal unga vuxna i en av våra större frikyrkor. Flera sa att de mått dåligt av den undervisning de fått. Många tjejer hade fått höra att om de haft sex före äktenskapet var de som en äppelskrutt som ingen vill ha.
I dag har vi i stället drabbats av beröringsskräck och säger ofta ingenting av rädsla för att skuldbelägga. En fråga många har är hur man blir attraktiv och omtyckt. Vi behöver då påminna om att vi blir förälskade av utsidan, men sedan kommer vi mest att älska insidan. Många undrar hur man hittar den rätte. Det vi först attraheras av är ofta inte det som gör att relationen håller. Omtänksamhet, goda värderingar och en stark karaktär är viktigare än att hon eller han är karismatisk, snygg och sexig. Men den största utmaningen är inte att hitta någon att älska utan att älska den vi hittat. Det måste vi bli mycket bättre på att samtala om, både hemma och i kyrkan.
[ Debattkrönika: Sex är ju alltid intressant - eller? ]
Den vanligaste frågan är kanske fortfarande när det är rätt att börja ha sex. Där säger vi olika saker. I Pingst säger man att sex hör hemma i äktenskapet. I Equmeniakyrkan är det däremot inte lika tydligt. Att vänta var inte svårt på Jesu tid, när många gifte sig när de var 14–15 år. I dag gifter vi oss ofta först när vi fyllt 30.
Tror vi Bibelns vägledning att sex hör hemma i äktenskapet fortfarande gäller? I så fall kanske vi kan undervisa så här:
Bibeln har många höga ideal som vi inte ifrågasätter, trots att vi inte lever upp till dem. Vi ska älska vår nästa som oss själva och inte samla skatter på jorden. Att vänta med sex kan vi också ha som ett ideal. Men utan att anklaga oss själva så hårt, när vi inte lyckas leva upp till det, utan se på oss själva som Jesus såg på kvinnan som begått äktenskapsbrott. Han dömde henne inte, men sänkte heller inte idealen.
Ska vi gifta oss eller vara sambo? Det är också en vanlig fråga. Vi bör då visa att äktenskapet, som är Guds tanke, är den överlägset bästa samlevnadsformen. Gifta par ställer upp mer för varandra och är inte otrogna lika ofta. Gifta föräldrar skiljer sig inte lika ofta som samboföräldrar. Kvinnan njuter också mer när ett gift par har sex. Givetvis på gruppnivå – inte i varje enskilt fall. Vi behöver prata mer om samlevnad både hemma och i kyrkan – men inte bara om sex. De här frågorna är minst lika viktiga – kanske viktigare.
[ Frida Park: Platsen för sex är i ett livslångt äktenskap ]
