Återigen står världen i brand, och mitt framför våra ögon finns kallelsen att ge något livsavgörande till medmänniskor som inget har. Men hur ser den kallelsen ut i dödens och flyktens Europa? Vad är ett kristet gensvar på det som sker just nu?
Dels handlar det om bön. Varje dag klockan 16 svensk tid ber både judar och kristna i Ukraina utifrån Psalm 31 i Psaltaren. Tänk om du skulle ansluta. De gamla slitstarka orden i psalmen får plötsligt ny märg och laddning med kriget som fond: “Till dig, Herre, tar jag min tillflykt … Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning … Förbarma dig Herre, jag är i nöd.”
Be med de troende i Ukraina och våga tro att det spelar roll. Vid ett av de extrainsatta bönemötena i vår kyrka häromdagen fick jag en klump i halsen av allvaret, men också av tilltron till att våra böner förändrar världen.
Med knäppta händer bar vi en sårad värld inför barmhärtighetens konung, och jag vill tro att det inte var förgäves.
Glöm inte att om Matteus 25 stämmer har du inte kommit hit för att ge dessa människor Jesus, du har kommit hit för att finna honom.
Och dels handlar det om handling. Men när vi talar om att betyda något för en annan människa får vi ofta bilder av Moder Teresa och andra superhjältar i huvudet. Detta har hjälpt oss föga, då de stora idealen är utom räckhåll. Johannes Crysostomos, en av den tidiga kyrkans ledare och predikanter, påminner oss om att Jesus i texten om “det ni gjort för en av dessa mina minsta, det har ni gjort för mig” ger oss alldagliga och väldigt enkla exempel.
Jesus säger inte: “Jag var sjuk och ni helade mig. Jag var i fängelse och ni befriade mig.” Nej, exemplen är snarare inom räckhåll för varje människa som önskar betyda något.
När en fängelsepastor skulle börja sin tjänst på ett stort amerikanskt fängelse blev han tagen åt sidan av en äldre kollega: “Bill, glöm inte att om Matteus 25 stämmer har du inte kommit hit för att ge dessa människor Jesus, du har kommit hit för att finna honom.”
[ Fredrik Lignell: Om vi tystar vår inre röst kan allt gå överstyr ]
Världen är fullspäckad med Gud. Han finns i varje gathörn, på varje anstalt och i varje bostadsområde. Just nu finns han också på bussar och till fots mot Sverige och andra mottagarländer, och kanske kommer han en dag att säga: “Jag var på flykt från Lviv, och ni var vänliga mot mig. Ni samlade in kläder och skyddade oss mot kylan.”
I natt sover han på en madrass i en kyrka någonstans i Sverige eller hemma hos en familj som öppnat sitt hem. Han är fem år gammal och lite lättad mitt i allt. En vänlig tant har just gett honom en nallebjörn och en god kvällsmat.
