De finns överallt, klyschorna. För den som gillar att lyssna på Radiosporten är de liksom en del av själva underhållningen. Det finns visst fog för att skälla på klyschan, då den ibland är så malplacerad att man undrar hur den kom dit. Samtidigt kan den vara användbar och fylla en alldeles utmärkt funktion.
Ordet klyscha beskrivs ofta som en sliten fras. Det är egentligen slang för kliché, som i sin tur kommer från franskans clicher, lär jag mig i tidskriften Språktidningen. Ordet betyder att “avtrycka” eller “avbilda i en formbar massa”. Clicher är den metallplatta som används vid tryckning av en bild eller en text, och jag anar linjen: Klyschan är en språkets återanvända mall.
Då jag ibland besökt bibelskolor och undervisat om smärta, förluster och om drömmar som går sönder har vi talat om Guds tröst, om människors stöd och vad som kan hjälpa i riktigt skarpa lägen. Vi har då haft goda samtal om vilken tröst som kan hjälpa, och vad man inte behöver höra när man lider.
Låt mig få dela med mig av några av de klyschor svenska bibelskole-studenter menar att vi borde undvika när vi möter den kämpande människan:
“Det går snart över.” Sanningen är att det ibland går över, men vi har inga sådana garantier. När man sliter med livet söker man något att klamra sig fast vid, och vi får då inte lova något som inte går att hålla.
“Det finns alltid de som har det värre.” Jämförelsens förbannelse är aldrig så destruktiv som när vi jämför våra lidanden. Det är så många parametrar som avgör vad vi förmår hantera i våra liv, och en börda som får mig att digna är relativt hanterlig för någon annan.
“Allt som sker har en mening.” Jag kan inte nog betona hur problematiskt det påståendet är. Att till varje pris finna mening i det djupaste mänskliga mörker ger oss en rad nya problem, inte minst med vår gudsbild. Lidandet har inte automatiskt någon mening, och det finns sällan några enkla samband. Ibland är människors lidande obegripligt, och det är inte farligt att erkänna det.
Så frågan är vad man ska leva på i tider av kris. En person som lidit skeppsbrott, suttit i fängelse, pryglats och varit på gränsen till det hanterliga skrev en gång: “Ingenting kan skilja mig från Guds kärlek i Kristus Jesus.” Det är min djupa erfarenhet att den sanningen bär på ett helt annat näringsvärde än klyschorna. När drömmarna spricker i sömmarna och tillvaron smakar död duger det inte att fånga dagen. Då måste Någon som varit i döden och vänt fånga mig.
