“‘Jag har närt en kommunist vid min barm!’ Tyko Jonsson tillhörde nämligen de som trodde att alla som frivilligt gav bort något var kommunister.” Det drar ihop sig till jul och Tage Danielssons saga om den barmhärtige Karl-Bertil och hans pösige pappa som, full av jul-ilska dömer ut initiativet att ge lite ljus åt människor på samhällets skuggsida. Känslan är att budskapet om generositet och omsorg om de fattiga passar perfekt på julen. Men det finns ett problem. Karl-Bertil ger inte bort något eget, utan bara andras grejer.
Nya testamentet har mycket att säga om generositet, och betonar att givandet ska ske av fri vilja. “Var och en ska ge som han har beslutat sig i sitt hjärta”, säger Petrus. Han verkar inte hänvisa till principer om att alla ska ge lika mycket, varken räknat i procent eller kronor. Det är nämligen viktigt att givandet sker utifrån en frivillighet och ett eget beslut. Han verkar se hot mot givandets glädje. “Ge inte av olust och tvång, ty Gud älskar en glad givare.”
Poängen med den glade givaren är inte att ett flåsigt kollekttal ska få oss att ge lite mer än vi egentligen ville och dessutom försöka glädja oss under tiden. Manipulationen och tvånget kommer från demonerna, men friheten kommer med Jesus Kristus.
Men är inte detta lurigt i en postmodern kultur som vår? Generositeten har ju inte direkt gynnats av att alla följer sitt hjärta och gör som de vill. Möjligen är ordet beslutat det som kan hjälpa oss. Det fattas ett beslut djupt i vår vilja.
[ Om vi tystar vår inre röst kan allt gå överstyr ]
Fast tänk om jag inte vill vara generös? Eftersom jag inte är särskilt glad åt att ge bort något, utan känner mig mer som Tyko Jonsson, är det väl säkrast att låta bli? Här hjälper Jesus oss att navigera: “Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara”, säger han. Lägg märke till att han inte säger: “Där ditt hjärta är kommer också din skatt att vara”.
Det verkar vara skatten som leder hjärtat och inte tvärtom, vilket är väldigt hoppfullt. Måttet av generositet vore annars förutbestämt: De med ett stort hjärta för andras nöd skulle ge, andra skulle låta bli. Men nu öppnar sig möjligheten att medvetet leda sitt hjärta genom att lägga resurserna på rätt ställe.
Så frågan är vad vi djupast vill. Åt vilket håll önskar jag att mitt hjärta ska röra sig? Tänk om det kunde bindas lite tydligare vid det Gud gör i världen? Låt oss lyssna till inbjudan att ge bort något som faktiskt är vårt eget, och hjärtat kommer att följa efter.
