För några år sedan presenterades en studie om hur många reklam- och säljbudskap du och jag exponeras för under en dag. Det visade sig att vi nås av mellan 3 000 och 20 000 kommersiella budskap dagligen, lite beroende på var vi bor och vad vi arbetar med. Vi uppfattar naturligtvis inte alla dessa meddelanden, men de önskar nå in i vårt medvetande i form av TV-reklam, tidningsannonser, skyltar, bilmärken, logotyper och förpackningar.
[ Fredrik Lignell: Allt jag vill är att du ska förstå mig ]
Det är omöjligt för oss att bearbeta så många intryck, så hjärnan sållar automatiskt bort åtminstone 17 000 av dessa utan att vi är medvetna om det. Men vår hjärna har stor kapacitet, och bedöms kunna hantera upp till 3 000 budskap om dagen.
Man kan fundera över kommersialismens logik. Allt bygger på att jag sträcker mig efter det jag ännu inte har, och att jag är missnöjd med det jag redan äger. Det är naturligtvis inte alltid fel att längta efter fina saker, förändrade omständigheter eller nya upplevelser. Men den som vill odla sina rötter behöver vaka på frestelsen att göra jakten till livshållning. Det är som att vi aldrig finns i det liv som är vårt, utan ständigt klättrar vidare. Detta smittar oss på område efter område: vi klättrar i jobbet, vi gör bostadskarriär, våra bilar blir allt vassare och resorna allt längre. I det klättrandet lättar vi successivt från marken och vi distanserar oss från den verklighet som är vår. Vi bokstavligen köper myten om att verkligheten alltid finns någon annanstans än här, i våra liv.
[ Fredrik Lignell: Om vi tystar vår inre röst kan allt gå överstyr ]
Också i kyrkan sker detta. Vi jagar “nästa stora grej” på den kyrkliga marknaden och vi lanserar nya metoder och importerar trender för att bota klådan och otåligheten.
En del klättrar drivna av skam och längtan efter bekräftelse. Andra klättrar burna av en idé om att man måste distansera sig från det liv man fått för att få tag på de verkliga godbitarna på det andliga smörgåsbordet. Överandligheten, där jag i jakten efter Gud stänger sidor av min mänsklighet som jag tror står i vägen för vad Han vill, är närbesläktad med kommersialismens logik: Verklig glädje finns någon annanstans än här och vägen att nå den går uppåt.
Det är som att vi jagande och klättrande människor behöver lyssna till en annan röst, en röst som hjälper oss se att Han finns i det ordinära snarare än i det extraordinära. Om du stillar dig en stund, stänger ute de 20 000 säljbudskapen och pausar klättrandet kan du höra hans stilla viskning: Kom ner från trädet. I dag vill jag gästa ditt hem.
