När man tackar ja till först och främst ett kall och ett uppdrag, men även ett jobb som pastor så är det annorlunda än de flesta andra jobb. Gränsdragningen mellan ett privat liv och det man gör i tjänsten är ofta väldigt luddig och ibland obefintlig. Den börda som man bär för evangelium, människor, för visionen och sitt eget kall går inte att hänga av sig i farstun i väntan på nästa dag. Få andra jobb gör att man blir recenserad i realtid på samma sätt. Många jag pratar med brottas med otillräcklighet, ensamhet och frustration. Ibland över sitt sammanhang, men ännu oftare över sig själva och sin egen prestation.
Under den pandemin som vi levt i det senaste året har allt förändrats för pastorer. Man har tvingats ställa om, våndats över hur människor har det, försökt skapa nya vägar för gudstjänster. Jag tycker så många har gjort ett enormt arbete, av kärlek till kyrkan och dess medlemmar. Inför återuppbyggnaden efter pandemin är det ingen som riktigt vet hur många som är kvar i kyrkan eller hur framtiden kommer se ut.
[ Urban Ringbäck: Kristna ledare måste kryssa i motvind ]
Här kommer lite tråkig statistik: Mer än 50 procent av de som börjar en tjänst som pastor slutar inom tio år, på grund av uppgivenhet och besvikelse. Se till att det inte händer din pastor.
Föreställ dig det här: Josuas soldater är nere i dalen och kämpar mot Amalekiterna. Ovanför honom på ett berg står Mose med sina händer lyfta mot himmelen. Så länge hans armar är lyfta vinner Josua och hans soldater. Men om du någonsin prövat att hålla upp dina händer en stund så inser du att man tröttnar snabbt och tvingas sänka dem. I samma ögonblick som Mose gjorde det började Israel förlora. Så Aron och Hur rullade fram en sten för Mose att sitta på och höll upp hans armar.
[ Pastor kidnappad under pågående gudstjänst ]
Det var inte bara Josuas förmåga att strida, det var Mose förmåga att hålla upp sina armar som vann segern den dagen. Aron och Hur förhindrade en ledare att tröttna så att hela nationen kunde bli räddad. Gud sa: “Jag vill ge er herdar efter mitt eget hjärta, de ska föda er med förstånd och insikt”. Om Gud har gett dig en pastor som älskar, leder och föder dig, supporta honom eller henne. Håll upp deras armar!
I Gamla Testamentets tabernakel fanns ett ljus som skulle brinna dag och natt därför att det representerade Guds närvaro hos sitt folk. Om ljuset så mycket som fladdrade till, skyndade sig tjänare fram för att skydda lågan, fylla på med olja och se till att det brann klart. Förstår du bilden? Det är allas ansvar att se till att ljuset, Gudsnärvaron inte fladdrar i din kyrka eller att elden slocknar i predikstolen. Så be för din pastor varje dag, håll upp hans eller hennes armar och ta varje tillfälle att uppmuntra dem.
