Vita evangelikaler i USA är generellt mer positiva till dödsstraff än medelamerikanen. Under tidigt 2000-tal var man mer välvillig till irakkriget och mer tillåtande när det gällde användandet av tortyr än genomsnittet. Hur kommer detta sig? Förra året kom boken “Jesus and John Wayne”, skriven av Kristin Kobes Du Mez, professor i historia vid Calvin University. Hon har tittat på kristen litteratur skriven för män, och upptäckte att trots att författarna rörde sig i en bibeltroende, konservativ amerikansk kristenhet, citerades sällan Bibeln.
[ Fredrik Lignell: Allt jag vill är att du ska förstå mig ]
När man sökte bilder av maskulinitet gick man snarare till Hollywood än till Nya testamentet. En av dem som oftast nämndes i dessa böcker var John Wayne, gammal cowboyskådis med en aura av ruffig manlighet. Wayne förtryckte minoriteter och använde våld, men bara när det behövdes. Målen helgade ständigt medlen. Du Mez såg hur idealbilden av “en riktig man” och allt som följde på det fick tydligt kristna kläder i inledningen av kalla kriget. En mix av patriarkala könsroller, militarism och kristen nationalism låg helt rätt i tiden och stärkte den evangelikala rörelsen i 40- och 50-talets USA. Från sent 70-tal och framåt, då vita evangelikaler blev en alltmer enad partipolitisk kraft, blev en militant maskulinitet för många helt synonym med “kristna värderingar”. Näringen fann man i rädslan för de yttre hoten. Kommunismen, medborgarrättsrörelsen, den sexuella revolutionen och det man uppfattade som nedmonteringen av klassiska könsroller krävde krigare. “Vi måste lära pojkar att vara riktiga pojkar!”
[ Därför stöder fortfarande många evangelikaler Trump ]
Vi är många som frågat oss hur 81% av vita evangelikaler så kunnat förråda sina värderingar att man okritiskt stödde Donald Trump. Kristin Du Mez menar att det är mer konsekvent än man först kan tro. Med 60-70 år av auktoritär ledarsyn, förakt och rädsla för det främmande samt en testosteronstinn idé om manlighet är steget inte alls långt för många vita evangelikaler att stödja The Donald.
Ironin och tragiken är att allt detta odlas i en så kallad bibeltroende miljö. Lärdomen är att kyrkan ständigt behöver återvända till korset, inte endast som symbol utan som väg. När vi korsformar våra liv lämnas litet utrymme för våldsam machokultur, rasism, nationalism och militarism. Vår kung bad för fiender, gav kvinnor, fattiga och utstötta en plats de tidigare saknat och red ödmjukt på en åsna. Inte precis vilda västern
