Vi har precis firat påsk vilket varje år påminner mig om en berättelse som jag hörde för många år sedan, om en domare som i en rättegång hade en ung man som var 18 år framför sig, anklagad för mord och flera andra brott. Hans unga liv hade kantats av dåliga beslut, dåligt umgänge och säkert en hel del trasighet från hans egen uppväxt. En sak hade lett till en annan och nu står han åtalad för mord, i en delstat som tillämpade dödsstraff. Han står inför en situation där han om han döms för att ha tagit ett liv skulle få betala med sitt eget liv.
[ Andreas Nielsen: Fejk är det verkligen du? ]
När domaren frågar hur han ställer sig till anklagelserna svarade den åtalade unge mannen: “Jag erkänner, det var jag som dödade”. Juryn drar efter andan eftersom de förstår vad påföljden kommer att bli. Man kan höra en knappnål falla i rättssalen. Efter överläggning är domaren redo att förkunna domen för den unga mannen vars liv är en tragedi. Domaren säger, du har själv erkänt mord och påföljden för det under dessa omständigheter är dödsstraff, därför dömer jag dig till döden utan möjlighet till nåd. Den åtalades mamma bryter ihop, kamerorna smattrar och allmänt kaos uppstår. Då bankar domaren med sin klubba och begär att få tillägga något. Han vänder sig till den dömda killen och säger: Jag har en fråga. Jag har en son, lika gammal som du. Han har aldrig mördat, aldrig ställt till det för någon annan. Han är skötsam i skolan, han ställer upp för andra och är en alltigenom god ung man. Han har aldrig varit anklagad, åtalad eller dömd för något. Han är älskad och uppskattad av sin familj och sina vänner. Han har en framtid full av potential och möjligheter. Om du vill kan jag låta min son ta ditt dödsstraff i ditt ställe och du får chansen att leva hans liv.
[ Andreas Nielsen: Säger jag inget blir jag en del av rasismen ]
Den här berättelse hörde jag när jag var ung, och i all sin naivitet och orimlighet har den alltid påmint mig och vad Jesus gjort för mig. För faktum är att det är exakt vad Gud gjorde för oss, bytte ut oss, för våra synder, mot sin egen son. Jag tänker ofta på vilket nåd det är men också vilket ansvar det är. Jag lever ett liv som någon dog för att jag skulle kunna leva. Jag fick detta liv att förvalta, att hedra den uppoffring som möjliggjort förlåtelse och frihet. Inte bara för att hjälpa mig lite och trösta mig med en styrkekram när jag behöver, utan i samma ögonblick som jag accepterade att Jesus tog min plats, mitt straff, accepterade jag och välkomnade att resten av mitt liv leva värdig det offret och den kärlek Han visade mig. Jag vill så gott jag kan leva påmind, inte bara under påsken men alltid, vad det kostat Jesus att jag är fri och förlåten, och låta det forma och leda mitt liv. Jag är köpt. Men köpt till frihet.
