Ser ni SVT-programmet “Det sitter i väggarna?” Jag gör det. Många gör det. Och det gäller att passa på – programmet ska läggas ned efter sex säsonger med höga tittarsiffror. I varje fall tills vidare.
Varför?
“Även om ett program går jättebra så kan man välja att göra andra satsningar vissa år. Vi måste också prioritera och nå nya målgrupper”, förklarade programchefen Micael Lekberg i Aftonbladet den 30 juli, när nyheten om nedläggningen kom.
[ Läs mer: Birger Thureson om delande ]
Ett besked ungefär lika klargörande som en direktsänd partiledardebatt.
En lämplig följdfråga kunde ju ha varit vad det är för fel på den gamla målgruppen. Är den för gammal i sin sammansättning, rent åldersmässigt? Jag har förstått från reaktioner i min omgivning att många äldre ser programmet, och älskar det.
Men är man inte bara plus sextio utan rent av plus sjuttio, då ska man så här i coronatider stänga dörren om sig och fälla ned persiennerna och titta på något flams- och tramsprogram med bakgrundsmusik som gör det närmast omöjligt att höra vad folk säger.
Eller?
OK, innan jag börjar låta för mycket som tv-kritikern Johan Croneman i Dagens Nyheter (för er som inte läser den tidningen – han kan vara giftig som en skallerorm) tar jag ett djärvt språng till den tyske teologen Dietrich Bonhoeffer. Inte för att han var snäll och menlös, i motsats till Croneman, utan för att han visste vad det är att prioritera. Viktigt i både stort och smått.
Guds rikes sak gick före egen bekvämlighet. Han tog öppen kamp mot nazismen, vars brutala människosyn var ett hot inte bara mot judarna, utan mot allt och alla som Hitler och hans anhängare avskydde.
Den 9 april 1945 fick Bonhoeffer betala med sitt liv för sitt ställningstagande.
Just nu ingår hans texter i min och hustruns dagliga andakt, därav mitt tankesprång. Och för att bemanna mig, om jag får låna ett av P O Enquists favorituttryck, begrundar jag Bonhoeffer ord om att livet är större än de yttre omständigheterna.
“Det är vad vi gör av omständigheterna som ger livet inriktningen. Det är när vi inte låter fruktan, vrede och besvikelse och frustration råda som vi kan vidga gränserna som situationen sätter.”
Där fick jag så jag borde tiga. Den omständighet att SVT vill byta målgrupp ska inte få förmörka mitt liv.
Så slå av tv:n, upp med persiennerna och läs Bonhoeffer, säger jag till mig själv. Allt hänger inte på omständigheterna. Allt sitter inte i väggarna.
Fast ett bra program är det.
