Hur hanterar vi krisen för att orka hålla i och hålla ut? Jag tror det finns tre nycklar som kan hjälpa oss här.
— Linda Alexandersson
Det sägs att det finns två vanliga sätt att reagera på i en livskris. Den ena känner vi igen från Predikaren i Bibeln. Eftersom allt ändå kommer att ta slut gäller det att äta och dricka och leva livets glada dagar. Man lägger sina ideal åt sidan (eller kanske de rådande restriktionerna), unnar sig och tar ut svängarna mer. Den andra reaktionen är snarare motsatt. Man inser att livet är mer än födan och kroppen mer än kläderna, för att uttrycka det med Jesu ord, och vill göra något som blir avgörande eller bestående. Skriva en bok, leva enkelt eller använda semestern till volontärarbete.
Livskriser är oftast individuella. Nu har vi i stället slungats in i en kollektiv kris. Visst hade vi hoppats att kulmen skulle ha nåtts och att många fler skulle ha bildat antikroppar vid det här laget. I stället är vi kvar i ovissheten om hur länge detta ska pågå, och uppmanas till fortsatt försiktighet. Så hur kan vi hantera den här krisen för att orka hålla i och hålla ut? Jag tror det finns tre nycklar som kan hjälpa oss här.
Den första stavas förnöjsamhet. Visst finns det mycket som begränsar vår tillvaro nu, men det finns också en del dolda skatter i enkelheten. Ekorrhjulet har för många slutat att snurra, och plötsligt har vi mer tid för familjen. Kaffet smakar finfint mot en solvägg, de flesta av oss bor på rimligt avstånd till en badplats och naturen ger oss alla möjligheter att se på liljorna på ängen och fåglarna på himlen.
Den andra nyckeln stavas tacksamhet. En av anledningarna till missnöje är att vi nästan alltid jämför oss mot dem som verkar mer lyckade. Den här våren tror jag vi är många som i stället har insett att vi själva inte är värst drabbade. Om du drabbats hårt, vill jag sörja och be med dig. Om du som jag drabbats lättare, har du säkert precis som jag ofta landat i tacksamheten. Själv har jag varit tacksam över sådana enkla saker som att andningen fungerar, att solen lyser, att jag har en altan att sitta på och att jag varit buren i bön.
Det tredje nyckeln stavas omsorg. Jag har sett den överallt den här våren. I församlingar som gjort vad de kunnat för att visa kärlek på den plats där de är satta att tjäna. I de tätare telefonkontakterna för att stämma av att andra mår bra. I böner som stiger mot himlen och utsträckta händer som hämtar mat och mediciner åt grannarna.
Det är klart att vi kan göra som Predikaren uppmanar oss. Men trots de glada dagarna, verkar strategin leda in i mörker och meningslöshet. Jag tror det ligger mer i Jesu ord om att inte göra sig alltför stora bekymmer, utan i stället välja förnöjsamheten, tacksamheten och omsorgen om nästan. Då kan vi förhoppningsvis få en glad sommar trots omständigheterna.
