Jesus gömde aldrig undan skiten.
— Lina Mattebo
Jag läser Matilda Gustavssons ”Klubben”. Ni vet, boken om den så kallade Kulturprofilens sexuella övergrepp och hans samröre med Svenska Akademin. Ens spontana förskräckta fråga blir: Hur kunde detta pågå?
Jean-Claude Arnault dömdes till sist för två fall av våldtäkt mot ”Lydia”. I boken säger hon att både demoniseringen av Arnault och idealiseringen av vittnena blir ett sätt att slippa se den större bilden: ”I historien finns det många exempel på hur både offer och förövare förskjuts från gruppen. Den reaktionen blir nödvändig om man inte vill förändra det egna sammanhanget. Om man inte vill fråga sig vilken roll man själv spelat.”
Så jag tänker på mina egna sammanhang. Jag tänker på kyrkan. De kyrkliga metoo-uppropen #vardeljus och #sanningenskagöraerfria lyfte fram en mängd berättelser om övergrepp. Anne Sörman, präst och en av personerna bakom #vardeljus, har läst igenom alla 361 berättelser som kom in under deras upprop. I en artikel i Svensk Kyrkotidning konstaterar hon att i enbart tre av dem reagerade en arbetsledare omedelbart. Många drabbade fick tvärtom uppmaningen att inte föra det som hänt vidare, inte anmäla och inte agera. Ju allvarligare brott, desto starkare verkar tystnadskravet ha varit. "Jag fann slutligen tystnaden skriande", skriver Anne Sörman.
Hur kan detta pågå i kyrkan? Jag tänker på fyra svaga punkter i kyrkliga sammanhang, som kan stärka tystnaden vid övergrepp:
Vi kristna är vana vid att kyrkan framställs ensidigt och negativt. Det är därför lätt att instinktivt vilja skydda det sammanhang man tror så mycket på.
Kyrkan är bra på förlåtelse och van vid att hantera synd. Men krav på att förlåta kan göra att offret tystas ner och att vi snarare skyddar förövaren.
Kyrkans ofta ensidiga undervisning kring sexualitet gör det svårare att prata om övergrepp. Många saknar både kunskap och ett språk för sexualitet, och bär på mycket skam.
I delar av frikyrkan finns ett motstånd mot uttalade hierarkier och tydliga strukturer. När det inte finns någon tydlig ansvarsutkrävning kan ledare få ett enormt inflytande. Lägg till deras koppling till Gud och det skapas lätt enorma skygglappar.
Så vad kan vi göra? Prata om vår egen roll, utbilda oss så att vi kan se och vågar agera, varken demonisera eller idealisera, och ta rygg på Jesus – han som aldrig gömde undan skiten.
