Krönikor

Carl-Henric Jaktlund: Den ekumeniska kärleken är värd att ta på allvar

Det är inget annat än ett genant svek, mot Gud men inte minst gentemot omvärlden.

Man måste väl få ställa frågor och påtala fel? Absolut, men som Paulus påpekar: Om man saknar kärlek är man ingenting.

—   Carl-Henric Jaktlund

För en knapp månad sedan avled Terry Jones, en av medlemmarna i humorgänget Monty Python som medverkande i några av de mest odödliga sketcher som gjorts. För mig är han allra mest ihågkommen för att ha sagt något av det allra mest smärtsamma som sagts om oss kristna. Tillsammans med sina Monty Python-vänner var han inbjuden till en humorfestival för att reflektera kring karriären vilket medförde att filmen ”Life of Brian”, vars handling kretsar kring en kille som föds i stallet jämte Jesus och blir misstagen för att vara Messias, kom på tal.

Grundtanken var att driva med Jesus men i stället blev det en film som drev med folket runt omkring honom. För efter att ha läst evangelierna slog det Terry Jones att det fanns något ytterst tragikomiskt där: ”Det roliga ligger i att Jesus sa alla dessa bra saker om att älska sina fiender med mera och att folk i två tusen år sedan dess har slagit ihjäl och torterat varandra för att de är oense om hur han sa det.” Aj.

Jesus sa att alla skulle förstå att lärjungarna tillhörde honom om de visade varandra kärlek, men det går tyvärr att konstatera att det gått sisådär med det genom åren. Dogmer och lärosatser har försvarats med sådan hårdhet att detta – som sannerligen borde kunna kallas för en dogm – alltför ofta har negligerats. Det är inget annat än ett genant svek, mot Gud men inte minst gentemot den omvärld som skulle få se Guds kärlek reflekterad i hans kyrka men i stället tvingas bevittna hur den gång på gång hemfallit åt attityder av misstänksamhet mot och avfärdande av varandra.

Och det fortsätter ske, låt oss inte frestas tänka att detta ligger enbart i historien. Så mycket dödande och torterande i bokstavlig mening förekommer kanske inte för närvarande men bildligt sker desto mer. Skyttegravarna i de offentliga debatterna är inte sällan djupa och andas mer attack mot än nyfikenhet på den som tänker eller praktiserar annorlunda kring sin tro än min tradition gör.

Men, invänder någon, man måste väl få ställa frågor och påtala fel? Absolut, men som Paulus påpekar: Om man känner alla hemligheterna och har all kunskap men saknar kärlek, då är man ingenting.

Islamistiska terrorister gör ingen skillnad, de frågar inte efter om människor är protestanter, katoliker, pingstvänner, metodister – de undrar bara om människor är kristna eller inte. Vem tillhör du – bekänner du Kristus?

Vi är alla detsamma för dem när de är på jakt för att döda, tänk om vi kunde få vara det – på djupet – för varandra när vi är i livet också.

Låt oss bättra oss så att Terry Jones får ta sin spaning med sig ner i graven.

Fler artiklar för dig