Varför krävs det mod för att ifrågasätta Bethel i USA?
— Joakim Hagerius
En av mina lärare sa något som jag överraskande ofta återkommer till i tanken: "Det viktigaste man får med sig i en högskoleexamen, är förmågan att se samma sak från olika perspektiv." Det är naturligtvis hårddraget. Och ämneskunskap för den som ska ut i arbetslivet är inte oviktigt. Men det ligger något i lektorns ord.
Att se samma sak från olika perspektiv innebär att man som utövare kan byta roll, ta ett steg tillbaka och för en stund bli betraktare. Denna sortens hälsosamma distans kan visa sig vara en stor gåva, inte minst i sammanhang som kyrka och församlingsliv där utövarna är helt överlåtna till gemenskapen eller något som just nu sker.
Att vara dedikerad för saken är grundläggande i kristen tro. Efterföljelsen är hundra procent. Jesus säger: "Följ mig" och människor responderar på det genom att bryta upp och följa honom. Det är helhjärtat och får konsekvenser för hela livet. Men, och det är ett viktigt men, det betyder inte att man slutar ställa frågor, att reflektionen uteblir, att man följer blint, att det inte finns plats för kritik.
En efterföljare bör också kunna ta ett steg åt sidan och betrakta sitt liv och sammanhang. Om detta steg inte ryms och uppmuntras, som självklart för den som följer Jesus, då finns det anledning att höja ett varningens finger. Likaså om responsen från den som tar emot kritik och frågor är sådan att frågande människor backar undan och tystnar. Det är obehagligt att vara den som säger något annat. Det kostar på att visselblåsa. Och om det inte respekteras och tas emot som en potentiell gåva, en hjälp att se något från ett annat perspektiv, då skapas en tystnadens kultur. Och det är inte bra för någon.
När jag skrev kritiskt om en händelse i församlingen Bethel i USA, som i nästan en vecka hade bett för att en tvåårig flicka som var död och låg på bårhuset skulle uppväckas, var det inte för att ifrågasätta bön för någons återuppväckande. Utan för att ställa frågan om vad som är pastoralt vist. Om man mobiliserar människor till ett sådant initiativ, hur länge bör det pågå? En vecka, två, eller tre?
En återkommande respons på artikeln har varit varianter av: ”Tack för ert mod och för att ni vågar skriva.” Det är en återkoppling som bekymrar mig, mer än risken för urspårad karismatik. För det ska inte behövas ett stort mod för någon att våga ställa kritiska frågor i ett kristet sammanhang.
Tvärtom. Ödmjukhet och respekt inför andras perspektiv och upplevelser, även det som är kritiskt, borde vara ett självklart kännetecken på en sund miljö.
Läs också Daniel Mämecke: En del av Bethels undervisning är i grunden new age-fenomen
