Nu säger jag det bara: Jag står knappt ut. Jag har tänkt och tänkt på hur jag ska inleda den här krönikan för att du ska vilja läsa vidare, för att inte skrämma bort dig, men nu säger jag bara som det är: Jag tänker på mina brorsbarn och deras framtid och då står jag knappt ut.
Mänskligheten står, enligt forskarna, inför ett oöverträffat lidande på grund av klimatkrisen och vi har bara ett decennium på oss att vända utsläppskurvorna. Det är ord så stora att det är svårt att ta in dem. Men vi måste. För att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader – vilket skulle göra konsekvenserna hanterbara – krävs ”snabba och omfattande förändringar av hela samhället i en skala som saknar motstycke”, enligt FN:s klimatpanel. Eller för att använda ett kristet språk: Vi behöver omvända oss.
Den kristna omvändelsen börjar alltid med blicken, inte med handlingen, skriver Peter Halldorf i boken "Därför sörjer jorden": När vi behandlar jorden som en slitvara, är det för att vi ser på det skapade som bruksföremål – inte som sakrament.
Vår tids största synd är troligtvis att vi ser jorden och alla ting som våra, inte Guds.
I boken ”Vara lärjunge” skriver teologen Rowan Williams att Guds skapelse är större än mänskligheten. Det som är sant om människor – att varje person är skapad av Gud och därför är värd alla ansträngningar – är också sant om ting. Gud benämner världen som god innan människorna finns, vilket innebär att tingens relation till Gud går före dess relation till oss. Jorden är alltså inte vår.
För att orka med att älska och offra det som krävs för att ge kommande generationer liv, måste vår blick förändras. När vi inser att världen har en egen relation till Gud får det praktiska konsekvenser. Då handlar det inte längre om sådant som flygskam, utan om att börja respektera den gudomliga närvaro som vibrerar i alla ting. Hur kan jag då fortsätta flyga för nöjes skull och låta min äventyrslust och längtan efter värme vara viktigare än jordens överlevnad? Hur kan jag då låta bli att protestera mot ett samhällssystem som har ständigt ökad konsumtion som lösningen på alla problem?
Eller som Peter Halldorf skriver: En blick som bevarar vördnaden för allt skapat och inte upphör att förundras över Guds trofasthet, ger mod och kraft till den avhållsamhet som sätter gränser för de egna begären och gör hjärtat mjukt.
