Det finns en berättelse från andra världskriget, om hur en ung judisk familj smög sig in i en kyrka mitt under julgudstjänsten, och kröp ner i bänken längst bak. Kanske sökte de skydd mot kylan, kanske fanns det andra hot där ute i mörkret.
Men prästen hade sett dem. Det hör till en del av kristendomens mörka historia att stora delar av den tyska kyrkan följde med i nazisternas spår och den här prästen ropade med hög röst: ”Alle juden raus!” (Alla judar ut!)
Den lilla familjen satt som förstenade i bänken. Då röt prästen igen. Folk började se sig omkring efter den judiska familjen, men de rörde sig inte ur fläcken. En tredje gång röt prästen i.
Då hände äntligen något. Josef framme i krubban vände sig mot sin hustru Maria och förklarade att de var tvungna att gå. Det fanns inte plats för dem. Så Maria tog upp Jesusbarnet i famnen och lämnade kyrkan.
Lars Collmar återger berättelsen i sin bok "Den saliga geten", och den är väl värd att berätta även i vår tid. Enligt brottsförebyggande rådet kunde man under 2018 identifiera 7 090 anmälda brott med ett hatbrottsmotiv, vilket är en ökning med 11 procent jämfört med 2016 och med 29 procent jämfört med 2013. Brott med antisemitiskt motiv är ett av de hatbrott som vuxit mest mellan 2016 och 2018. För 2019 finns ännu ingen statistik.
Väl värd att berätta är också visionen om den barmhärtige iraniern.
— Linda Alexandersson
Väl värd att berätta är också visionen om den barmhärtige iraniern. I stora delar av Mellanöstern utmålas det judiska folket som fienden och orsak till allsköns ont. Men i filmen "Sleeping Among Wolves II", som handlar om den underjordiska kyrkan i Iran, berättas det om hur de som blir kristna väljer ett kärleksfullt förhållningssätt till det judiska folket och utmanar de antisemitiska strömningarna. Röster i filmen talar om hur det persiska folket i historien blev till välsignelse för det judiska folket när perserkungen tillät dem att bygga upp templet. De vise männen som ärade Jesus kom österifrån och kan ha varit persiska småkungar. Så målas visionen om att iranierna en dag skulle få komma med både fred och evangelium till judarna, i stället för med dagens vapenskrammel.
Så skulle liknelsen om den barmhärtige iraniern, eller var det samariern (?), kunna förverkligas i dag.
Liknelsen om den barmhärtige svensken skulle kunna handla om hur vi visar barmhärtighet och ger evangeliets skatter till de migranter som nått vårt land. På så sätt skulle vi kunna vara med och motverka antisemitism och hatbrott i både Sverige och Mellanöstern. Låt oss aldrig ge vika för varken hatet eller rädslan för judar eller muslimer. Vår tro förbjuder oss att följa någon annan än kärlekens väg.
